Femte Mosebok (Deuteronomium), 20 Kapitlet

Femte Mosebok (Deuteronomium), 20 Kapitlet

                             Krigslagar.

  1.  Om du drager ut i krig mot dina fiender, och du då får se hästar
      och vagnar och ett folk som är större än du.  så skall du dock
      icke frukta för dem, ty HERREN, din Gud, är med dig, han som har
      fört dig upp ur Egyptens land.
  2.  När I då stån färdiga att gå i striden, skall prästen träda fram
      och tala till folket;
  3.  han skall säga till dem: »Hör, Israel!  I stån nu färdiga att gå
      i strid mot edra fiender.  Edra hjärtan vare icke försagda;
      frukten icke och ängslens icke, och varen icke förskräckta för
      dem,
  4.  ty HERREN, eder Gud, går själv med eder; till att strida för
      eder mot edra fiender och giva eder seger.»
  5.  Och tillsyningsmännen skola tala till folket och säga: »Om någon
      finnes här, som har byggt sig ett nytt hus, men ännu icke invigt
      det, så må han vända tillbaka hem, för att icke.  om han faller
      i striden, en annan må komma att inviga det.
  6.  Och om någon finnes här, som har planterat en vingård, men ännu
      icke fått skörda någon frukt därav, så må han vända tillbaka
      hem, för att icke, om han faller i striden, en annan må komma
      att hämta första skörden av den.
  7.  Och om någon finnes här, som har trolovat sig med en kvinna, men
      ännu icke tagit henne till sig, så må han vända tillbaka hem,
      för att icke om han faller i striden, en annan man må taga henne
      till sig.»
  8.  Vidare skola tillsyningsmännen tala till folket och säga: »Om
      någon finnes här, som fruktar och har ett försagt hjärta, så må
      han vända tillbaka hem, för att icke också hans bröders hjärtan
      må bliva uppfyllda av räddhåga, såsom hans eget hjärta är.»
  9.  Och när tillsyningsmännen så hava talat till folket, skola
      hövitsmän tillsättas övar härens avdelningar, till att gå i
      spetsen för folket.
 10.  När du kommer till någon stad för att belägra den, skall du
      först tillbjuda den fred.
 11.  Om den då giver dig ett fridsamt svar och öppnar sina portar för
      dig, så skall allt folket som finnes där bliva arbetspliktigt åt
      dig och vara dina tjänare.
 12.  Men om den icke vill hava fred med dig, utan vill föra krig mot
      dig, så må du belägra den.
 13.  Och om HERREN, din Gud, då giver den i din hand, skall du slå
      allt mankön där med svärdsegg.
 14.  Men kvinnorna och barnen och boskapen och allt annat som finnes
      i staden, allt rov du får där, skall du hava såsom ditt byte;
      och du må då njuta av det rov som HERREN.  din Gud, låter dig
      taga från dina fiender.
 15.  Så skall du göra med alla de städer som äro mer avlägsna från
      dig, och som icke höra till dessa folks städer.
 16.  Men i de städer som tillhöra dessa folk, och som HERREN, din
      Gud, vill giva dig till arvedel, skall du icke låta något som
      anda har bliva vid liv,
 17.  utan du skall giva dem alla till spillo: hetiterna och
      amoréerna, kananéerna och perisséerna, hivéerna och jebuséerna,
      såsom HERREN din Gud, har bjudit dig.
 18.  Så skall du göra, för att de icke må lära eder att bedriva alla
      de styggelser som de själva hava bedrivit till sina gudars ära,
      och så komma eder att synda mot HERREN, eder Gud.
 19.  Om du måste länge belägra en stad för att erövra och intaga den,
      så skall du icke förstöra träden däromkring genom att höja din
      yxa mot dem; du må äta av deras frukt, men du skall icke hugga
      ned dem; träden på marken äro ju icke människor som skola
      belägras av dig.
 20.  Men de träd om vilka du vet att de icke bära ätbar frukt, dem må
      du förstöra och hugga ned för att av dem bygga bålverk mot den
      fientliga staden, till dess att den faller