Esra, 3 Kapitlet
Brännoffersaltaret. Lövhyddohögtiden.
Templets grundläggning.
1. När sjunde månaden nalkades och Israels barn nu voro bosatta i
sina städer, församlade sig folket såsom en man till Jerusalem.
>Dom. 20,1. Neh. 8,1.
2. Och Jesua, Josadaks son, och hans bröder, prästerna, och
Serubbabel, Sealtiels son, och hans bröder stodo upp och byggde
Israels Guds altare för att offra brännoffer därpå, såsom det
var föreskrivet i gudsmannen Moses lag.
>3 Mos. 6,9 f. 5 Mos. 12,13 f. Matt. 1,12.
3. De uppförde altaret på dess plats, ty en förskräckelse hade
kommit över dem för de främmande folken; och de offrade åt
HERREN brännoffer därpå, morgonens och aftonens brännoffer.
>4 Mos. 28,3 f.
4. Och de höllo lövhyddohögtiden, såsom det var föreskrivet, och
offrade brännoffer för var dag till bestämt antal, på stadgat
sätt, var dag det för den dagen bestämda antalet,
>3 Mos. 23,34 f. 4 Mos. 29,12 f.
5. och därefter det dagliga brännoffret och de offer som hörde till
nymånaderna och till alla HERRENS övriga helgade högtider, så
ock alla de offer som man frivilligt frambar åt HERREN.
>Neh. 10,32 f.
6. På första dagen i sjunde månaden begynte de att offra brännoffer
åt HERREN, innan grunden till HERRENS tempel ännu var lagd.
7. Och de gåvo penningar åt stenhuggare och timmermän, så ock
matvaror, dryckesvaror och olja åt sidonierna och tyrierna, för
att dessa sjöledes skulle föra cederträ från Libanon till Jafo,
i enlighet med den tillåtelse som Kores, konungen i Persien,
hade givit dem.
>2 Krön. 2,16.
8. Och året näst efter det då de hade kommit till Guds hus i
Jerusalem, i andra månaden, begyntes verket av Serubbabel,
Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, och deras övriga bröder,
prästerna och leviterna, och av alla dem som ur fångenskapen
hade kommit till Jerusalem; det begyntes därmed att de anställde
leviterna, dem som voro tjugu år gamla eller därutöver, till att
förestå arbetet på HERRENS hus.
9. Och Jesua med sina söner och bröder och Kadmiel med sina söner,
Judas söner, allasammans, blevo anställda till att hava uppsikt
över dem som utförde arbetet på Guds hus, sammaledes ock
Henadads söner med sina söner och bröder, leviterna.
>Esr. 2,40.
10. Och när byggningsmännen lade grunden till HERRENS tempel,
ställdes prästerna upp i ämbetsskrud med trumpeter, så ock
leviterna, Asafs barn, med cymbaler, till att lova HERREN, efter
Davids, Israels konungs, anordning.
>2 Krön. 29,25 f.
11. Och de sjöngo, under lov och tack till HERREN, därför att han är
god, och därför att hans nåd varar evinnerligen över Israel.
Och allt folket jublade högt till HERRENS lov, därför att
grunden till HERRENS hus var lagd.
>2 Krön. 5,13. 7,3. Ps. 136,1.
12. Men många av prästerna och leviterna och huvudmännen för
familjerna, de gamle som hade sett det förra huset, gräto
högljutt, när de sågo grunden läggas till detta hus, många åter
jublade och voro så glada att de ropade med hög röst.
>Hagg. 2,2 f.
13. Och man kunde icke skilja mellan det högljudda, glada jubelropet
och folkets högljudda gråt; ty folket ropade så högt att ljudet
därav hördes vida omkring.
torsdag 18 maj 2017
Esra, 3 Kapitlet
Esra, 2 Kapitlet
Esra, 2 Kapitlet
Förteckning på dem som återvände med
Serubbabel. Gåvor till templet.
1. Och dessa voro de män från hövdingdömet, som drogo upp ur den
landsflykt och fångenskap i Babel, till vilken de hade blivit
bortförda av Nebukadnessar, konungen i Babel, och som vände
tillbaka till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad,
>Esr. 8,1 f. Neh. 7,5 f.
2. i det att de följde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Seraja,
Reelaja, Mordokai, Bilsan, Mispar, Bigvai, Rehum och Baana.
