Andra Krönikeboken, 25 Kapitlet

Andra Krönikeboken, 25 Kapitlet

                   Amasja bliver konung i Juda och
                  bestraffar sin faders mördare.  Han
                 sätter upp en krigshär; segrar över
               edoméerna; förklarar Israels konung Joas
               krig, men bliver slagen.  Han dödas genom
                         en sammansvärjning.

  1.  Amasja var tjugufem år gammal, när han blev konung, och han
      regerade tjugunio år i Jerusalem.  Hans moder hette Joaddan,
      från Jerusalem.
      >2 Kon. 14,1 f.
  2.  Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon, dock icke av fullt
      hängivet hjärta.
  3.  Och sedan hans konungadöme hade blivit befäst, lät han dräpa
      dem av sina tjänare, som hade dödat hans fader, konungen.
      >2 Krön. 24,25.
  4.  Men deras barn dödade han icke, utan handlade i enlighet med vad
      föreskrivet var i Moses lagbok, där HERREN hade bjudit och sagt:
      »Föräldrarna skola icke dö för sina barns skull, och barnen
      skola icke dö för sina föräldrars skull, utan var och en skall
      dö genom sin egen synd.»
      >5 Mos. 24,16. Hes. 18,20.

  5.  Och Amasja församlade Juda barn och lät dem ställa upp sig efter
      sina familjer, efter sina över- och under- hövitsmän, hela Juda
      och Benjamin.  Därefter inmönstrade han dem som voro tjugu år
      gamla eller därutöver, och fann dem utgöra tre hundra tusen
      utvalda stridbara män, som kunde föra spjut och sköld.
      >4 Mos. 1,3.
  6.  Därtill lejde han för hundra talenter silver ett hundra tusen
      tappra stridsmän ur Israel.
  7.  Men en gudsman kom till honom och sade: »O konung, låt icke
      Israels här draga åstad med dig, ty HERREN är icke med Israel,
      icke med hela hopen av Efraims barn;
  8.  utan du själv må allena draga åstad.  Grip verket an, gå
      frimodigt ut i striden.  Gud skall eljest låta dig komma på fall
      genom fienden; ty Gud förmår både att hjälpa och att stjälpa.»
  9.  Amasja sade till gudsmannen: »Men huru skall det då gå med de
      hundra talenterna som jag har givit åt skaran från Israel?»
      Gudsmannen svarade: »HERREN kan väl giva dig mer än det.»
 10.  Då avskilde Amasja den skara som hade kommit till honom från
      Efraim och lät dem gå hem igen.  Häröver blevo dessa högeligen
      förgrymmade på Juda och vände tillbaka hem i vredesmod.

 11.  Men Amasja tog mod till sig och tågade ut med sitt folk och drog
      till Saltdalen och nedgjorde där av Seirs barn tio tusen.
      >2 Kon. 14,7.
 12.  Och Juda barn togo andra tio tusen till fånga levande; dem förde
      de upp på spetsen av en klippa och störtade dem ned från
      klippspetsen, så att de alla krossades.
 13.  Men de som tillhörde den skara som Amasja hade sänt tillbaka,
      och som icke hade fått gå med honom ut i striden, företogo
      plundringståg i Juda städer, från Samaria ända till Bet-Horon;
      och de nedgjorde tre tusen av invånarna och togo stort byte.

 14.  När sedan Amasja kom tillbaka från sin seger över edoméerna,
      förde han med sig Seirs barns gudar och ställde upp dem till
      gudar åt sig; och han tillbad inför dem och tände offereld åt
      dem.
 15.  Då upptändes HERRENS vrede mot Amasja, och han sände till honom
      en profet; denne sade till honom: »Varför söker du detta folks
      gudar, som ju icke hava kunnat rädda sitt eget folk ur din
      hand?»
 16.  När denne så talade till honom, svarade han honom: »Hava vi satt
      dig till konungens rådgivare?  Håll upp, om du icke vill att man
      skall dräpa dig.»  Då höll profeten upp och sade: »Jag förstår nu
      att Gud har beslutit att fördärva dig, eftersom du gör på detta
      sätt och icke vill höra på mitt råd.»

 17.  Och sedan Amasja, Juda konung, hade hållit rådplägning, sände
      han till Joas, son till Joahas, son till Jehu, Israels konung,
      och lät säga: »Kom, låt oss drabba samman med varandra.»
      >2 Kon. 13,12. 14,8 f .
 18.  Men Joas, Israels konung, sände då till Amasja, Juda konung, och
      lät svara: »Törnbusken på Libanon sände en gång bud till cedern
      på Libanon och lät säga: 'Giv din dotter åt min son till
      hustru.'  Men sedan gingo markens djur på Libanon fram över
      törnbusken och trampade ned den.
 19.  Du tänker på huru du har slagit Edom, och däröver förhäver du dig
      ditt hjärta och vill vinna ännu mer ära.  Men stanna nu hemma.
      Varför utmanar du olyckan, dig själv och Juda med dig till
      fall?»
 20.  Men Amasja ville icke höra härpå, ty Gud skickade det så, för
      att de skulle bliva givna i fiendehand, eftersom de hade sökt
      Edoms gudar.
 21.  Så drog då Joas, Israels konung, upp, och de drabbade samman med
      varandra, han och Amasja, Juda konung, vid det Bet-Semes som hör
      till Juda.
 22.  Och Juda män blevo slagna av Israels män och flydde, var och en
      till sin hydda.
 23.  Och Amasja, Juda konung, son till Joas, son till Joahas, blev
      tagen till fånga i Bet-Semes av Joas, Israels konung.  Och när
      denne hade fört honom till Jerusalem, bröt han ned ett stycke av
      Jerusalems mur, från Efraimsporten ända till Poneporten, fyra
      hundra alnar.
 24.  Och han tog allt guld och silver och alla kärl som funnos i Guds
      hus, hos Obed-Edom, och konungshusets skatter, därtill ock
      gisslan, och vände så tillbaka till Samaria.
      >1 Krön. 26,15.

 25.  Men Amasja, Joas' son, Juda konung, levde i femton år efter
      Joas', Joahas' sons, Israels konungs, död.
      >2 Kon. 14,17 f.
 26.  Vad nu mer är att säga om Amasja, om hans första tid såväl som
      om hans sista, det finnes upptecknat i boken om Judas och
      Israels konungar.
 27.  Och från den tid då Amasja vek av ifrån HERREN begynte man
      anstifta en sammansvärjning mot honom i Jerusalem, så att han
      måste fly till Lakis.  Då sändes män efter honom till Lakis, och
      dessa dödade honom där.
 28.  Sedan förde man honom därifrån på hästar och begrov honom hos
      hans fäder i Juda huvudstad.