Andra Krönikeboken, 34 Kapitlet

Andra Krönikeboken, 34 Kapitlet

               Josia konung i Juda.  Begynnelsen av hans
                reformation.  Anordningar för att sätta
                 templet i stånd.  Lagboken funnen av
                 översteprästen Hilkia.  Profetissan
                      Huldas svar till konungen.
                Fortsättningen av Josias reformation.

  1.  Josia var åtta år gammal, när han blev konung, och han regerade
      trettioett år i Jerusalem.
      >2 Kon. 22,1 f.
  2.  Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon och vandrade på sin fader
      Davids vägar och vek icke av vare sig till höger eller till
      vänster.

  3.  I sitt åttonde regeringsår, medan han ännu var en yngling,
      begynte han att söka sin fader Davids Gud; och i det tolfte året
      begynte han att rena Juda och Jerusalem från offerhöjderna och
      Aserorna och från de skurna och gjutna belätena.
  4.  Men Baalsaltarna brötos ned i hans åsyn, och solstoderna som
      voro uppställda på dem högg han ned, och Aserorna och de skurna
      och gjutna belätena slog han sönder och krossade dem till stoft
      och strödde ut stoftet på de mäns gravar, som hade offrat åt
      dem.
      >2 Kon. 23,6.
  5.  Och prästernas ben brände han upp på deras altaren.  Så renade
      han Juda och Jerusalem.
      >2 Kon. 23,16.
  6.  Och i Manasses, Efraims och Simeons städer ända till Naftali
      genomsökte han överallt husen.
  7.  Och sedan han hade brutit ned altarna och krossat Aserorna och
      belätena sönder till stoft och huggit ned alla solstoder i hela
      Israels land, vände han tillbaka till Jerusalem.

  8.  Och i sitt adertonde regeringsår, medan han höll på med att rena
      landet och templet, sände han Safan, Asaljas son, och Maaseja,
      hövitsmannen i staden, och kansleren Joa, Joahas' son, för att
      sätta HERRENS, sin Guds, hus i stånd.
  9.  Och de gingo till översteprästen Hilkia och avlämnade de
      penningar som hade influtit till Guds hus, sedan de av de
      leviter som höllo vakt vid tröskeln hade blivit insamlade från
      Manasse, Efraim och hela det övriga Israel, så ock från hela
      Juda och Benjamin och från Jerusalems invånare;
 10.  de överlämnade dem åt de män som förrättade arbete såsom
      tillsyningsmän vid HERRENS hus.  Sedan gåvos penningarna av dessa
      män, som förrättade arbete och hade befattning vid HERRENS hus
      med att laga huset och sätta det i stånd,
 11.  de gåvos åt timmermännen och byggningsmännen, till att inköpa
      huggen sten och trävirke till stockar, för att man därmed skulle
      timra upp de hus som Juda konungar hade förstört.
      >2 Krön. 24,7.
 12.  Och männen fingo vid sitt arbete handla på heder och tro; och
      tillsyningsmän över dem och föreståndare för arbetet voro Jahat
      och Obadja, leviter av Meraris barn, och Sakarja och Mesullam,
      av kehatiternas barn, så ock alla de leviter som voro kunniga på
      musikinstrumenter.
 13.  De hade ock tillsynen över bärarna, så att föreståndare funnos för
      alla arbetarna vid de särskilda göromålen.  Av leviterna togos
      ock skrivare, uppsyningsmän och dörrvaktare.