Detta var antalet män av Israels meniga folk:
3. Pareos' barn: två tusen ett hundra sjuttiotvå;
4. Sefatjas barn: tre hundra sjuttiotvå;
5. Aras barn: sju hundra sjuttiofem;
6. Pahat-Moabs barn, av Jesuas och Joabs barn: två tusen åtta
hundra tolv;
7. Elams barn: ett tusen två hundra femtiofyra;
8. Sattus barn: nio hundra fyrtiofem;
9. Sackais barn: sju hundra sextio;
10. Banis barn: sex hundra fyrtiotvå;
11. Bebais barn: sex hundra tjugutre;
12. Asgads barn: ett tusen två hundra tjugutvå;
13. Adonikams barn: sex hundra sextiosex;
14. Bigvais barn: två tusen femtiosex;
15. Adins barn: fyra hundra femtiofyra;
16. Aters barn av Hiskia: nittioåtta;
17. Besais barn: tre hundra tjugutre;
18. Joras barn: ett hundra tolv;
19. Hasums barn: två hundra tjugutre;
20. Gibbars barn: nittiofem;
21. Bet-Lehems barn: ett hundra tjugutre;
22. männen från Netofa: femtiosex;
23. männen från Anatot: ett hundra tjuguåtta;
24. Asmavets barn: fyrtiotvå;
25. Kirjat-Arims, Kefiras och Beerots barn: sju hundra fyrtiotre;
26. Ramas och Gebas barn: sex hundra tjuguen;
27. männen från Mikmas: ett hundra tjugutvå;
28. männen från Betel och Ai: två hundra tjugutre;
29. Nebos barn: femtiotvå;
30. Magbis' barn: ett hundra femtiosex;
31. den andre Elams barn: ett tusen två hundra femtiofyra;
32. Harims barn: tre hundra tjugu;
33. Lods, Hadids och Onos barn: sju hundra tjugufem;
34. Jerikos barn: tre hundra fyrtiofem;
35. Senaas barn: tre tusen sex hundra trettio.
36. Av prästerna: Jedajas barn av Jesuas hus: nio hundra sjuttiotre;
37. Immers barn: ett tusen femtiotvå;
38. Pashurs barn: ett tusen två hundra fyrtiosju;
39. Harims barn: ett tusen sjutton.
40. Av leviterna: Jesuas och Kadmiels barn, av Hodaujas barn:
sjuttiofyra;
41. av sångarna: Asafs barn: ett hundra tjuguåtta;
42. av dörrvaktarnas barn: Sallums barn, Aters barn, Talmons barn,
Ackubs barn, Hatitas barn, Sobais barn: alla tillsammans ett
hundra trettionio.
43. Av tempelträlarna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn,
44. Keros' barn, Siahas barn, Padons barn,
45. Lebanas barn, Hagabas barn, Ackubs barn,
46. Hagabs barn, Samlais barn, Hanans barn,
47. Giddels barn, Gahars barn, Reajas barn,
48. Resins barn, Nekodas barn, Gassams barn,
49. Ussas barn, Paseas barn, Besais barn,
50. Asnas barn, Meunims barn, Nefisims barn,
51. Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn,
52. Basluts barn, Mehidas barn, Harsas barn,
53. Barkos' barn, Siseras barn, Temas barn,
54. Nesias barn, Hatifas barn.
55. Av Salomos tjänares barn: Sotais barn, Hassoferets barn, Perudas
barn,
56. Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn,
57. Sefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebaims barn, Amis barn.
58. Tempelträlarna och Salomos tjänares barn utgjorde tillsammans
tre hundra nittiotvå.
59. Och dessa voro de som drogo åstad från Tel-Mela, Tel-Harsa,
Kerub, Addan och Immer, men som icke kunde uppgiva sina familjer
och sin släkt och huruvida de voro av Israel:
60. Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, sex hundra femtiotvå.
61. Och av prästernas barn: Habajas barn, Hackos' barn, Barsillais
barn, hans som tog en av gileaditen Barsillais döttrar till
hustru och blev uppkallad efter deras namn.
>2 Sam. 19,31 f.
62. Dessa sökte efter sina släktregister, men kunde icke finna dem;
därför blevo de såsom ovärdiga uteslutna från prästadömet.
63. Och ståthållaren tillsade dem att de icke skulle få äta av det
högheliga, förrän en präst uppstode med urim och tummim.
>2 Mos. 28,30. 4 Mos. 27,21.
64. Hela församlingen utgjorde sammanräknad fyrtiotvå tusen tre
hundra sextio,
65. förutom deras tjänare och tjänarinnor, som voro sju tusen tre
hundra trettiosju. Och till dem hörde två hundra sångare och
sångerskor.
