Andra Konungaboken, 18 Kapitlet

Andra Konungaboken, 18 Kapitlet

               Hiskia konung i Juda.  Sanheribs tåg mot
                      Jerusalem.  Rab-Sakes tal.

  1.  I Hoseas, Elas sons, Israels konungs, tredje regeringsår blev
      Hiskia, Ahas' son, konung i Juda.
      >2 Kon. 16,20. 2 Krön. 28,27. 29,1 f.
  2.  Han var tjugufem år gammal, när han blev konung, och han
      regerade tjugunio år i Jerusalem.  Hans moder hette Abi, Sakarjas
      dotter.
  3.  Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon, alldeles såsom hans
      fader David hade gjort.
  4.  Han avskaffade offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ned
      Aseran.  Han krossade ock den kopparorm som Mose hade gjort; ty
      ända till denna tid hade Israels barn tänt offereld åt
      denne.  Man kallade honom Nehustan.
      >2 Mos. 34,13. 4 Mos. 21,9. 5 Mos. 7,5. 2 Krön. 31,1.
  5.  På HERREN, Israels Gud, förtröstade han, så att ingen var honom
      lik bland alla Juda konungar efter honom, ej heller bland dem
      som hade varit före honom.
      >2 Kon. 23,25.
  6.  Han höll sig till HERREN och vek icke av ifrån honom, utan höll
      hans bud, dem som HERREN hade givit Mose.
      >5 Mos. 10,20. 11,22 f. Ps. 119,51, 102.
  7.  Och HERREN var med honom, så att han hade framgång i allt vad
      han företog sig.  Han avföll från konungen i Assyrien och
      upphörde att vara honom underdånig.
      >Jos. 1,7. 1 Sam. 18,14. 2 Kon. 16,7 f.
  8.  Han slog ock filistéerna och intog deras land ända till Gasa med
      dess område, såväl väktartorn som befästa städer.

  9.  I konung Hiskias fjärde regeringsår, som var Hoseas, Elas sons,
      Israels konungs, sjunde regeringsår, drog Salmaneser, konungen i
      Assyrien, upp mot Samaria och belägrade det.
      >2 Kon. 17,5 f.
 10.  Och de intogo det efter tre år, i Hiskias sjätte regeringsår;
      under detta år, som var Hoseas, Israels konungs, nionde
      regeringsår, blev Samaria intaget.
 11.  Och konungen i Assyrien förde Israel bort till Assyrien och
      förflyttade dem till Hala och till Habor, en ström i Gosan, och
      till Mediens städer --
 12.  detta därför att de icke hörde HERRENS, sin Guds, röst, utan
      överträdde hans förbund, allt vad HERRENS tjänare Mose hade
      bjudit; de ville varken höra eller göra det.

 13.  Och i konung Hiskias fjortonde regeringsår drog Sanherib,
      konungen i Assyrien, upp och angrep alla befästa städer i Juda
      och intog dem.
      >2 Krön. 32,1 f. Jes. 36,1 f. Syr. 48,18 f.
 14.  Då sände Hiskia, Juda konung, till Assyriens konung i Lakis och
      lät säga: »Jag har försyndat mig; vänd om och lämna mig i fred.
      Vad du lägger på mig vill jag bära.»  Då ålade konungen i
      Assyrien Hiskia, Juda konung, att betala tre hundra talenter
      silver och trettio talenter guld.
 15.  Och Hiskia gav ut alla de penningar som funnos i HERRENS hus och
      i konungshusets skattkamrar.
      >1 Kon. 15,18. 2 Kon. 12,18. 16,8.
 16.  Vid detta tillfälle lösbröt ock Hiskia från dörrarna till
      HERRENS tempel och från dörrposterna den beläggning som Hiskia,
      Juda konung, hade överdragit dem med, och gav detta åt konungen
      i Assyrien.

