onsdag 17 maj 2017

Första Konungaboken, 20 Kapitlet

Första Konungaboken, 20 Kapitlet

               Ahab besegrar araméerna två gånger.  Han
                 giver deras konung Ben-Hadad fri och
                   bestraffas därför av en profet.

  1.  Och Ben-Hadad, konungen i Aram, samlade hela sin här; han hade
      med sig trettiotvå konungar jämte hästar och vagnar.  Han drog
      upp och belägrade Samaria och ansatte det.
  2.  Och han skickade sändebud in i staden till Ahab, Israels
      konung,
  3.  och lät säga honom: »Så säger Ben-Hadad: Ditt silver och ditt
      guld tillhör mig, och det bästa du har av kvinnor och barn
      tillhör mig ock.»
  4.  Israels konung svarade och sade: »Såsom du har sagt, min herre
      konung: jag själv och allt vad jag har tillhör dig.»
  5.  Men sändebuden kommo tillbaka och sade: »Så säger Ben-Hadad: Jag
      har ju sänt till dig och låtit säga: 'Ditt silver och ditt guld,
      dina kvinnor och dina barn skall du giva mig.'
  6.  Och nu skall jag sannerligen i morgon vid denna tid sända mina
      tjänare till dig, för att de må genomsöka ditt hus och dina
      tjänares hus; och allt som är dina ögons lust skola de taga med
      sig och föra bort.»

  7.  Då kallade Israels konung till sig alla de äldste i landet och
      sade: »Märken och sen huru denne står efter vårt fördärv.  Ty när
      han sände till mig och begärde mina kvinnor och mina barn, mitt
      silver och mitt guld, vägrade jag ju icke att giva honom det.»
  8.  Alla de äldste och allt folket sade till honom: »Hör icke på
      honom och gör honom icke till viljes.»
  9.  Så svarade han då Ben-Hadads sändebud: »Sägen till min herre
      konungen: Allt, varom du förra gången sände bud till din tjänare,
      det vill jag foga mig i; men detta kan jag icke foga mig i.»  Och
      sändebuden vände tillbaka med detta svar.
 10.  Då sände Ben-Hadad till honom och lät säga: »Gudarna straffe mig
      nu och framgent, om Samarias grus skall räcka till att fylla
      händerna på allt det folk som följer mig.»
 11.  Men Israels konung svarade och sade: »Sägen så: Icke må den som
      omgjordar sig med svärdet berömma sig likt den som spänner det
      av sig.»
 12.  Så snart Ben-Hadad hörde detta svar, där han satt och drack med
      konungarna i lägerhyddorna, sade han till sina tjänare: »Gören
      eder redo.»  Och de gjorde sig redo till att angripa staden.

 13.  Då trädde en profet fram till Ahab, Israels konung, och sade:
      »Så säger HERREN: Ser du hela denna stor hop?  Se, jag vill i dag
      giva den i din hand, på det att du må förnimma att jag är
      HERREN.»
 14.  Då frågade Ahab: »Genom vem?  Han svarade: »Så säger HERREN:
      Genom landshövdingarnas män.»  Han frågade ytterligare: »Vem
      skall begynna striden?»  Han svarade: »Du själv.»
 15.  Så mönstrade han då landshövdingarnas män, och de voro två
      hundra trettiotvå, därefter mönstrade han allt folket, alla
      Israels barn, sju tusen man.
 16.  Och vid middagstiden gjorde de ett utfall, just när Ben-Hadad
      höll på att dricka sig drucken i lägerhyddorna, tillsammans med
      de trettiotvå konungar som sade kommit honom till hjälp.
 17.  Landshövdingarnas män drogo först ut.  Och de kunskapare som
      Ben-Hadad sände ut underrättade honom om att folk kom ut från
      Samaria.
 18.  Då sade han: »Om de hava dragit ut i fredlig avsikt, så gripen
      dem levande; och om de hava dragit ut till strid, så gripen dem
      ock levande.»
 19.  Men när dessa -- landshövdingarnas män och hären som följde dem
      -- hade kommit ut ur staden,
 20.  höggo de ned var och en sin man, och araméerna flydde, och
      Israel förföljde dem.  Och Ben-Hadad, konungen i Aram, kom undan
      på en häst, jämte några ryttare.
 21.  Och Israels konung drog ut och slog både ryttarhären och
      vagnshären och tillfogade araméerna ett stort nederlag.
 22.  Men profeten trädde fram till Israels konung och sade till
      honom: »Grip dig nu an; och betänk och se till, vad du bör göra,
      ty nästa år kommer konungen i Aram att åter draga upp mot dig.»