66. De hade sju hundra trettiosex hästar, två hundra fyrtiofem
mulåsnor,
67. fyra hundra trettiofem kameler och sex tusen sju hundra tjugu
åsnor.
68. Och somliga av huvudmännen för familjerna gåvo, när de kommo
till HERRENS hus i Jerusalem, frivilliga gåvor till Guds hus,
för att det åter skulle byggas upp på samma plats.
69. De gåvo, efter som var och en förmådde, till arbetskassan i guld
sextioett tusen dariker och i silver fem tusen minor, så ock ett
hundra prästerliga livklädnader.
70. Och prästerna, leviterna, en del av meniga folket, sångarna,
dörrvaktarna och tempelträlarna bosatte sig i sina städer: hela
Israel i sina städer.
Esra, 1 Kapitlet
Esra, 1 Kapitlet
Kores' påbud. Judarnas tillredelser för
hemfärden. Tempelkärlen.
1. Men i den persiske konungen Kores' första regeringsår uppväckte
HERREN -- för att HERRENS ord från Jeremias mun skulle
fullbordas -- den persiske konungen Kores' ande, så att denne
lät utropa över hela sitt rike och tillika skriftligen kungöra
följande:
>2 Krön. 36,22 f. Jer. 25,12. 29,10.
2. »Så säger Kores, konungen i Persien: Alla riken på jorden har
HERREN, himmelens Gud, givit mig; och han har anbefallt mig att
bygga honom ett hus i Jerusalem i Juda.
3. Vemhelst nu bland eder, som tillhör hans folk, med honom vare
hans Gud, och han drage upp till Jerusalem i Juda för att bygga
på HERRENS, Israels Guds, hus; han är den Gud som bor i
Jerusalem.
>Esr. 4,3. 5,13. Ps. 76,2 f.
4. Och varhelst någon ännu finnes kvar, må han av folket på den ort
där han bor såsom främling få hjälp med silver och guld, med
gods och boskap, detta jämte vad som frivilligt gives till Guds
hus i Jerusalem.»
5. Då stodo huvudmännen för Judas och Benjamins familjer upp,
ävensom prästerna och leviterna, alla de vilkas ande Gud
uppväckte till att draga upp och bygga på HERRENS hus i
Jerusalem.
6. Och alla de som bodde i deras grannskap understödde dem med
silverkärl, med guld, med gods och boskap och med dyrbara
skänker, detta förutom allt vad man eljest frivilligt gav.
7. Och konung Kores utlämnade de kärl till HERRENS hus, som
Nebukadnessar hade fört bort ifrån Jerusalem och låtit sätta in
i sin guds hus.
>2 Kon. 24,13. 25,14 f. 2 Krön. 36,7, 18. Esr. 5,14.
8. Dem utlämnade nu Kores, konungen i Persien, åt skattmästaren
Mitredat, och denne räknade upp den åt Sesbassar, hövdingen för
Juda.
9. Och detta var antalet av dem: trettio bäcken av guld, ett tusen
bäcken av silver, tjugunio andra offerkärl,
10. trettio bägare av guld, fyra hundra tio silverbägare av ringare
slag, därtill ett tusen andra kärl.
11. Kärlen av guld och silver utgjorde tillsammans fem tusen fyra
hundra. Allt detta förde Sesbassar med sig, när de som hade
varit i fångenskapen drogo upp från Babel till Jerusalem.
Andra Krönikeboken, 36 Kapitlet
Andra Krönikeboken, 36 Kapitlet
Joahas, Jojakim, Jojakin och Sidkia
konungar i Juda. Jerusalems förstöring
genom Nebukadnessar. och Juda rikes
undergång. Kores' påbud.
1. Och folket i landet tog Josias son Joahas och gjorde honom till
konung i Jerusalem efter hans fader.
>2 Kon. 23,30 f.
2. Joahas var tjugutre år gammal, när han blev konung, och han
regerade tre månader i Jerusalem.
3. Konungen i Egypten avsatte honom i Jerusalem och pålade landet
en skatt av ett hundra talenter silver och en talent guld.
4. Och konungen i Egypten gjorde hans broder Eljakim till konung
över Juda och Jerusalem och förändrade hans namn till Jojakim
men hans broder Joahas, honom tog Neko med sig, och han förde
honom till Egypten.
5. Jojakim var tjugufem år gammal när han blev konung, och han
regerade elva år i Jerusalem. Han gjorde vad ont var i HERRENS,
sin Guds, ögon.
