Fjärde Mosebok (Numeri), 22 Kapitlet

Fjärde Mosebok (Numeri), 22 Kapitlet

                      Balak låter hämta Bileam.

  1.  Och Israels barn bröto upp och lägrade sig på Moabs hedar, på
      andra sidan Jordan mitt emot Jeriko.

  2.  Och Balak, Sippors son, såg allt vad Israel hade gjort mot
      amoréerna.
  3.  Och Moab bävade storligen för folket, därför att det var så
      talrikt; Moab gruvade sig för Israels barn.
  4.  Och Moab sade till de äldste i Midjan: »Nu kommer denna hop att
      äta upp allt som finnes här runt omkring oss, likasom oxen äter
      upp vad grönt som finnes på marken.»  Och Balak, Sippors son,
      var på den tiden konung i Moab.
  5.  Och han skickade sändebud till Bileam, Beors son, i Petor vid
      floden, i hans stamfränders land, för att kalla honom till sig;
      han lät säga: »Se, här är ett folk som har dragit ut ur Egypten;
      se, det övertäcker marken, och det har lägrat sig mitt emot mig.
  6.  Så kom nu och förbanna åt mig detta folk, ty det är mig för
      mäktigt; kanhända skall jag då kunna slå det och förjaga det ur
      landet.  Ty jag vet att den du välsignar, han är välsignad, och
      den du förbannar, han bliver förbannad.»
  7.  Så gingo nu de äldste i Moab och de äldste i Midjan åstad och
      hade med sig spådomslön; och de kommo till Bileam och framförde
      till honom Balaks ord.
  8.  Och han sade till dem: »Stannen här över natten, så vill jag
      sedan giva eder svar efter vad HERREN talar till mig.»  Då
      stannade Moabs furstar kvar hos Bileam.
  9.  Och Gud kom till Bileam; han sade: »Vad är det för män som du
      har hos dig?»
 10.  Bileam svarade Gud: »Balak, Sippors son, konungen i Moab, har
      sänt till mig detta bud:
 11.  'Se, här är det folk som har dragit ut ur Egypten, och det
      övertäcker marken.  Så kom nu och förbanna det åt mig; kanhända
      skall jag då kunna giva mig i strid med det och förjaga det.'»
 12.  Då sade Gud till Bileam: »Du skall icke gå med dem; du skall
      icke förbanna detta folk, ty det är välsignat.»
 13.  Om morgonen, när Bileam hade stått upp, sade han alltså till
      Balaks furstar: »Gån hem till edert land, ty HERREN vill icke
      tillstädja mig att följa med eder.»
 14.  Då stodo Moabs furstar upp och gingo hem till Balak och sade:
      »Bileam vägrade att följa med oss.»

 15.  Men Balak sände ännu en gång åstad furstar, flera och
      förnämligare än de förra.
 16.  Och de kommo till Bileam och sade till honom: »Så säger Balak
      Sippors son: 'Låt dig icke avhållas från att komma till mig;
 17.  ty jag vill bevisa dig övermåttan stor ära, och allt vad du
      begär av mig skall jag göra.  Kom nu och förbanna åt mig detta
      folk.'»
 18.  Då svarade Bileam och sade till Balaks tjänare: »Om Balak än
      gåve mig så mycket silver och guld som hans hus rymmer, kunde
      jag dock icke överträda HERRENS min Guds befallning, så att jag
      gjorde något däremot, vare sig litet eller stort.
 19.  Men stannen nu också I kvar har över natten, för att jag må
      förnimma vad HERREN ytterligare kan vilja tala till mig.»
 20.  Och Gud kom till Bileam om natten och sade till honom: »Om dessa
      män hava kommit för att kalla dig, så stå upp och följ med dem.
      Men allenast vad jag säger dig skall du göra.»
 21.  Om morgonen, när Bileam hade stått upp, sadlade han alltså sin
      åsninna och följde med Moabs furstar.

 22.  Men då han nu följde med, upptändes Guds vrede, och HERRENS
      ängel ställde sig på vägen för att hindra honom, där han red på
      sin åsninna, åtföljd av två sina tjänare.
 23.  När då åsninnan såg HERRENS ängel stå på vägen med ett draget
      svärd i sin hand, vek hon av ifrån vägen och gick in på åkern;
      men Bileam slog åsninnan för att driva henne tillbaka in på
      vägen.
 24.  Därefter ställde sig HERRENS ängel i en smal gata mellan
      vingårdarna, där murar funnos på båda sidor.
 25.  När nu åsninnan såg HERRENS ängel, trängde hon sig mot muren och
      klämde så Bileams ben mot muren; och han slog henne ännu en
      gång.
 26.  Då gick HERRENS ängel längre fram och ställde sig på ett trångt
      ställe, där ingen utväg fanns att vika undan, vare sig till
      höger eller till vänster.
 27.  När åsninnan nu såg HERRENS ängel, lade hon sig ned under
      Bileam.  Då upptändes Bileams vrede och han slog åsninnan med sin
      stav.
 28.  Men HERREN öppnade åsninnans mun, och hon sade till Bileam: »Vad
      har jag gjort dig, eftersom du nu tre gånger har slagit mig?»
 29.  Bileam svarade åsninnan: »Du har ju handlat skamligt mot mig; om
      jag hade haft ett svärd i min hand, skulle jag nu hava dräpt
      dig.»
 30.  Men åsninnan sade till Bileam: »Är icke jag din egen åsninna,
      som du har ridit på i all din tid intill denna dag?  Och har jag
      någonsin förut plägat göra så mot dig?  Han svarade: »Nej.»
 31.  Och HERREN öppnade Bileams ögon, så att han såg HERRENS ängel
      stå på vägen med ett draget svärd i sin hand.  Då bugade han sig
      och föll ned på sitt ansikte.
 32.  Och HERRENS ängel sade till honom: »Varför har du nu tre gånger
      slagit din åsninna?  Se, jag har gått ut för att hindra dig, ty
      denna väg leder till fördärv och är mig emot.
 33.  Och åsninnan såg mig, och hon har nu tre gånger vikit undan for
      mig.  Om hon icke hade vikit undan för mig, så skulle jag nu hava
      dräpt dig, men låtit henne leva.»
 34.  Då sade Bileam till HERRENS ängel: »Jag har syndat, ty jag
      visste icke att du stod mig emot på vägen.  Om nu min resa
      misshagar dig, så vill jag vända tillbaka.»
 35.  Men HERRENS ängel svarade Bileam: »Följ med dessa män; men intet
      annat än vad jag säger dig skall du tala.»  Så följde då Bileam
      med Balaks furstar.

 36.  När Balak hörde att Bileam kom, gick han honom till mötes till
      Ir i Moab, vid gränsen där Arnon flyter, vid yttersta gränsen.
 37.  Och Balak sade till Bileam: »Sände jag icke enträget bud till
      dig för att kalla dig hit?  Varför ville du då icke begiva dig
      till mig?  Skulle jag icke kunna bevisa dig tillräcklig ära?»
 38.  Bileam svarade Balak: »Du ser nu att jag har kommit till
      dig.  Men det står ingalunda i min egen makt att tala något.  Vad
      Gud lägger i min mun, det måste jag tala.»
 39.  Sedan följde Bileam med Balak, och de kommo till Kirjat-Husot.
 40.  Och Balak slaktade fäkreatur och småboskap och sände till Bileam
      och de furstar som voro med honom.
 41.  Och följande morgon tog Balak Bileam med sig och förde honom upp
      på Bamot-Baal; och han kunde från denna plats se en del av
      folket.