Femte Mosebok (Deuteronomium), 3 Kapitlet

Femte Mosebok (Deuteronomium), 3 Kapitlet

                  Fortsättning av Moses tal: de tre
                 östjordanska stammarnas arvslotter;
                Moses ord till Josua; hans bön att få
                          komma in i Kanaan.

  1.  Sedan vände vi oss åt annat håll och drogo upp åt Basan till.
      Och Og, konungen i Basan, drog med allt sitt folk ut i strid mot
      oss, till Edrei.
  2.  Men HERREN sade till mig: »Frukta icke för honom, ty i din hand
      har jag givit honom och allt hans folk och honom på samma sätt
      som du gjorde med Sihon, amoréernas konung, som bodde i Hesbon.»
  3.  Så gav HERREN, vår GUD, i vår hand också Og, konungen i Basan,
      och allt hans folk, och vi slogo honom och läto ingen av dem
      slippa undan.
  4.  Och vi intogo då alla hans städer, ingen stad fanns, som vi icke
      togo ifrån dem: sextio städer, hela landsträckan Argob, Ogs rike
      i Basan.
  5.  Alla dessa städer voro befästa med höga murar, med portar och
      bommar.  Därtill kom en stor mängd småstäder.
  6.  Och vi gåvo dem till spillo, likasom vi hade gjort med Sihon,
      konungen i Hesbon; hela den manliga stadsbefolkningen gåvo vi
      till spillo, så ock kvinnor och barn.
  7.  Men all boskapen och rovet från städerna togo vi såsom byte.
  8.  Från amoréernas två konungar, som härskade på andra sidan
      Jordan, togo vi alltså då deras land, från bäcken Arnon ända
      till berget Hermon
  9.  -- vilket av sidonierna kallas för Sirjon, men av amoréerna
      kallas för Senir --
 10.  alla städerna på slätten och hela Gilead och hela Basan, ända
      till Salka och Edrei, städerna i Ogs rike, i Basan.
 11.  Ty Og, konungen i Basan, var den ende som fanns kvar av de sista
      rafaéerna; hans gravkista, gjord av basalt, finnes, såsom känt
      är, i Rabba i Ammons barns land; den är nio alnar lång och fyra
      alnar bred, alnen beräknad efter längden av en mans underarm.
 12.  När vi då hade intagit detta land, gav jag den del därav, som
      sträcker sig från Aroer vid bäcken Arnon, samt hälften av
      Gileads bergsbygd med dess städer åt rubeniterna och gaditerna.
 13.  Återstoden av Gilead och hela Basan, Ogs rike, gav jag åt ena
      hälften av Manasse stam, hela landsträckan Argob, hela Basan;
      detta kallas rafaéernas land.
 14.  Jair, Manasses son, fick hela landsträckan Argob, ända till
      gesuréernas och maakatéernas område, och efter sitt eget namn
      kallade han landet -- nämligen Basan -- för Jairs byar, såsom
      det heter ännu i dag.
 15.  Och åt Makir gav jag Gilead.
 16.  Och åt rubeniterna och gaditerna gav jag landet från Gilead ända
      till Arnons dal, till dalens mitt -- den utgjorde gränsen -- och
      till bäcken Jabbok, som är Ammons barns gräns,
 17.  vidare Hedmarken med Jordan, som utgör gränsen, från Kinneret
      ända till Pisgas sluttningar, på östra sidan.
 18.  Och jag bjöd eder på den tiden och sade: »HERREN, eder Gud, har
      givit eder detta land till besittning.  Men nu skolen alla I som
      ären stridbara män draga väpnade åstad i spetsen för edra
      bröder, Israels barn.
 19.  Allenast edra hustrur och barn och eder boskap -- jag vet ju att
      I haven mycken boskap -- må stanna kvar i de städer som jag har
      givit eder,
 20.  till dess att HERREN har låtit edra bröder komma till ro, såväl
      som eder, när också de hava tagit i besittning det land som
      HERREN, eder Gud, vill giva dem på andra sidan Jordan; sedan mån
      I vända tillbaka till de besittningar jag har givit eder, var
      och en till sin besittning.»
 21.  Och jag bjöd Josua på den tiden och sade: »Du har med egna ögon
      sett allt vad HERREN, eder Gud, har gjort med dessa två
      konungar.  På samma sätt skall HERREN göra med alla riken där du
      drager fram.
 22.  Frukten icke för dem, ty HERREN, eder Gud, skall själv strida
      för eder.»
 23.  Och på den tiden bad jag till HERREN och sade:
 24.  »Herre, HERRE, du har begynt att låta sin tjänare se din storhet
      och din starka hand; ty vilken är den gud i himmelen eller på
      jorden, som kan göra sådana verk och sådana väldiga gärningar
      som du?
 25.  Så låt mig nu få gå ditöver och se det goda landet på andra
      sidan Jordan, det goda berglandet där och Libanon.»
 26.  Men HERREN hade blivit förgrymmad på mig för eder skull och
      ville icke höra mig, utan sade till mig: »Låt det vara nog; tala
      icke vidare till mig om denna sak.
 27.  Stig nu upp på toppen av Pisga, och lyft upp dina ögon mot
      väster och norr och söder och öster, och se med dina ögon; ty
      över denna Jordan skall du icke komma.
 28.  Och insätt Josua i hans ämbete, och styrk honom att vara
      frimodig och oförfärad; ty det är han som skall gå ditöver i
      spetsen för detta folk, och det är han som skall utskifta åt dem
      såsom arv det land du ser.»
 29.  Och så stannade vi i dalen mitt emot Bet-Peor.