6. Och Nebukadnessar, konungen i Babel, drog upp mot honom och
fängslade honom med kopparfjättrar och förde honom bort till
Babel.
>2 Kon. 24,1 f.
7. Och en del av kärlen i HERRENS hus förde Nebukadnessar till
Babel, och han satte in dem i sitt tempel i Babel.
>Dan. 1,2.
8. Vad nu mer är att säga om Jojakim och om de styggelser som han
gjorde, och om vad han eljest har befunnits vara skyldig till,
det finnes upptecknat i boken om Israels och Juda konungar. Och
hans son Jojakin blev konung efter honom.
>2 Kon. 24,5 f.
9. Jojakin var åtta år gammal, när han blev konung, och han
regerade tre månader och tio dagar i Jerusalem. Han gjorde vad
ont var i HERRENS ögon.
>2 Kon. 24,8 f.
10. Och vid följande års början sände konung Nebukadnessar och lät
hämta honom till Babel, tillika med de dyrbara kärlen i HERRENS
hus; och han gjorde hans broder Sidkia till konung över Juda och
Jerusalem.
11. Sidkia var tjuguett år gammal, när han blev konung, och han
regerade elva år i Jerusalem.
>2 Kon. 24,18 f. Jer. 37,1 f. 52,1 f.
12. Han gjorde vad ont var i HERRENS, sin Guds, ögon; han ödmjukade
sig icke för profeten Jeremia, som talade HERRENS ord.
13. Han avföll från konung Nebukadnessar, som hade tagit ed av honom
vid Gud. Och han var hårdnackad och förstockade sitt hjärta, så
att han icke omvände sig till HERREN, Israels Gud.
>Hes. 17,13 f.
14. Alla de översta bland prästerna och folket försyndade sig ock
storligen i otrohet mot Gud med hedningarnas alla styggelser och
orenade HERRENS hus, som han hade helgat i Jerusalem.
15. Och HERREN, deras faders Gud, skickade sina budskap till dem
titt och ofta genom sina sändebud, ty han ömkade sig över sitt
folk och sin boning.
16. Men de begabbade Guds sändebud och föraktade hans ord och
bespottade hans profeter, till dess HERRENS vrede över hans folk
växte så, att ingen bot mer fanns.
17. Då sände han emot dem kaldéernas konung, och denne dräpte deras
unga män med svärd i deras helgedomshus och skonade varken
ynglingar eller jungfrur, ej heller gamla och gråhårsmän; allt
blev givet i hans hand.
>2 Kon. 25.1 f.
18. Och alla kärl i Guds hus, både stora och små, och skatterna i
HERRENS hus, så ock konungens och hans förnämsta mäns skatter,
allt förde han till Babel.
19. Och man brände upp Guds hus och bröt ned Jerusalems mur, och
alla dess palats brände man upp i eld och förstörde alla de
dyrbara föremål som funnos där.
20. Och dem som hade undsluppit svärdet förde han bort i fångenskap
till Babel, och de blevo tjänare åt honom och åt hans söner,
till dess att perserna kommo till väldet --
21. för att HERRENS ord genom Jeremias mun skulle uppfyllas --
alltså till dess att landet hade fått gottgörelse för sina
sabbater. Ty medan det låg öde, hade det sabbat -- till dess att
sjuttio år hade gått till ända.
>3 Mos. 26,34 f. Jer. 25,12. 29,10. Dan. 9,2.
22. Men i den persiske konungens Kores' första regeringsår uppväckte
HERREN -- för att HERRENS ord genom Jeremias mun skulle
fullbordas -- den persiske konungen Kores' ande, så att denne
lät utropa över hela sitt rike och tillika skriftligen kungöra
följande:
>Esr. 1,1 f. Jes. 44,28.
23. »Så säger Kores, konungen i Persien: Alla riken på jorden har
HERREN, himmelens Gud, givit mig; och han har anbefallt mig att
bygga honom ett hus i Jerusalem i Juda. Vemhelst nu bland eder,
som tillhör hans folk, med honom vare HERREN, hans Gud, och han
drage ditupp.»
Andra Krönikeboken, 35 Kapitlet
Andra Krönikeboken, 35 Kapitlet
Josias påskhögtid. Hans död vid Megiddo.
1. Därefter höll Josia HERRENS påskhögtid i Jerusalem; man slaktade
påskalammet på fjortonde dagen i första månaden.
>2 Mos. 12,6. 2 Kon. 23,21 f. 2 Krön. 30,1.
2. Och han fastställde prästernas åligganden och styrkte dem till
tjänstgöringen i HERRENS hus.
