Första Krönikeboken, 22 Kapitlet

Första Krönikeboken, 22 Kapitlet

                      Davids förberedelser till
                           tempelbyggnaden.

  1.  Och David sade: »Här skall HERREN Guds hus stå, och här altaret
      för Israels brännoffer.»

  2.  Och David befallde att man skulle samla tillhopa de främlingar
      som funnos i Israels land; och han anställde hantverkare, som
      skulle hugga ut stenar för att därmed bygga Guds hus.
      >2 Krön. 2,17 f.
  3.  Och David anskaffade järn i myckenhet till spikar på dörrarna i
      portarna och till krampor, så ock koppar i sådan myckenhet att
      den icke kunde vägas,
  4.  och cederbjälkar i otalig mängd; ty sidonierna och tyrierna
      förde cederträ i myckenhet till David.
  5.  David tänkte nämligen: »Min son Salomo är ung och späd, men
      huset som skall byggas åt HERREN måste göras övermåttan stort,
      så att det bliver namnkunnigt och prisat i alla länder; jag vill
      därför skaffa förråd åt honom.»  Så skaffade David förråd i
      myckenhet före sin död.
      >1 Krön. 29,1.

  6.  Och han kallade till sig sin son Salomo och bjöd honom att bygga
      ett hus åt HERREN, Israels Gud.
  7.  Och David sade till sin son Salomo: »Jag hade själv i sinnet att
      bygga ett hus åt HERRENS, min Guds, namn.
      >2 Sam. 7,2 f. 1 Krön. 17,1 f.
  8.  Men HERRENS ord kom till mig; han sade: Du har utgjutit blod i
      myckenhet och fört stora krig; du skall icke bygga ett hus åt
      mitt namn, eftersom du har utgjutit så mycket blod på jorden, i
      min åsyn.
      >1 Kon. 5,2. 1 Krön. 28,3.
  9.  Men se, åt dig skall födas en son; han skall bliva en fridsäll
      man, och jag skall låta honom få fred med alla sina fiender runt
      omkring; ty Salomo[1] skall han heta, och
      frid[2] och ro skall jag låta vila över Israel i
      hans dagar.
 10.  Han skall bygga ett hus åt mitt namn; han skall vara min son,
      och jag skall vara hans fader.  Och jag skall befästa hans
      konungatron över Israel för evig tid.
      >2 Sam. 7,13 f. 1 Kon. 5,5. 1 Krön. 17,11 f.Ps. 89,27.
      >Hebr. 1,5.
 11.  Så vare nu HERREN med dig, min son; må du bliva lyckosam och få
      bygga HERRENS, din Guds, hus, såsom han har lovat om dig.
 12.  Må HERREN allenast giva dig klokhet och förstånd, när han sätter
      dig till härskare över Israel, och förhjälpa dig till att hålla
      HERRENS, din Guds, lag.
 13.  Då skall du bliva lyckosam, om du håller och gör efter de
      stadgar och rätter som HERREN har bjudit Mose att ålägga
      Israel.  Var frimodig och oförfärad; frukta icke och var icke
      försagd.
      >5 Mos. 31,7 f. Jos. 1,7. 1 Kon. 2,2 f. 1 Krön. 28,20.
 14.  Och se, trots mitt betryck har jag nu anskaffat till HERRENS hus
      ett hundra tusen talenter guld och tusen gånger tusen talenter
      silver, därtill av koppar och järn mer än som kan vägas, ty så
      mycket är det; trävirke och sten har jag ock anskaffat, och mer
      må du själv anskaffa.
      >1 Krön. 29,2.
 15.  Arbetare har du ock i myckenhet hantverkare, stenhuggare och
      timmermän, och därtill allahanda folk som är kunnigt i allt
      slags annat arbete.
 16.  På guldet, silvret, kopparen och järnet kan ingen räkning
      hållas.  Upp då och gå till verket; och vare HERREN med dig!»

 17.  Därefter bjöd David alla Israels furstar att de skulle
      understödja hans son Salomo; han sade:
 18.  »HERREN, eder Gud, är ju med eder och har låtit eder få ro på
      alla sidor; ty han har givit landets förra inbyggare i min hand,
      och landet har blivit HERREN och hans folk underdånigt.
      >1 Krön. 23,25.
 19.  Så vänden nu edert hjärta och eder själ till att söka HERREN,
      eder Gud; och stån upp och byggen HERREN Guds helgedom, så att
      man kan föra HERRENS förbundsark och vad annat som hör till Guds
      helgedom in i det hus som skall byggas åt HERRENS namn.»

[1]  Hebr. Schelomó.
[2]  Hebr. schalóm.