 17.  Men konungen i Assyrien sände från Lakis åstad Tartan, Rab-Saris
      och Rab-Sake med en stor här mot konung Hiskia i
      Jerusalem.  Dessa drogo då upp och kommo till Jerusalem; och när
      de hade dragit ditupp och kommit fram, stannade de vid Övre
      dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet.
      >Jes. 7,3.
 18.  Och de begärde att få tala med konungen.  Då gingo
      överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och
      kansleren Joa, Asafs son, ut till dem.
      >Jes. 22,20 f.
 19.  Och Rab-Sake sade till dem: »Sägen till Hiskia: Så säger den
      store konungen, konungen i Assyrien: Vad är det för en
      förtröstan som du nu har hängivit dig åt?
 20.  Du menar väl att allenast munväder behövs för att veta råd och
      hava makt att föra krig.  På vem förtröstar du då, eftersom du
      har satt dig upp mot mig?
 21.  Du förtröstar val nu på den bräckta rörstaven Egypten, men se,
      när någon stöder sig på den, går den in i hans hand och
      genomborrar den.  Ty sådan är Farao, konungen i Egypten, för
      alla som förtrösta på honom.
      >Hes. 29,6 f.
 22.  Eller sägen I kanhända till mig: 'Vi förtrösta på HERREN, vår
      Gud'?  Var det då icke hans offerhöjder och altaren Hiskia
      avskaffade, när han sade till Juda och Jerusalem: 'Inför detta
      altare skolen I tillbedja, har i Jerusalem'?
 23.  Men ingå nu ett vad med min herre, konungen i Assyrien: jag vill
      giva dig två tusen hästar, om du kan skaffa dig ryttare till
      dem.
 24.  Huru skulle du då kunna slå tillbaka en enda ståthållare, en av
      min herres ringaste tjänare?  Och du sätter din förtröstan till
      Egypten, i hopp om att så få vagnar och ryttare!
 25.  Menar du då att jag utan HERRENS vilja har dragit upp till detta
      ställe för att fördärva det?  Nej, det är HERREN som har sagt
      till mig: Drag upp mot detta land och fördärva det.»

 26.  Då sade Eljakim, Hilkias son, och Sebna och Joa till Rab-Sake:
      »Tala till dina tjänare på arameiska, ty vi förstå det språket,
      och tala icke med oss på judiska inför folket som står på
      muren.»
 27.  Men Rab-Sake svarade dem: »Är det då till din herre och till dig
      som min herre har sänt mig att tala dessa ord?  Är det icke
      fastmer till de män som sitta på muren, och som jämte eder skola
      nödgas äta sin egen träck och dricka sitt eget vatten?»
 28.  Därefter trädde Rab-Sake närmare och ropade med hög röst på
      judiska och talade och sade: »Hören den store konungens, den
      assyriske konungens, ord.
 29.  Så säger konungen: Låten icke Hiskia bedraga eder, ty han förmår
      icke rädda eder ur min hand
 30.  Och låten icke Hiskia förleda eder att förtrösta på HERREN,
      därmed att han säger: 'HERREN skall förvisso rädda oss, och
      denna stad skall icke bliva given i den assyriske konungens
      hand.'
      >2 Kon. 19,10.
 31.  Hören icke på Hiskia.  Ty så säger konungen i Assyrien: Gören upp
      i godo med mig och given eder åt mig, så skolen I få äta var och
      en av sitt vinträd och av sitt fikonträd och dricka var och en
      ur sin brunn,
 32.  till dess jag kommer och hämtar eder till ett land som är likt
      edert eget land, ett land med säd och vin, ett land med bröd och
      vingårdar, ett land med ädla olivträd och honung; så skolen I få
      leva och icke dö.  Men hören icke på Hiskia; ty han vill förleda
      eder, när han säger: 'HERREN skall rädda oss.'
 33.  Har väl någon av de andra folkens gudar någonsin räddat sitt
      land ur den assyriske konungens hand?
      >2 Kon. 19,12 f. Jes. 10,10 f.
 34.  Var äro Hamats och Arpads gudar?  Var äro Sefarvaims, Henas och
      Ivas gudar?  Eller hava de räddat Samaria ur min hand?
 35.  Vilken bland andra länders alla gudar har väl räddat sitt land
      ur min hand, eftersom I menen att HERREN skall rädda Jerusalem
      ur min hand?»
 36.  Men folket teg och svarade honom icke ett ord, ty konungen hade
      så bjudit och sagt: »Svaren honom icke.»
 37.  Och överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna
      och kansleren Joa, Asafs son, kommo till Hiskia med sönderrivna
      kläder och berättade för honom vad Rab-Sake hade sagt.
      >1 Mos. 37,29, 34. 2 Sam. 1,11. Matt. 26,65.