3. Och han sade till leviterna som undervisade hela Israel, och som
voro helgade åt HERREN: »Sätten den heliga arken i det hus som
Salomo, Davids son, Israels konung, har byggt. Den skall icke
mer vara en börda på edra axlar. Tjänen nu HERREN, eder Gud, och
hans folk Israel.
>4 Mos. 7,9.
4. Gören eder redo efter edra familjer, i edra avdelningar, enligt
vad David, Israels konung, har föreskrivit, och enligt hans son
Salomos föreskrifter,
5. och inställen eder i helgedomen, ordnade efter edra bröders, det
meniga folkets, familjeskiften, så att en avdelning av en
levitisk familj kommer på vart skifte.
6. Och slakten påskalammet och helgen eder och reden till det för
edra bröder, så att I gören efter HERRENS ord genom Mose.»
7. Och Josia gav åt det meniga folket såsom offergärd småboskap,
dels lamm och dels killingar, till ett antal av trettio tusen,
alltsammans till påskoffer, åt alla som voro där tillstädes, så
ock tre tusen fäkreatur, detta allt av konungens enskilda
egendom.
>2 Krön. 30,24.
8. Och hans förnämsta män gåvo efter sin fria vilja offergåvor åt
folket, åt prästerna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jehiel,
furstarna i Guds hus, gåvo åt prästerna två tusen sex hundra
lamm och killingar till påskoffer, så ock tre hundra fäkreatur.
9. Men Konanja och hans bröder, Semaja och Netanel, jämte Hasabja,
Jegiel och Josabad, de översta bland leviterna, gåvo åt
leviterna såsom offergärd fem tusen lamm och killingar till
påskoffer, så ock fem hundra fäkreatur.
10. Så blev det då ordnat för gudstjänsten; och prästerna inställde
sig till tjänstgöring på sina platser och likaledes leviterna,
efter sina avdelningar, såsom konungen hade bjudit.
11. Därefter slaktade de påskalammet, och prästerna stänkte med
blodet som de togo emot av leviterna; och dessa drogo av huden.
12. Och de avskilde brännoffersstyckena och delade ut dem åt det
meniga folket, efter deras familjeskiften, för att de skulle
offra dem åt HERREN, såsom det var föreskrivet i Moses bok. På
samma sätt gjorde de ock med fäkreaturen.
>3 Mos. 3,14 f.
13. Och de stekte påskalammet på eld, på föreskrivet sätt; men
tackoffersköttet kokade de i grytor, pannor och kittlar och
delade ut det med hast åt allt det meniga folket.
>2 Mos. 12,8 f.
14. Sedan redde de till åt sig själva och åt prästerna; ty
prästerna, Arons söner, voro upptagna ända till natten med att
offra brännoffret och fettstyckena; därför måste leviterna reda
till både åt sig och åt prästerna, Arons söner.
15. Och sångarna, Asafs barn, stodo på sin plats, såsom David och
Asaf och Heman och konungens siare Jedutun hade bjudit, och
dörrvaktarna stodo var och en vid sin port; de behövde icke gå
ifrån sin tjänstgöring, ty deras bröder, de andra leviterna,
redde till åt dem.
>1 Krön. 25,1 f.
16. Så blev allt ordnat för HERRENS tjänst på den dagen, i det att
man höll påskhögtid och offrade brännoffer på HERRENS altare,
såsom konung Josia hade bjudit.
17. De israeliter som voro där tillstädes höllo nu påskhögtid och
firade det osyrade brödets högtid i sju dagar.
18. En påskhögtid lik denna hade icke blivit hållen i Israel sedan
profeten Samuels tid; ty ingen av Israels konungar hade hållit
en sådan påskhögtid som den vilken nu hölls av Josia jämte
prästerna och leviterna och hela Juda och dem av Israel, som
voro där tillstädes, jämväl Jerusalems invånare.
19. I Josias adertonde regeringsår hölls denna påskhögtid.
20. Efter allt detta, sedan Josia hade försatt templet i gott stånd,
drog Neko, konungen i Egypten, upp för att strida vid Karkemis,
som ligger vid Frat; och Josia drog ut mot honom.
>2 Kon. 23,29 f.
21. Då skickade denne sändebud till honom och lät säga: »Vad har du
med mig att göra, du Juda konung? Det är icke mot dig jag nu
kommer, utan mot min arvfiende, och Gud har befallt mig att
skynda. Hör upp att trotsa Gud, som är med mig, och tag dig
till vara, så att han icke fördärvar dig.»