 14.  När de nu togo ut penningarna som hade influtit till HERRENS
      hus, fann prästen Hilkia HERRENS lagbok, den som hade blivit
      given genom Mose
 15.  Då tog Hilkia till orda och sade till sekreteraren Safan: »Jag
      har funnit lagboken i HERRENS hus.»  Och Hilkia gav boken åt
      Safan.
 16.  Och Safan bar boken till konungen och avgav därjämte sin
      berättelse inför konungen och sade: »Allt vad dina tjänare hava
      fått i uppdrag att göra, det göra de.
 17.  Och de hava tömt ut de penningar som funnos i HERRENS hus, och
      hava överlämnat dem åt tillsyningsmännen och åt arbetarna.»
 18.  Vidare berättade sekreteraren Safan för konungen och sade:
      »Prästen Hilkia har givit mig en bok.»  Och Safan föreläste därur
      för konungen
 19.  När konungen nu hörde lagens ord, rev han sönder sina kläder.
 20.  Och konungen bjöd Hilkia och Ahikam, Safans son, och Abdon,
      Mikas son, och sekreteraren Safan och Asaja, konungens tjänare,
      och sade:
 21.  »Gån och frågen HERREN för mig och för dem som äro kvar av
      Israel och Juda, angående det som står i den bok som nu har
      blivit funnen.  Ty stor är HERRENS vrede, den som är utgjuten
      över oss, därför att våra fäder icke hava hållit HERRENS ord och
      icke hava gjort allt som är föreskrivet i denna bok.»

 22.  Då gick Hilkia, tillika med andra som konungen sände åstad, till
      profetissan Hulda, hustru åt Sallum, klädkammarvaktaren, som var
      son till Tokehat, Hasras son; hon bodde i Jerusalem, i Nya
      staden.  Och de talade med henne såsom dem bjudet var.
 23.  Då svarade hon dem: »Så säger HERREN, Israels Gud: Sägen till
      den man som har sänt eder till mig:
 24.  Så säger HERREN: Se, över denna plats och över dess invånare
      skall jag låta olycka komma, alla de förbannelser som äro
      skrivna i den bok som man har föreläst för Juda konung --
      >3 Mos. 26,14 f. 5 Mos. 28,15 f.
 25.  detta därför att de hava övergivit mig och tänt offereld åt
      andra gudar, och så hava förtörnat mig med alla sina händers
      verk.  Min vrede skall utgjutas över denna plats och skall icke
      bliva utsläckt.
 26.  Men till Juda konung, som har sänt eder för att fråga HERREN,
      till honom skolen I säga så: Så säger HERREN, Israels Gud,
      angående de ord som du har hört:
 27.  Eftersom ditt hjärta blev bevekt och du ödmjukade dig inför Gud,
      när du hörde hans ord mot denna plats och mot dess invånare, ja,
      ödmjukade dig inför mig och rev sönder dina kläder och grät
      inför mig, fördenskull har jag ock hört dig, säger HERREN.
 28.  Se, jag vill samla dig till dina fäder, så att du får samlas
      till dem i din grav med frid, och dina ögon skola slippa att se
      all den olycka som jag skall låta komma över denna plats och
      dess invånare.»  Och de vände tillbaka till konungen med detta
      svar.

 29.  Då sände konungen åstad och lät församla alla de äldste i Juda
      och Jerusalem.
      >2 Kon. 23,1 f.
 30.  Och konungen gick upp i HERRENS hus med alla Juda män och
      Jerusalems invånare, också prästerna och leviterna, ja, allt
      folket, ifrån den störste till den minste.  Och han läste upp för
      dem allt vad som stod i förbundsboken, som hade blivit funnen i
      HERRENS hus.
 31.  Och konungen trädde fram på sin plats och slöt inför HERRENS
      ansikte det förbundet, att de skulle följa efter HERREN och
      hålla hans bud, hans vittnesbörd och hans stadgar, av allt sitt
      hjärta och av all sin själ, och göra efter förbundets ord, dem
      som voro skrivna i denna bok.
      >2 Krön. 15,12.
 32.  Och han lät alla som funnos i Jerusalem och Benjamin träda in i
      förbundet Och Jerusalems invånare gjorde efter Guds, sina fäders
      Guds, förbund.
 33.  Och Josia skaffade bort alla styggelser ur Israels barns alla
      landområden, och tillhöll alla dem som funnos i Israel att tjäna
      HERREN, sin Gud.  Så länge han levde, veko de icke av ifrån
      HERREN, sina fäders Gud.