Josua, 23 Kapitlet

Josua, 23 Kapitlet

                        Josua förmanar folket.

  1.  En lång tid härefter, när HERREN hade låtit Israel få ro för
      alla dess fiender runt omkring, och då Josua var gammal och
      kommen till hög ålder,
  2.  kallade han till sig hela Israel, dess äldste, dess huvudmän,
      dess domare och tillsyningsmän och sade till dem: »Jag är nu
      gammal och kommen till hög ålder.
  3.  Och I haven själva sett allt vad HERREN, eder Gud, gjorde med
      alla dessa folk, när I drogen härin, ty HERREN eder Gud, stridde
      själv för eder.
  4.  Se, dessa folk som ännu äro kvar har jag genom lottkastning
      fördelat åt eder till arvedel, efter edra stammar, allt ifrån
      Jordan intill Stora havet västerut, för att icke nämna alla de
      folk jag har utrotat.
  5.  Och HERREN, eder Gud, skall själv driva dem undan för eder och
      förjaga dem för eder, så att I skolen taga deras land i
      besittning, såsom HERREN, eder Gud, har lovat eder.
  6.  Men varen I nu ståndaktiga i att hålla och göra allt vad som är
      föreskrivet i Moses lagbok, så att I icke viken av därifrån vare
      sig till höger eller till vänster,
  7.  och icke träden i gemenskap med dessa folk som ännu äro kvar här
      jämte eder, ej heller nämnen deras gudars namn eller svärjen vid
      dem eller tjänen och tillbedjen dem.
  8.  Nej, till HERREN, eder Gud, skolen I hålla eder, såsom I haven
      gjort ända till denna dag,
  9.  varför ock HERREN har fördrivit för eder stora och mäktiga folk,
      så att ingen har kunnat stå eder emot ända till denna dag.
 10.  En enda man bland eder jagade tusen framför sig, ty HERREN, eder
      Gud, stridde själv för eder, såsom han hade lovat eder.
 11.  Så haven nu noga akt på eder själva, så att I älsken HERREN,
      eder Gud.
 12.  Ty om I vänden eder bort ifrån honom, och hållen eder till
      återstoden av dessa folk som ännu äro kvar här jämte eder, och
      befrynden eder med dem, så att I träden i gemenskap med dem och
      de med eder,
 13.  då mån I förvisso veta att HERREN, eder Gud, icke mer skall
      fördriva dessa folk undan för eder, utan de skola bliva eder
      till en snara och ett giller och bliva ett gissel för edra sidor
      och taggar i edra ögon, till dess I bliven utrotade ur detta
      goda land, som HERREN, eder Gud, har givit eder.
 14.  Se, jag går nu all världens väg.  Så besinnen då av allt edert
      hjärta och av all eder själ att intet har uteblivit av allt det
      goda som HERREN, eder Gud, har lovat angående eder; det har allt
      gått i fullbordan för eder, intet därav har uteblivit.
 15.  Men likasom allt det goda som HERREN, eder Gud, lovade eder har
      kommit över eder, så skall ock HERREN låta allt det onda komma
      över eder, till dess han har förgjort eder ur detta goda land,
      som HERREN, eder Gud, har givit eder.
 16.  Om I nämligen överträden HERRENS, eder Guds, förbund, det som
      han har stadgat för eder, och gån åstad och tjänen andra gudar
      och tillbedjen dem, så skall HERRENS vrede upptändas mot eder,
      och I skolen med hast bliva utrotade ur det goda land som han
      har givit eder.»