22. Men i stället för att vända om och lämna honom i fred förklädde
Josia sig och gick att strida mot honom, utan att höra på Nekos
ord, som dock kommo från Guds mun. Och det kom till strid på
Megiddos slätt.
23. Men skyttarnas skott träffade konung Josia; och konungen sade
till sina tjänare: »Bären mig undan, ty jag är svårt sårad.»
24. Då buro hans tjänare honom från stridsvagnen och satte honom i
hans andra vagn och förde honom till Jerusalem; och han gav upp
andan och blev begraven där hans fäder voro begravna. Och hela
Juda och Jerusalem sörjde Josia.
>Sak. 12,11.
25. Och Jeremia sjöng en klagosång över Josia. Och alla sångare och
sångerskor talade sedan i sina klagosånger om Josia, såsom man
gör ännu i dag; och dessa sånger blevo allmänt gängse i
Israel. De finnas upptecknade bland »Klagosångerna».
26. Vad nu mer är att säga om Josia och om de fromma gärningar han
gjorde, efter vad föreskrivet var i HERRENS lag,
27. och om annat som han företog sig under sin första tid såväl som
under sin sista, det finnes upptecknat i boken om Israels och
Juda konungar
Andra Krönikeboken, 34 Kapitlet
Andra Krönikeboken, 34 Kapitlet
Josia konung i Juda. Begynnelsen av hans
reformation. Anordningar för att sätta
templet i stånd. Lagboken funnen av
översteprästen Hilkia. Profetissan
Huldas svar till konungen.
Fortsättningen av Josias reformation.
1. Josia var åtta år gammal, när han blev konung, och han regerade
trettioett år i Jerusalem.
>2 Kon. 22,1 f.
2. Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon och vandrade på sin fader
Davids vägar och vek icke av vare sig till höger eller till
vänster.
3. I sitt åttonde regeringsår, medan han ännu var en yngling,
begynte han att söka sin fader Davids Gud; och i det tolfte året
begynte han att rena Juda och Jerusalem från offerhöjderna och
Aserorna och från de skurna och gjutna belätena.
4. Men Baalsaltarna brötos ned i hans åsyn, och solstoderna som
voro uppställda på dem högg han ned, och Aserorna och de skurna
och gjutna belätena slog han sönder och krossade dem till stoft
och strödde ut stoftet på de mäns gravar, som hade offrat åt
dem.
>2 Kon. 23,6.
5. Och prästernas ben brände han upp på deras altaren. Så renade
han Juda och Jerusalem.
>2 Kon. 23,16.
6. Och i Manasses, Efraims och Simeons städer ända till Naftali
genomsökte han överallt husen.
7. Och sedan han hade brutit ned altarna och krossat Aserorna och
belätena sönder till stoft och huggit ned alla solstoder i hela
Israels land, vände han tillbaka till Jerusalem.
8. Och i sitt adertonde regeringsår, medan han höll på med att rena
landet och templet, sände han Safan, Asaljas son, och Maaseja,
hövitsmannen i staden, och kansleren Joa, Joahas' son, för att
sätta HERRENS, sin Guds, hus i stånd.
9. Och de gingo till översteprästen Hilkia och avlämnade de
penningar som hade influtit till Guds hus, sedan de av de
leviter som höllo vakt vid tröskeln hade blivit insamlade från
Manasse, Efraim och hela det övriga Israel, så ock från hela
Juda och Benjamin och från Jerusalems invånare;
10. de överlämnade dem åt de män som förrättade arbete såsom
tillsyningsmän vid HERRENS hus. Sedan gåvos penningarna av dessa
män, som förrättade arbete och hade befattning vid HERRENS hus
med att laga huset och sätta det i stånd,
11. de gåvos åt timmermännen och byggningsmännen, till att inköpa
huggen sten och trävirke till stockar, för att man därmed skulle
timra upp de hus som Juda konungar hade förstört.
>2 Krön. 24,7.
12. Och männen fingo vid sitt arbete handla på heder och tro; och
tillsyningsmän över dem och föreståndare för arbetet voro Jahat
och Obadja, leviter av Meraris barn, och Sakarja och Mesullam,
av kehatiternas barn, så ock alla de leviter som voro kunniga på
musikinstrumenter.
13. De hade ock tillsynen över bärarna, så att föreståndare funnos för
alla arbetarna vid de särskilda göromålen. Av leviterna togos
ock skrivare, uppsyningsmän och dörrvaktare.
