Första Krönikeboken, 19 Kapitlet

Första Krönikeboken, 19 Kapitlet

                 Ammons barn vanära Davids sändebud.
               David slår dem och deras bundsförvanter
                              araméerna.

  1.  En tid härefter dog Nahas, Ammons barns konung, och hans son
      blev konung efter honom.
      >2 Sam. 10,1 f.
  2.  Då sade David: »Jag vill bevisa Hanun, Nahas' son, vänskap,
      eftersom hans fader bevisade mig vänskap.»  Och David skickade
      sändebud för att trösta honom i hans sorg efter fadern.  När så
      Davids tjänare kommo till Ammons barns land, till Hanun, för att
      trösta honom,
  3.  sade Ammons barns furstar till Hanun: »Menar du att David därmed
      att han sänder tröstare till dig vill visa dig att han ärar din
      fader?  Nej, för att undersöka och fördärva och bespeja landet
      hava hans tjänare kommit till dig.»
  4.  Då tog Hanun Davids tjänare och lät raka dem och skära av deras
      kläder mitt på, ända uppe vid sätet, och lät dem så gå.
  5.  Och man kom och berättade för David vad som hade hänt männen; då
      sände han bud emot dem, ty männen voro ju mycket vanärade.  Och
      konungen lät säga: »Stannen i Jeriko, till dess edert skägg
      hinner växa ut, och kommen så tillbaka.»

  6.  Då nu Ammons barn insågo att de hade gjort sig förhatliga för
      David, sände Hanun och Ammons barn ett tusen talenter silver för
      att leja sig vagnar och ryttare från Aram-Naharaim, från
      Aram-Maaka och från Soba.
  7.  De lejde sig trettiotvå tusen vagnar, ävensom hjälp av konungen
      i Maaka med hans folk; dessa kommo och lägrade sig framför
      Medeba.  Ammons barn församlade sig ock från sina städer och
      kommo för att strida.
  8.  När David hörde detta, sände han åstad Joab med hela hären, de
      tappraste krigarna.
  9.  Och Ammons barn drogo ut och ställde upp sig till strid vid
      ingången till staden; men de konungar som hade kommit dit
      ställde upp sig för sig själva på fältet.
 10.  Då Joab nu såg att han hade fiender både framför sig och bakom
      sig, gjorde han ett urval bland allt Israels utvalda manskap och
      ställde sedan upp sig mot araméerna.
 11.  Men det övriga folket överlämnade han åt sin broder Absai, och
      dessa fingo ställa upp sig mot Ammons barn.
 12.  Och han sade: »Om araméerna bliva mig övermäktiga, så skall du
      komma mig till hjälp; och om Ammons barn bliva dig övermäktiga,
      så vill jag hjälpa dig.
 13.  Var nu vid gott mod; ja, låt oss visa mod i striden för vårt
      folk och för vår Guds städer.  Sedan må HERREN göra vad honom
      täckes.
 14.  Därefter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot
      araméerna, och de flydde för honom.
 15.  Men när Ammons barn sågo att araméerna flydde, flydde också de
      för hans broder Absai och begåvo sig in i staden.  Då begav sig
      Joab till Jerusalem.

 16.  Då alltså araméerna sågo att de hade blivit slagna av Israel,
      sände de bud att de araméer som bodde på andra sidan floden
      skulle rycka ut, anförda av Sofak, Hadaresers härhövitsman.
 17.  När detta blev berättat för David, församlade han hela Israel
      och gick över Jordan, och då han kom fram till dem, ställde han
      upp sig i slagordning mot dem; och när David hade ställt upp sig
      till strid mot araméerna, gåvo dessa sig i strid med honom.
 18.  Men araméerna flydde undan för Israel, och David dräpte av
      araméerna manskapet på sju tusen vagnar, så ock fyrtio tusen man
      fotfolk; härhövitsmannen Sofak dödade han ock.
 19.  Då, alltså Hadaresers tjänare sågo att de hade blivit slagna av
      israeliterna, ingingo de fred med David och blevo honom
      underdåniga.  Efter detta ville araméerna icke vidare hjälpa
      Ammons barn.