Josua, 24 Kapitlet

Josua, 24 Kapitlet

               Josuas sista tal till folket.  Förnyelse
                av förbundet.  Josuas död.  Josefs ben
                       begravas.  Eleasars död.

  1.  Och Josua församlade alla Israels stammar till Sikem; och han
      kallade till sig de äldste i Israel, dess huvudmän, dess domare
      och dess tillsyningsmän, och de trädde fram inför Gud.
  2.  Och Josua sade till allt folket: »Så säger HERREN, Israels Gud:
      På andra sidan floden bodde edra fäder i forna tider; så gjorde
      ock Tera, Abrahams och Nahors fader.  Och de tjänade där andra
      gudar.
  3.  Men jag hämtade eder fader Abraham från andra sidan floden och
      lät honom vandra omkring i hela Kanaans land.  Och jag gjorde
      hans säd talrik; jag gav honom Isak,
  4.  och åt Isak gav jag Jakob och Esau.  Och jag gav Seirs bergsbygd
      till besittning åt Esau; men Jakob och hans söner drogo ned till
      Egypten.
  5.  Sedan sände jag Mose och Aron och hemsökte Egypten med de
      gärningar jag där gjorde, och därefter förde jag eder ut.
  6.  Och när jag förde edra fäder ut ur Egypten och I haden kommit
      till havet, förföljde egyptierna edra fäder med vagnar och
      ryttare ned i Röda havet.
  7.  Då ropade de till HERREN, och han satte ett tjockt mörker mellan
      eder och egyptierna och lät havet komma över dem, så att det
      övertäckte dem; ja, I sågen med egna ögon vad jag gjorde med
      egyptierna.  Sedan bodden I i öknen en lång tid.
  8.  Därefter förde jag eder in i amoréernas land, vilka bodde på
      andra sidan Jordan, och de inläto sig i strid med eder; men jag
      gav dem i eder hand, så att I intogen deras land, och jag
      förgjorde dem för eder.
  9.  Då uppreste sig Balak, Sippors son, konungen i Moab, och gav sig
      i strid med Israel.  Och han sände och lät kalla till sig Bileam,
      Beors son, för att denne skulle förbanna eder.
 10.  Men jag ville icke höra på Bileam, utan han måste välsigna eder,
      och jag räddade eder ur hans hand.
 11.  Och när I haden gått över Jordan och kommit till Jeriko, gåvo
      sig Jerikos borgare i strid med eder, så och amoréerna,
      perisséerna, kananéerna, hetiterna och girgaséerna, hivéerna och
      jebuséerna; men jag gav dem i eder hand.
 12.  Och jag sände getingar framför eder, och genom dessa förjagades
      amoréernas två konungar för eder, icke genom ditt svärd eller
      din båge.
 13.  Och jag gav eder ett land varpå du icke hade nedlagt något
      arbete, så ock städer som I icke haden byggt, och i dem fingen I
      bo; och av vingårdar och olivplanteringar som I icke haden
      planterat fingen I äta.
 14.  Så frukten nu HERREN och tjänen honom ostraffligt och troget;
      skaffen bort de gudar som edra fäder tjänade på andra sidan
      floden och i Egypten, och tjänen HERREN.
 15.  Men om det misshagar eder att tjäna HERREN, så utväljen åt eder
      i dag vem I viljen tjäna, antingen de gudar som edra fäder
      tjänade, när de bodde på andra sidan floden, eller de gudar som
      dyrkas av amoréerna, i vilkas land I själva bon.  Men jag och
      mitt hus, vi vilja tjäna HERREN.»
 16.  Då svarade folket och sade: »Bort det, att vi skulle övergiva
      HERREN och tjäna andra gudar!
 17.  Nej, HERREN är vår Gud, han är den som har fört oss och våra
      fäder upp ur Egyptens land, ur träldomshuset, och som inför våra
      ögon har gjort dessa stora under, och bevarat oss på hela den
      väg vi hava vandrat och bland alla de folk genom vilkas land vi
      hava dragit fram.
 18.  HERREN har förjagat för oss alla dessa folk, så ock amoréerna som
      bodde i landet.  Därför vilja vi ock tjäna HERREN; ty an är vår
      Gud.»
 19.  Josua sade till folket: »I kunnen icke tjäna HERREN, ty han är
      en helig Gud; han är en nitälskande Gud, han skall icke hava
      fördrag med edra överträdelser och synder.
 20.  Om I övergiven HERREN och tjänen främmande gudar, så skall han
      vända sig bort och låta det gå eder illa och förgöra eder, i
      stället för att han hittills har låtit det gå eder väl.»
 21.  Men folket sade till Josua: »Icke så, utan vi vilja tjäna
      HERREN.»
 22.  Då sade Josua till folket: »I ären nu själva vittnen mot eder,
      att I haven utvalt HERREN åt eder, för att tjäna honom.»  De
      svarade: »Ja.»
 23.  Han sade: »Så skaffen nu bort de främmande gudar som I haven
      bland eder, och böjen edra hjärtan till HERREN, Israels Gud.»
 24.  Folket svarade Josua: »HERREN, vår Gud, vilja vi tjäna, och hans
      röst vilja vi höra.»
 25.  Så slöt då Josua på den dagen ett förbund med folket och
      förelade dem lag och rätt i Sikem.
 26.  Och Josua tecknade upp allt detta i Guds lagbok.  Och han tog en
      stor sten och reste den där, under eken som stod vid HERRENS
      helgedom.
 27.  Och Josua sade till allt folket: »Se, denna sten skall vara
      vittne mot oss, ty den har hört alla de ord som HERREN har talat
      med oss; den skall vara vittne mot eder, så att I icke förneken
      eder Gud.»
 28.  Sedan lät Josua folket gå, var och en till sin arvedel.
 29.  En tid härefter dog HERRENS tjänare Josua, Nuns son, ett hundra
      tio år gammal.
 30.  Och man begrov honom på hans arvedels område, i Timnat-Sera i
      Efraims bergsbygd, norr om berget Gaas.
 31.  Och Israel tjänade HERREN, så länge Josua levde, och så länge de
      äldste levde, de som voro kvar efter Josua, och som visste av
      alla de gärningar HERREN hade gjort för Israel.
 32.  Och Josefs ben, som Israels barn hade fört upp ur Egypten,
      begrovo de i Sikem, på det jordstycke som Jakob hade köpt av
      Hamors, Sikems faders, barn för hundra kesitor; Josefs barn
      fingo detta till arvedel.
 33.  Och Eleasar, Arons son, dog, och man begrov honom i hans son
      Pinehas' stad, Gibea, som hade blivit denne given i Efraims
      bergsbygd.