14. När de nu togo ut penningarna som hade influtit till HERRENS
hus, fann prästen Hilkia HERRENS lagbok, den som hade blivit
given genom Mose
15. Då tog Hilkia till orda och sade till sekreteraren Safan: »Jag
har funnit lagboken i HERRENS hus.» Och Hilkia gav boken åt
Safan.
16. Och Safan bar boken till konungen och avgav därjämte sin
berättelse inför konungen och sade: »Allt vad dina tjänare hava
fått i uppdrag att göra, det göra de.
17. Och de hava tömt ut de penningar som funnos i HERRENS hus, och
hava överlämnat dem åt tillsyningsmännen och åt arbetarna.»
18. Vidare berättade sekreteraren Safan för konungen och sade:
»Prästen Hilkia har givit mig en bok.» Och Safan föreläste därur
för konungen
19. När konungen nu hörde lagens ord, rev han sönder sina kläder.
20. Och konungen bjöd Hilkia och Ahikam, Safans son, och Abdon,
Mikas son, och sekreteraren Safan och Asaja, konungens tjänare,
och sade:
21. »Gån och frågen HERREN för mig och för dem som äro kvar av
Israel och Juda, angående det som står i den bok som nu har
blivit funnen. Ty stor är HERRENS vrede, den som är utgjuten
över oss, därför att våra fäder icke hava hållit HERRENS ord och
icke hava gjort allt som är föreskrivet i denna bok.»
22. Då gick Hilkia, tillika med andra som konungen sände åstad, till
profetissan Hulda, hustru åt Sallum, klädkammarvaktaren, som var
son till Tokehat, Hasras son; hon bodde i Jerusalem, i Nya
staden. Och de talade med henne såsom dem bjudet var.
23. Då svarade hon dem: »Så säger HERREN, Israels Gud: Sägen till
den man som har sänt eder till mig:
24. Så säger HERREN: Se, över denna plats och över dess invånare
skall jag låta olycka komma, alla de förbannelser som äro
skrivna i den bok som man har föreläst för Juda konung --
>3 Mos. 26,14 f. 5 Mos. 28,15 f.
25. detta därför att de hava övergivit mig och tänt offereld åt
andra gudar, och så hava förtörnat mig med alla sina händers
verk. Min vrede skall utgjutas över denna plats och skall icke
bliva utsläckt.
26. Men till Juda konung, som har sänt eder för att fråga HERREN,
till honom skolen I säga så: Så säger HERREN, Israels Gud,
angående de ord som du har hört:
27. Eftersom ditt hjärta blev bevekt och du ödmjukade dig inför Gud,
när du hörde hans ord mot denna plats och mot dess invånare, ja,
ödmjukade dig inför mig och rev sönder dina kläder och grät
inför mig, fördenskull har jag ock hört dig, säger HERREN.
28. Se, jag vill samla dig till dina fäder, så att du får samlas
till dem i din grav med frid, och dina ögon skola slippa att se
all den olycka som jag skall låta komma över denna plats och
dess invånare.» Och de vände tillbaka till konungen med detta
svar.
29. Då sände konungen åstad och lät församla alla de äldste i Juda
och Jerusalem.
>2 Kon. 23,1 f.
30. Och konungen gick upp i HERRENS hus med alla Juda män och
Jerusalems invånare, också prästerna och leviterna, ja, allt
folket, ifrån den störste till den minste. Och han läste upp för
dem allt vad som stod i förbundsboken, som hade blivit funnen i
HERRENS hus.
31. Och konungen trädde fram på sin plats och slöt inför HERRENS
ansikte det förbundet, att de skulle följa efter HERREN och
hålla hans bud, hans vittnesbörd och hans stadgar, av allt sitt
hjärta och av all sin själ, och göra efter förbundets ord, dem
som voro skrivna i denna bok.
>2 Krön. 15,12.
32. Och han lät alla som funnos i Jerusalem och Benjamin träda in i
förbundet Och Jerusalems invånare gjorde efter Guds, sina fäders
Guds, förbund.
33. Och Josia skaffade bort alla styggelser ur Israels barns alla
landområden, och tillhöll alla dem som funnos i Israel att tjäna
HERREN, sin Gud. Så länge han levde, veko de icke av ifrån
HERREN, sina fäders Gud.
Andra Krönikeboken, 33 Kapitlet
Andra Krönikeboken, 33 Kapitlet
Manasse och Amon konungar i Juda.
1. Manasse var tolv år gammal, när han blev konung, och han
regerade femtiofem år i Jerusalem.
>2 Kon. 21,1 f.
2. Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon, efter den styggeliga
seden hos de folk som HERREN hade fördrivit för Israels barn.
