Andra Krönikeboken, 36 Kapitlet

Andra Krönikeboken, 36 Kapitlet

                 Joahas, Jojakim, Jojakin och Sidkia
                konungar i Juda.  Jerusalems förstöring
                 genom Nebukadnessar.  och Juda rikes
                       undergång.  Kores' påbud.

  1.  Och folket i landet tog Josias son Joahas och gjorde honom till
      konung i Jerusalem efter hans fader.
      >2 Kon. 23,30 f.
  2.  Joahas var tjugutre år gammal, när han blev konung, och han
      regerade tre månader i Jerusalem.
  3.  Konungen i Egypten avsatte honom i Jerusalem och pålade landet
      en skatt av ett hundra talenter silver och en talent guld.
  4.  Och konungen i Egypten gjorde hans broder Eljakim till konung
      över Juda och Jerusalem och förändrade hans namn till Jojakim
      men hans broder Joahas, honom tog Neko med sig, och han förde
      honom till Egypten.

  5.  Jojakim var tjugufem år gammal när han blev konung, och han
      regerade elva år i Jerusalem.  Han gjorde vad ont var i HERRENS,
      sin Guds, ögon.
  6.  Och Nebukadnessar, konungen i Babel, drog upp mot honom och
      fängslade honom med kopparfjättrar och förde honom bort till
      Babel.
      >2 Kon. 24,1 f.
  7.  Och en del av kärlen i HERRENS hus förde Nebukadnessar till
      Babel, och han satte in dem i sitt tempel i Babel.
      >Dan. 1,2.

  8.  Vad nu mer är att säga om Jojakim och om de styggelser som han
      gjorde, och om vad han eljest har befunnits vara skyldig till,
      det finnes upptecknat i boken om Israels och Juda konungar.  Och
      hans son Jojakin blev konung efter honom.
      >2 Kon. 24,5 f.

  9.  Jojakin var åtta år gammal, när han blev konung, och han
      regerade tre månader och tio dagar i Jerusalem.  Han gjorde vad
      ont var i HERRENS ögon.
      >2 Kon. 24,8 f.
 10.  Och vid följande års början sände konung Nebukadnessar och lät
      hämta honom till Babel, tillika med de dyrbara kärlen i HERRENS
      hus; och han gjorde hans broder Sidkia till konung över Juda och
      Jerusalem.

 11.  Sidkia var tjuguett år gammal, när han blev konung, och han
      regerade elva år i Jerusalem.
      >2 Kon. 24,18 f. Jer. 37,1 f. 52,1 f.
 12.  Han gjorde vad ont var i HERRENS, sin Guds, ögon; han ödmjukade
      sig icke för profeten Jeremia, som talade HERRENS ord.
 13.  Han avföll från konung Nebukadnessar, som hade tagit ed av honom
      vid Gud.  Och han var hårdnackad och förstockade sitt hjärta, så
      att han icke omvände sig till HERREN, Israels Gud.
      >Hes. 17,13 f.
 14.  Alla de översta bland prästerna och folket försyndade sig ock
      storligen i otrohet mot Gud med hedningarnas alla styggelser och
      orenade HERRENS hus, som han hade helgat i Jerusalem.
 15.  Och HERREN, deras faders Gud, skickade sina budskap till dem
      titt och ofta genom sina sändebud, ty han ömkade sig över sitt
      folk och sin boning.
 16.  Men de begabbade Guds sändebud och föraktade hans ord och
      bespottade hans profeter, till dess HERRENS vrede över hans folk
      växte så, att ingen bot mer fanns.
 17.  Då sände han emot dem kaldéernas konung, och denne dräpte deras
      unga män med svärd i deras helgedomshus och skonade varken
      ynglingar eller jungfrur, ej heller gamla och gråhårsmän; allt
      blev givet i hans hand.
      >2 Kon. 25.1 f.
 18.  Och alla kärl i Guds hus, både stora och små, och skatterna i
      HERRENS hus, så ock konungens och hans förnämsta mäns skatter,
      allt förde han till Babel.
 19.  Och man brände upp Guds hus och bröt ned Jerusalems mur, och
      alla dess palats brände man upp i eld och förstörde alla de
      dyrbara föremål som funnos där.
 20.  Och dem som hade undsluppit svärdet förde han bort i fångenskap
      till Babel, och de blevo tjänare åt honom och åt hans söner,
      till dess att perserna kommo till väldet --
 21.  för att HERRENS ord genom Jeremias mun skulle uppfyllas --
      alltså till dess att landet hade fått gottgörelse för sina
      sabbater.  Ty medan det låg öde, hade det sabbat -- till dess att
      sjuttio år hade gått till ända.
      >3 Mos. 26,34 f. Jer. 25,12. 29,10. Dan. 9,2.

 22.  Men i den persiske konungens Kores' första regeringsår uppväckte
      HERREN -- för att HERRENS ord genom Jeremias mun skulle
      fullbordas -- den persiske konungen Kores' ande, så att denne
      lät utropa över hela sitt rike och tillika skriftligen kungöra
      följande:
      >Esr. 1,1 f. Jes. 44,28.
 23.  »Så säger Kores, konungen i Persien: Alla riken på jorden har
      HERREN, himmelens Gud, givit mig; och han har anbefallt mig att
      bygga honom ett hus i Jerusalem i Juda.  Vemhelst nu bland eder,
      som tillhör hans folk, med honom vare HERREN, hans Gud, och han
      drage ditupp.»