Andra Konungaboken, 2 Kapitlet

Andra Konungaboken, 2 Kapitlet

               Elias sista besök hos profetlärjungarna.
               Hans himmelsfärd.  Elisa vid Jordan och i
                Jeriko.  Vattnet i Jeriko.  Gossarna vid
                                Betel.

  1.  Vid den tid då HERREN ville upptaga Elia till himmelen i en
      stormvind gingo Elia och Elisa från Gilgal.
  2.  Och Elia sade till Elisa: »Stanna här, ty HERREN har sänt mig
      till Betel.»  Men Elisa svarade: »Så sant HERREN lever, och så
      sant du själv lever, jag lämnar dig icke.  Och de gingo ned till
      Betel.
  3.  Då kommo profetlärjungarna i Betel ut till Elisa och sade till
      honom: »Vet du att HERREN i dag vill taga din herre ifrån dig,
      upp över ditt huvud?»  Han svarade: »Ja, jag vet det; tigen
      stilla.»
  4.  Och Elia sade till honom: »Elisa, stanna här, ty HERREN har sänt
      mig till Jeriko.»  Men han svarade: »Så sant HERREN lever, och så
      sant du själv lever, jag lämnar dig icke.»  Och de kommo till
      Jeriko.
  5.  Då gingo profetlärjungarna i Jeriko fram till Elisa och sade
      till honom: »Vet du att HERREN i dag vill taga din herre ifrån
      dig, upp över ditt huvud?»  Han svarade: »Ja, jag vet det; tigen
      stilla.»
  6.  Och Elia sade till honom: »Stanna här, ty HERREN har sänt mig
      till Jordan.»  Men han svarade: »Så sant HERREN lever, och så
      sant du själv lever, jag lämnar dig icke.»  Och de gingo båda
      åstad.
  7.  Men femtio män av profetlärjungarna gingo ock åstad och ställde
      sig på något avstånd, längre bort, under det att de båda stodo
      vid Jordan.
  8.  Och Elia tog sin mantel och vek ihop den och slog på vattnet; då
      delade sig detta åt två sidor.  Och de gingo så båda på torr mark
      därigenom.
      >2 Mos. 14,21 f. Jos. 3,16.

  9.  När de hade kommit över, sade Elia till Elisa: »Bed mig om vad
      jag skall göra för dig, innan jag bliver tagen ifrån dig.»  Elisa
      sade »Må en dubbel arvslott av din ande falla mig till.»
      >5 Mos. 21,7. Syr. 48,12.
 10.  Han svarade: »Du har bett om något svårt.  Men om du ser mig, när
      jag bliver tagen ifrån dig, då kommer det dock att så ske dig;
      varom icke, så sker det ej.»
 11.  Under det att de nu gingo och talade, syntes plötsligt en vagn
      eld, med hästar av eld, och skilde de båda från varandra; och
      Elia for i stormvinden upp till himmelen.
      >1 Mos. 5,24. 1 Mack. 2,58.
 12.  Och Elisa såg det och ropade: »Min fader, min fader!  Du som för
      Israel är både vagnar och ryttare!»  Sedan såg han honom icke
      mer.  Och han fattade i sina kläder och rev sönder dem i två
      stycken.
      >2 Kon. 6,17. 13,14.
 13.  Därefter tog han upp Elias mantel, som hade fallit av denne, och
      vände så om och ställde sig vid Jordans strand.
      >1 Kon. 19,l9.
 14.  Och han tog Elias mantel, som hade fallit av denne, och slog på
      vattnet och sade: »Var är HERREN, Elias Gud?»  Då nu också Elisa
      slog på vattnet, delade det sig åt två sidor, och han gick över.

 15.  När profetlärjungarna, som voro vid Jeriko på något avstånd,
      sågo detta, sade de: »Elias ande vilar på Elisa.»  Och de kommo
      honom till mötes och bugade sig ned till jorden för honom.
 16.  Och de sade till honom: »Se, bland dina tjänare finnas femtio
      raska män; låt dessa gå och söka efter din herre.  Kanhända har
      HERRENS Ande lyft upp honom och kastat honom på något berg eller
      i någon dal.»  Men han svarade: »Sänden ingen åstad.
      >1 Kon. 18,12.
 17.  Men när de länge och väl enträget hade bett honom därom, sade
      han: »Så sänden då åstad.»  Då sände de åstad femtio män; och
      dessa sökte efter honom i tre dagar, men funno honom icke.
 18.  När de sedan kommo tillbaka till honom, medan han ännu vistades
      i Jeriko, sade han till dem: »Sade jag icke till eder att I icke
      skullen gå?»

 19.  Och männen i staden sade till Elisa: »Stadens läge är ju gott,
      såsom min herre ser, men vattnet är dåligt, och därav komma
      missfall i landet.»
      >2 Mos. 15,23 f.
 20.  Han sade: »Hämten hit åt mig en ny skål och läggen salt däri.»
      Och de hämtade en åt honom.
 21.  Därefter gick han ut till vattenkällan och kastade salt däri och
      sade: »Så säger HERREN: Jag har nu gjort detta vatten sunt; död
      och missfall skola icke mer komma därav.
 22.  Och vattnet blev sunt, och har förblivit så ända till denna dag,
      i enlighet med det ord Elisa talade.
 23.  Därifrån begav han sig upp till Betel.  Och under det han var på
      väg ditupp, kom en skara gossar ut ur staden; och de begynte
      driva gäck med honom och ropade till honom: »Upp med dig, du
      flintskalle!  Upp med dig, du flintskalle!»
 24.  När han då vände sig om och fick se dem, uttalade han en
      förbannelse över dem i HERRENS namn.  Då kommo två björninnor ut
      ur skogen och sleto sönder fyrtiotvå av barnen.
 25.  Därifrån gick han till berget Karmel och vände sedan därifrån
      tillbaka till Samaria.