3. Han byggde åter upp de offerhöjder som hans fader Hiskia hade
brutit ned, och reste altaren åt Baalerna och gjorde Aseror, och
tillbad och tjänade himmelens hela härskara.
>2 Krön. 31,1.
4. Ja, han byggde altaren i HERRENS hus, det om vilket HERREN hade
sagt: »I Jerusalem skall mitt namn vara till evig tid.»
>5 Mos. 12,5. 2 Sam. 7,10, 13. 1 Kon. 8,29, 9,3. 2 Krön. 7,12.
5. Han byggde altaren åt himmelens hela härskara på de båda
förgårdarna till HERRENS hus.
6. Han lät ock sina barn gå genom eld i Hinnoms sons dal och övade
teckentyderi, svartkonst och trolldom och skaffade sig
andebesvärjare och spåmän och gjorde mycket som var ont i
HERRENS ögon, så att han förtörnade honom.
7. Och avgudabelätet som han hade låtit göra satte han i Guds hus,
om vilket Gud hade sagt till David och till hans son Salomo:
»Vid detta hus och vid Jerusalem, som jag har utvalt bland alla
Israels stammar, vill jag fästa mitt namn för evig tid.
>2 Krön. 7,16.
8. Och jag skall icke mer låta Israel vandra bort ifrån det land
som jag har bestämt åt edra fäder, om de allenast hålla och göra
allt vad jag har bjudit dem, alldeles efter den lag, de stadgar
och rätter som de hava fått genom Mose.»
9. Men Manasse förförde Juda och Jerusalems invånare, så att de
gjorde mer ont än de folk som HERREN hade förgjort för Israels
barn.
10. Och HERREN talade till Manasse och hans folk, men de aktade icke
därpå.
>2 Kon. 21,10 f.
11. Då lät HERREN den assyriske konungens härhövitsmän komma över
dem; de slogo Manasse i bojor och fängslade honom med
kopparfjättrar och förde honom till Babel.
>5 Mos. 28,36. 2 Kon. 19,28. Hes. 19,4.
12. Men när han nu var i nöd, bön föll han inför HERREN, sin Gud,
och ödmjukade sig storligen för sina fäders Gud.
13. Och när han så bad till honom, lät han beveka sig och hörde hans
bön och lät honom komma tillbaka till Jerusalem såsom
konung. Och då besinnade Manasse att HERREN är Gud.
14. Därefter byggde han en yttre mur till Davids stad västerut mot
Gihon i dalen, intill Fiskporten, och runt omkring Ofel, och
gjorde den mycket hög. Och han insatte krigshövitsmän i alla
befästa städer i Juda.
15. Och han skaffade bort de främmande gudarna och avgudabelätet ur
HERRENS hus, så ock alla de altaren som han hade byggt på det
berg där HERRENS hus stod och i Jerusalem, och kastade dem
utanför staden.
16. Och han upprättade HERRENS altare och offrade tackoffer och
lovoffer därpå, och uppmanade Juda att tjäna HERREN, Israels
Gud.
17. Men folket offrade ännu på höjderna, dock allenast åt HERREN,
sin Gud.
>1 Kon. 3,2.
18. Vad nu mer är att säga om Manasse och om hans bön till sin Gud
och om de ord som siarna talade till honom i HERRENS, Israels
Guds, namn, det står i Israels konungars krönika.
>2 Kon. 21,17 f.
19. Och om hans bön och huru han blev bönhörd, och om all hans synd
och otrohet, och om de platser på vilka han byggde offerhöjder
och ställde upp sina Aseror och beläten, innan han ödmjukade sig,
härom är skrivet i Hosais krönika.
20. Och Manasse gick till vila hos sina fäder, och man begrov honom
där han bodde. Och hans son Amon blev konung efter honom.
21. Amon var tjugutvå år gammal, när han blev konung, och han
regerade två år i Jerusalem.
>2 Kon, 21,19 f.
22. Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon, såsom hans fader Manasse
hade gjort; åt alla de beläten som hans fader Manasse hade låtit
göra offrade Amon, och han tjänade dem.
23. Men han ödmjukade sig icke för HERREN, såsom hans fader Manasse
hade gjort, utan denne Amon hopade skuld på skuld.
24. Och hans tjänare sammansvuro sig mot honom och dödade honom
hemma i hans hus.
25. Men folket i landet dräpte alla som hade sammansvurit sig mot
konung Amon. Därefter gjorde folket i landet hans son Josia till
konung efter honom.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)