Fjärde Mosebok (Numeri), 32 Kapitlet

Fjärde Mosebok (Numeri), 32 Kapitlet

               Rubens och Gads stammar samt ena hälften
               av Manasse stam få till besittning landet
                           öster om Jordan.

  1.  Och Rubens barn och Gads barn hade stora och mycket talrika
      boskapshjordar; och när de sågo Jaesers land och Gileads land,
      funno de att detta var en trakt för boskap.
  2.  Då kommo Gads barn och Rubens barn och sade till Mose och
      prästen Eleasar och menighetens hövdingar:
  3.  »Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och
      Beon,
  4.  det land som HERREN har låtit Israels menighet intaga, är ett
      land för boskap, och dina tjänare hava boskap.»
  5.  Och de sade ytterligare: »Om vi hava funnit nåd inför dina ögon
      så må detta land givas åt dina tjänare till besittning.  Låt oss
      slippa att gå över Jordan.»
  6.  Men Mose sade till Gads barn och Rubens barn: »Skolen då I
      stanna här, under det att edra bröder draga ut i krig?
  7.  Varför viljen I avvända Israels barns hjärtan från att gå över
      floden, in i det land som HERREN har givit åt dem?
  8.  Så gjorde ock edra fäder, när jag sände dem från Kades-Barnea
      för att bese landet:
  9.  sedan de hade dragit upp till Druvdalen och besett landet,
      avvände de Israels barns hjärtan från att gå in i det land som
      HERREN hade givit åt dem.
 10.  Och på den dagen upptändes HERRENS vrede, och han svor och sade:
 11.  'Av de män som hava dragit upp ur Egypten skall ingen som är
      tjugu år gammal eller därutöver få se det land som jag med ed
      har lovat åt Abraham, Isak och Jakob -- eftersom de icke i allt
      hava efterföljt mig
 12.  ingen förutom Kaleb, Jefunnes son, kenaséen, och Josua, Nuns
      son; ty de hava i allt efterföljt HERREN.'
 13.  Så upptändes HERRENS vrede mot Israel, och han lät dem driva
      omkring i öknen i fyrtio år, till dess att hela det släkte hade
      dött bort som hade gjort vad ont var i HERRENS ögon.
 14.  Och se, nu haven I trätt i edra fäders fotspår, I, syndiga mäns
      avföda, och öken så ännu mer HERRENS vredes glöd mot Israel.
 15.  Då I nu vänden eder bort ifrån honom, skall han låta Israel ännu
      längre bliva kvar i öknen, och I dragen så fördärv över allt
      detta folk.»

 16.  Då trädde de fram till honom och sade: »Låt oss här bygga gårdar
      åt var boskap och städer åt våra kvinnor och barn.
 17.  Själva vilja vi sedan skyndsamt väpna oss och gå åstad i spetsen
      för Israels barn, till dess vi hava fört dem dit de skola.  Under
      tiden kunna våra kvinnor och barn bo i de befästa städerna och
      så vara skyddade mot landets inbyggare.
 18.  Vi skola icke vända tillbaka hem, förrän Israels barn hava fått
      var och en sin arvedel.
 19.  Ty vi vilja icke taga vår arvedel jämte dem, på andra sidan
      Jordan och längre bort, utan vår arvedel har tillfallit oss här
      på andra sidan Jordan, på östra sidan.»
 20.  Mose svarade dem: »Om I gören såsom I nu haven sagt, om I väpnen
      eder inför HERREN till kriget,
 21.  så att alla edra väpnade män gå över Jordan inför HERREN och
      stanna där, till dess han har fördrivit sina fiender för sig,
 22.  om I alltså vänden tillbaka först då landet har blivit HERREN
      underdånigt, så skolen I vara utan skuld mot HERREN och Israel,
      och detta land skall då bliva eder besittning inför HERREN.
 23.  Men om I icke så gören, se, då synden I mot HERREN, och I skolen
      då komma att förnimma eder synd, ty den skall drabba eder.
 24.  Byggen eder nu städer åt edra kvinnor och barn, och gårdar åt
      eder boskap, och gören vad eder mun har talat.»
 25.  Och Gads barn och Rubens barn talade till Mose och sade: »Dina
      tjänare skola göra såsom min herre bjuder.
 26.  Våra barn våra hustrur, vår boskap och alla våra dragare skola
      bliva kvar här i Gileads städer.
 27.  Men dina tjänare, vi så många som äro väpnade till strid, skola
      draga ditöver och kämpa inför HERREN, såsom min herre har sagt.»

 28.  Och Mose gav befallning om dem åt prästen Eleasar och åt Josua,
      Nuns son, och åt huvudmännen för familjerna inom Israels barns
      stammar.
 29.  Mose sade till dem: »Om Gads barn och Rubens barn gå över Jordan
      med eder, så många som äro väpnade till att kämpa inför HERREN,
      och landet så bliver eder underdånigt, då skolen I åt dem giva
      landet Gilead till besittning.
 30.  Men om de icke draga väpnade ditöver med eder, så skola de få
      sin besittning ibland eder i Kanaans land.»
 31.  Och Gads barn och Rubens barn svarade och sade: »Vad HERREN har
      sagt till dina tjänare, det vilja vi göra.
 32.  Vi vilja draga väpnade över till Kanaans land inför HERREN, och
      så få vår arvsbesittning har på andra sidan Jordan.»

 33.  Så gav då Mose åt dem, åt Gads barn, Rubens barn och ena hälften
      av Manasses, Josefs sons, stam, Sihons, amoréernas konungs, rike
      och Ogs rike, konungens i Basan: själva landet med dess städer
      och dessas områden, landets städer runt omkring.
 34.  Och Gads barn byggde upp Dibon, Atarot, Aroer,
 35.  Atrot-Sofan, Jaeser, Jogbeha,
 36.  Bet-Nimra och Bet-Haran, befästa städer och boskapsgårdar.
 37.  Och Rubens barn byggde upp Hesbon, Eleale, Kirjataim,
 38.  Nebo och Baal-Meon -- vilkas namn hava ändrats -- och Sibma.
      Och de gåvo namn åt städerna som de byggde upp.
 39.  Och Makirs, Manasses sons, barn gingo åstad till Gilead och
      intogo det och fördrevo amoréerna som bodde där.
 40.  Och Mose gav Gilead åt Makir, Manasses son, och han bosatte sig
      där.
 41.  Och Jair, Manasses son, gick åstad och intog deras byar och
      kallade dem Jairs byar.
 42.  Och Noba gick åstad och intog Kenat, med underlydande orter, och
      kallade det Noba, efter sitt eget namn.