Andra Konungaboken, 14 Kapitlet

Andra Konungaboken, 14 Kapitlet

                   Amasja bliver konung i Juda och
                  bestraffar sin faders mördare.  Han
                 segrar över edoméerna.  Han förklarar
                 Israels konung Joas krig, men bliver
                      slagen.  Han dödas genom en
               sammansvärjning.  Asarja bliver konung i
               Juda.  Jerobeam II bliver konung i Israel
                 och återställer sitt rikes gränser.

  1.  I Joas', Joahas' sons, Israels konungs, andra regeringsår blev
      Amasja, Joas' son, konung i Juda.
      >2 Kon, 12,21. 2 Krön. 25,1 f.
  2.  Han var tjugufem år gammal, när han blev konung, och han
      regerade tjugunio år i Jerusalem.  Hans moder hette Joaddin, från
      Jerusalem.
  3.  Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon, dock icke såsom hans
      fader David; men han gjorde i allt såsom hans fader Joas hade
      gjort.
      >2 Kon. 12,2 f.
  4.  Offerhöjderna blevo likväl icke avskaffade, utan folket fortfor
      att frambära offer och tända offereld på höjderna.
  5.  Och sedan konungadömet hade blivit befäst i hans hand, lät han
      dräpa dem av sina tjänare, som hade dräpt hans fader, konungen.
      >2 Kon. 12,20 f.
  6.  Men mördarnas barn dödade han icke, i enlighet med vad
      föreskrivet var i Moses lagbok, där HERREN hade bjudit och sagt:
      »Föräldrarna skola icke dödas för sina barns skull, och barnen
      skola icke dödas för sina föräldrars skull, utan var och en
      skall dö genom sin egen synd.»
      >5 Mos. 24,16. Hes. 18,20.
  7.  Han slog edoméerna i Saltdalen, tio tusen man, och intog Sela
      med strid och gav det namnet Jokteel, såsom det heter ännu i
      dag.
  8.  Därefter skickade Amasja sändebud till Joas, son till Joahas,
      son till Jehu, Israels konung, och lät säga: »Kom, låt oss
      drabba samman med varandra.»
  9.  Men Joas, Israels konung, sände då till Amasja, Juda konung, och
      lät svara: »Törnbusken på Libanon sände en gång bud till cedern
      på Libanon och lät säga: 'Giv din dotter åt min son till
      hustru.'  Men sedan gingo markens djur på Libanon fram över
      törnbusken och trampade ned den.
      >Dom. 9,8 f.
 10.  Du har slagit Edom, och däröver förhäver du dig i ditt hjärta.
      Men låt dig nöja med den äran, och stanna hemma.  Varför utmanar
      du olyckan, dig själv och Juda med dig till fall?»
 11.  Men Amasja ville icke höra härpå, och Joas, Israels konung, drog
      då upp, och de drabbade samman med varandra, han och Amasja,
      Juda konung, vid det Bet-Semes som hör till Juda.
 12.  Och Juda män blevo slagna av Israels män och flydde, var och en
      till sin hydda.
 13.  Och Amasja, Juda konung, son till Joas, son till Ahasja, blev
      tagen till fånga i Bet-Semes av Joas, Israels konung.  Och när de
      kommo till Jerusalem, bröt han ned ett stycke av Jerusalems mur
      vid Efraimsporten, och därifrån ända till Hörnporten, fyra
      hundra alnar.
 14.  Och han tog allt guld och silver och alla kärl som funnos i
      HERRENS hus och i konungshusets skattkamrar, därtill ock
      gisslan, och vände så tillbaka till Samaria.

 15.  Vad nu mer är att säga om Joas, om vad han gjorde och om hans
      bedrifter och om hans krig mot Amasja, Juda konung, det finnes
      upptecknat i Israels konungars krönika.
      >2 Kon. 13,12 f.
 16.  Och Joas gick till vila hos sina fäder och blev begraven i
      Samaria, hos Israels konungar.  Och hans son Jerobeam blev konung
      efter honom.
 17.  Men Amasja, Joas' son, Juda konung, levde i femton år efter
      Joas', Joahas' sons, Israels konungs, död.
 18.  Vad nu mer är att säga om Amasja, det finnes upptecknat i Juda
      konungars krönika.
 19.  Och en sammansvärjning anstiftades mot honom i Jerusalem, så att
      han måste fly till Lakis.  Då sändes män efter honom till Lakis,
      och dessa dödade honom där.
 20.  Sedan förde man honom därifrån på hästar; och han blev begraven
      i Jerusalem hos sina fäder i Davids stad.

 21.  Och allt folket i Juda tog Asarja som då var sexton år gammal,
      och gjorde honom till konung i hans fader Amasjas ställe.
      >2 Kon. 15,1 f. 2 Krön. 26,1 f.
 22.  Det var han som befäste Elat; ock han lade det åter under Juda,
      sedan konungen hade gått till vila hos sina fäder.

 23.  I Amasjas, Joas' sons, Juda konungs, femtonde regeringsår blev
      Jerobeam, Joas' son, konung över Israel i Samaria och regerade i
      fyrtioett år.
 24.  Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon; han avstod icke från
      någon av de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne
      hade kommit Israel att synda.
      >1 Kon. 12,28 f.
 25.  Han återvann Israels område, från det ställe där vägen går till
      Hamat ända till Hedmarkshavet, i enlighet med det ord som
      HERREN, Israels Gud, hade talat genom sin tjänare profeten Jona,
      Amittais son, från Gat-Hahefer.
      >Jon. 1,1.
 26.  Ty HERREN såg att Israels betryck var mycket svårt, och att det
      var ute med alla och envar, och att Israel icke hade någon
      hjälpare.
      >5 Mos. 32,36.
 27.  Och HERREN hade ännu icke beslutit att utplåna Israels namn
      under himmelen; därför frälste han dem genom Jerobeam, Joas'
      son.

 28.  Vad nu mer är att säga om Jerobeam, om allt vad han gjorde och
      om hans bedrifter och hans krig, så ock om huru han åt Israel
      återvann den del av Damaskus och Hamat, som en gång hade
      tillhört Juda, det finnes upptecknat i Israels konungars
      krönika.
      >2 Sam. 8,6.
 29.  Och Jerobeam gick till vila hos sina fäder, Israels
      konungar.  Och hans son Sakarja blev konung efter honom.
      >2 Kon. 15,8.