 23.  Men den arameiske konungens tjänare sade till honom: »Deras gud
      är en bergsgud; därför hava de blivit oss övermäktiga.  Låt oss
      nu strida mot dem på slätten, så skola vi förvisso bliva dem
      övermäktiga.
 24.  Och vidare måste du göra så: avsätt var och en av konungarna
      från hans plats, och insätt ståthållare i deras ställe.
 25.  Skaffa dig sedan själv en här, lika stor som den du har
      förlorat, med lika många hästar och lika många vagnar, och låt
      oss sedan strida mot dem på slätten, så skola vi förvisso bliva
      dem övermäktiga.»  Och han lyssnade till deras ord och gjorde så.

 26.  Följande år mönstrade Ben-Hadad araméerna och drog så upp till
      Afek för att strida mot Israel.
 27.  Israels barn hade ock blivit mönstrade och försedda med
      livsmedel och tågade därefter emot dem.  Och Israels barn lägrade
      sig gent emot dem, lika två små gethjordar, under det att
      araméerna uppfyllde landet.
 28.  Då trädde gudsmannen fram och sade till Israels konung: »Så
      säger HERREN: Därför att araméerna hava sagt: 'HERREN är en
      bergsgud och icke en dalgud', därför giver jag hela denna stora
      hop i din hand, på det att I mån förnimma att jag är HERREN.»
 29.  Och de voro lägrade mitt emot varandra i sju dagar.  På sjunde
      dagen kom det till strid, och Israels barn slogo då av araméerna
      hundra tusen man fotfolk, detta på en enda dag.
 30.  De återstående flydde in i staden Afek; men stadsmuren föll ned
      över tjugusju tusen man, dem som återstodo.  Ben-Hadad flydde
      också och kom in i staden och sprang från kammare till
      kammare.
      >1 Kon. 22,25.
 31.  Då sade hans tjänare till honom: »Vi hava hört att konungarna av
      Israels hus äro nådiga konungar.  Låt oss därför sätta säcktyg
      om våra länder och rep om våra huvuden och giva oss åt Israels
      konung; kanhända låter han dig då få leva.»
 32.  Och de bundo säcktyg omkring sina länder och rep omkring sina
      huvuden och kommo så till Israels konung och sade: »Din tjänare
      Ben-Hadad beder: 'Låt mig få leva.'»  Han svarade: »Är han ännu
      vid liv, han min broder?»
 33.  Männen, som i detta hans ord sågo ett gott varsel, skyndade att
      taga fasta därpå och sade: »Ja, din broder är Ben-Hadad.»  Han
      sade: »Gån och hämten honom hit.»  Då gav sig Ben-Hadad åt honom,
      och han lät honom stiga upp i sin vagn.
 34.  Och Ben-Hadad sade till honom: »De städer som min fader tog från
      din fader vill jag giva tillbaka, och du skall för din räkning
      få inrätta handelskvarter i Damaskus, såsom min fader fick göra
      i Samaria.»  »Välan», sade Ahab, »på sådana villkor vill jag giva
      dig fri.»  Och han slöt ett fördrag med honom och gav honom fri.
 35.  Och en av profetlärjungarna sade på HERRENS befallning till en
      annan: »Slå till mig.»  Men mannen vägrade att slå honom.
 36.  Då sade han till honom: »Eftersom du icke har lyssnat till
      HERRENS röst, därför skall ett lejon slå ned dig, när du går
      ifrån mig.»  Och när han gick sin väg ifrån honom, kom ett lejon
      emot honom och slog ned honom.
      >1 Kon. 13,24.
 37.  Sedan träffade han en annan man och sade: »Slå till mig.»  Och
      mannen slog honom så hårt, att sår uppstod därav.
 38.  Därefter gick profeten och ställde sig i konungens väg, sedan
      han hade gjort sig oigenkännlig genom att sätta en bindel över
      ögonen.
 39.  När nu konungen kom därfram, ropade han till konungen och sade:
      »Din tjänare hade givit sig ut i striden, då i detsamma en man
      kom därifrån och förde till mig en annan man och sade: 'Vakta
      denne man; om han kommer bort, skall det gå dig såsom det skulle
      hava gått honom, eller ock måste du betala en talent silver.'
 40.  Nu hände sig, under det din tjänare hade att syssla än här än
      där, att mannen kom undan.»  Israels konung sade till honom: »Din
      dom är given; du har ju själv avkunnat den.»
 41.  Då tog han skyndsamt bort bindeln från sina ögon, och Israels
      konung kände igen honom och såg att han var en av profeterna.
 42.  Och han sade till konungen: »Så säger HERREN: Därför att du har
      släppt ur din hand den man som av mig var given till spillo,
      skall det gå dig såsom det skulle hava gått honom, och ditt folk
      såsom det har gått hans folk.»
      >1 Sam. 15,3, 9, 16. 1 Kon. 22,34.
 43.  Och Israels konung begav sig hem, missmodig och vred, och kom
      till Samaria.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar