Femte Mosebok (Deuteronomium), 19 Kapitlet

Femte Mosebok (Deuteronomium), 19 Kapitlet

                   Fristäder.  Råmärken.  Vittnesmål.

  1.  När HERREN, din Gud, har utrotat de folk vilkas land HERREN, din
      Gud, vill giva dig, och när du har fördrivit dem och bosatt dig
      i deras städer och i deras hus,
  2.  då skall du avskilja åt dig tre städer i ditt land, det som
      HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning.
  3.  Du skall försätta vägarna till dem i gott skick åt dig; och du
      skall dela i tre delar det landområde som HERREN, din Gud, giver
      dig till arvedel.  Så skall du göra, för att var och en som har
      dräpt någon må kunna fly dit.
  4.  Och under följande villkor må en dråpare fly till någon av dem
      och så bliva vid liv; om någon dödar sin nästa utan vett och
      vilja, och utan att förut hava burit hat till honom
  5.  -- såsom när någon går med sin nästa ut i skogen för att hugga
      ved, och hans hand hugger till med yxan för att fälla trädet,
      och järnet då far av skaftet och träffar den andre, så att denne
      dör -- då må en sådan fly till någon av dessa städer och så
      bliva vid liv.
  6.  Detta vare stadgat, för att blodshämnaren, om han i sitt hjärtas
      vrede förföljer dråparen, icke må hinna upp honom, ifall vägen
      är för lång, och slå ihjäl honom, fastän han icke hade förtjänat
      döden, eftersom han icke förut hade burit hat till den andre.
  7.  Därför är det som jag bjuder dig och säger: »Tre städer skall du
      avskilja åt dig.»
  8.  Och när HERREN, din Gud, utvidgar ditt område, såsom han med ed
      har lovat dina fäder, och giver dig allt det land som han har
      sagt att han skulle giva åt dina fäder --
  9.  om du då håller och gör efter alla dessa bud som jag i dag giver
      dig, så att du älskar HERREN, din Gud, och alltid vandrar på
      hans vägar, då skall du lägga ännu tre städer till dessa tre,
 10.  för att oskyldigt blod icke må utgjutas i ditt land, det som
      HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel, och blodskuld så
      komma att vila på dig.
 11.  Men om någon bär hat till sin nästa och lägger sig i försåt för
      honom och överfaller honom och slår honom till döds, och sedan
      flyr till någon av dessa städer,
 12.  då skola de äldste i hans stad sända bort och hämta honom
      därifrån och lämna honom i blodshämnarens hand, och han skall
      dö.
 13.  Du skall icke visa honom någon skonsamhet, utan du skall skaffa
      bort ifrån Israel skulden för den oskyldiges blod, för att det
      må gå dig väl.
 14.  Du skall icke flytta din nästas råmärke, något råmärke som
      förfäderna hava satt upp i den arvedel du får i det land som
      HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning.
 15.  Det är icke nog att allenast ett vittne träder upp mot någon
      angående någon missgärning eller synd, vad det nu må vara för en
      synd som någon kan hava begått.  Efter två eller efter tre
      vittnens utsago skall var sak avgöras.
 16.  Om ett orättfärdigt vittne träder upp mot någon för att vittna
      mot honom angående någon förbrytelse,
 17.  så skola båda parterna träda fram inför HERRENS ansikte, inför
      de män som på den tiden äro präster och domare.
 18.  Och domarna skola noga undersöka saken; om då vittnet befinnes
      vara ett falskt vittne, som har burit falskt vittnesbörd mot sin
      broder,
 19.  så skolen I låta detsamma vederfaras honom som han hade
      tilltänkt sin broder: du skall skaffa bort ifrån dig vad ont är.
 20.  Och det övriga folket skall höra det och frukta, och man skall
      icke vidare göra något sådant ont bland eder.
 21.  Du skall icke visa honom någon skonsamhet: liv för liv, öga for
      öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot.