Josua, 10 Kapitlet

Josua, 10 Kapitlet

                 Segern vid Gibeon över fem konungar.
                  Erövringen av det sydliga Kanaan.

  1.  Då nu Adoni-Sedek, konungen i Jerusalem, hörde att Josua hade
      intagit Ai och givit det till spillo, och att han hade gjort med
      Ai och dess konung på samma sätt som han hade gjort med Jeriko
      och dess konung, och att invånarna i Gibeon hade ingått fred med
      Israel och fingo bo mitt ibland dem,
  2.  fruktade han och hans folk storligen, ty Gibeon var en stor
      stad, såsom en av konungastäderna, ja, det var större än Ai, och
      dess män voro alla tappra.
  3.  Och Adoni-Sedek, konungen i Jerusalem, sände till Hoham,
      konungen i Hebron, till Piram, konungen i Jarmut, till Jafia,
      konungen i Lakis, och till Debir, konungen i Eglon, och lät
      säga:
  4.  »Kommen hitupp till mig och hjälpen mig, så att vi kunna slå
      gibeoniterna, ty de hava ingått fred med Josua och Israels
      barn.»
  5.  Så församlade sig då de fem amoreiska konungarna, konungen i
      Jerusalem, konungen i Hebron, konungen i Jarmut, konungen i
      Lakis, konungen i Eglon, och drogo ditupp med alla sina härar;
      och de belägrade Gibeon och angrepo det.
  6.  Men gibeoniterna sände till Josua i lägret vid Gilgal och läto
      säga: »Drag icke din hand från dina tjänare, utan kom hitupp
      till oss med hast och undsätt oss och hjälp oss, ty konungarna
      över amoréerna, som bo i bergsbygden, hava församlat sig mot
      oss.»
  7.  Då drog Josua ditupp från Gilgal med allt sitt krigsfolk och
      alla sina tappraste stridsmän.
  8.  Och HERREN sade till Josua: »Frukta icke för dem, ty jag har
      givit dem i dina händer; ingen av dem skall kunna stå dig emot.»
  9.  Och Josua kom plötsligt över dem, ty han tågade hela natten,
      sedan han hade brutit upp från Gilgal.
 10.  Och HERREN sände en sådan förvirring bland dem, när de fingo se
      israeliterna, att dessa tillfogade dem ett stort nederlag vid
      Gibeon; därefter förföljde de dem på vägen upp till Bet-Horon
      och nedgjorde dem, och drevo dem ända till Aseka och Mackeda.
 11.  Och när de så, under sin flykt för Israel, hade kommit till den
      sluttning som går ned från Bet-Horon, lät HERREN stora stenar
      falla över dem från himmelen, hela vägen ända till Aseka, så att
      de blevo dödade; de som dödades genom hagelstenarna voro till
      och med flera än de som Israels barn dräpte med svärd.

 12.  Och Josua talade till HERREN på den dag då HERREN gav amoréerna
      i Israels barns våld; han sade inför Israel:
        »Du sol, stå stilla i Gibeon,
        du måne, i Ajalons dal!»

 13.  Då stod solen stilla, och månen blev stående, till dess folket
      hade tagit hämnd på sina fiender.

      Detta finnes ju upptecknat i »Den redliges bok».  Solen blev
      stående mitt på himmelen nästan en hel dag och hastade icke att
      gå ned.
 14.  Aldrig har någon dag, varken förr eller senare, varit lik denna,
      i det att HERREN då lydde en mans ord; ty HERREN stridde för
      Israel.

 15.  Och Josua med hela Israel vände tillbaka till lägret vid Gilgal.

 16.  Men de fem konungarna flydde och gömde sig i grottan vid
      Mackeda.
 17.  Då blev det inberättat för Josua: »Man har funnit de fem
      konungarna gömda i grottan till Mackeda.»
 18.  Josua sade: »Vältren stora stenar framför ingången till grottan,
      och sätten dit folk för att bevaka den.
 19.  Men I andra, stannen icke, utan förföljen edra fiender, och
      nedgören dem som bliva efter; låten dem icke komma in i sina
      städer, ty HERREN, eder Gud har givit dem i eder hand.»

 20.  Då nu Josua och Israels barn hade tillfogat dem ett mycket stort
      nederlag och nedgjort dem -- varvid dock några av dem lyckades
      rädda sig och komma in i de befästa städerna --
 21.  vände allt folket välbehållet tillbaka till Josua i lägret vid
      Mackeda, ty ingen vågade mer ens röra sin tunga mot någon av
      Israels barn.
 22.  Då sade Josua: »Öppnen grottan och fören de fem konungarna till
      mig, ut ur grottan.»
 23.  De gjorde så och förde de fem konungarna ut till honom ur
      grottan: konungen i Jerusalem, konungen i Hebron, konungen i
      Jarmut, konungen i Lakis, och konungen i Eglon.
 24.  När dessa konungar hade blivit förda ut till Josua, kallade
      Josua till sig alla Israels män och sade till anförarna för
      krigsfolket som hade dragit med honom: »Träden fram och sätt
      edra fötter på dessa konungars halsar.»  Och de trädde fram och
      satte sina fötter på deras halsar.
 25.  Sedan sade Josua till dem: »Frukten icke och varen icke
      försagda, utan varen frimodiga och oförfärade, ty så skall
      HERREN göra med alla sina fiender som I kommen i strid med.»
 26.  Därefter lät Josua slå dem till döds och hänga upp dem på fem
      pålar; och de fingo på pålarna ända till aftonen.
 27.  Men vid solnedgången togos de på Josuas befallning ned från
      pålarna och kastades in i grottan där de hade varit gömda; och
      framför ingången till grottan lade man stora stenar, som ligga
      kvar där ännu i denna dag.
 28.  Och Josua intog Mackeda på den dagen och slog dess invånare och
      dess konung med svärdsegg; han gav det till spillo med alla dem
      som voro därinne och lät ingen slippa undan.  Och han gjorde med
      konungen i Mackeda på samma sätt som han hade gjort med konungen
      i Jeriko.
 29.  Därefter drog Josua med hela Israel från Mackeda till Libna och
      belägrade Libna.
 30.  Och HERREN gav också det och dess konung i Israels hand; och de
      slogo dess invånare med svärdsegg, alla dem som voro därinne,
      och läto ingen därinne slippa undan.  Och han gjorde med dess
      konung på samma sätt som han hade gjort med konungen i Jeriko.
 31.  Sedan drog Josua med hela Israel från Libna till Lakis och
      belägrade och angrep det.
 32.  Och HERREN gav Lakis i Israels hand, så att de intogo det på
      andra dagen; och de slogo dess invånare med svärdsegg, alla dem
      som voro därinne -- alldeles såsom de hade gjort med Libna.
 33.  Då drog Horam, konungen i Geser, upp för att hjälpa Lakis; men
      Josua slog honom och hans folk och lät ingen av dem slippa
      undan.
 34.  Och från Lakis drog Josua med hela Israel till Eglon, och de
      belägrade och angrepo det.
 35.  Och de intogo det samma dag och slogo dess invånare med
      svärdsegg, och han gav på den dagen till spillo alla dem som
      voro därinne -- alldeles såsom han hade gjort med Lakis.
 36.  Sedan drog Josua med hela Israel från Eglon upp till Hebron och
      belägrade det.
 37.  Och de intogo det och slogo dess invånare och dess konung med
      svärdsegg, så ock alla dess lydstäder och alla dem som voro
      därinne, och han lät ingen slippa undan -- alldeles såsom han
      hade gjort med Eglon.  Han gav det till spillo med alla dem som
      voro därinne.
 38.  Därefter vände Josua med hela Israel tillbaka till Debir och
      belägrade det.
 39.  Och han underkuvade det med dess konung och alla dess lydstäder,
      och de slogo deras invånare med svärdsegg; de gåvo till spillo
      alla dem som voro därinne, och han lät ingen slippa undan.  Han
      gjorde med Debir och dess konung på samma sätt som han hade
      gjort med Hebron, och såsom han hade gjort med Libna och dess
      konung.
 40.  Så intog Josua hela landet, Bergsbygden, Sydlandet, Låglandet
      och Bergssluttningarna, och slog alla konungar där och lät ingen
      slippa undan; han gav till spillo allt vad andra hade, såsom
      HERREN, Israels Gud, hade bjudit.
 41.  Josua intog allt som fanns mellan Kades-Barnea och Gasa, så ock
      hela landet Gosen ända till Gibeon.
 42.  Alla dessa konungar och deras land underkuvade Josua på en gång,
      ty HERREN, Israels Gud, stridde för Israel.
 43.  Därefter vände Josua med hela Israel tillbaka till lägret vid
      Gilgal.