onsdag 17 maj 2017

Första Konungaboken, 17 Kapitlet

Första Konungaboken, 17 Kapitlet

                 Profeten Elia inför Ahab, vid bäcken
                    Kerit och hos änkan i Sarefat.

  1.  Och tisbiten Elia, en man som förut hade uppehållit sig i
      Gilead, sade till Ahab: »Så sant HERREN, Israels Gud, lever, han
      vilkens tjänare jag är, under dessa år skall varken dagg eller
      regn falla, med mindre jag säger det.»
      >Syr. 48,1 f. Jak. 5,17 f.

  2.  Och HERRENS ord kom till honom; han sade:
  3.  »Gå bort härifrån och begiv dig österut, och göm dig vid bäcken
      Kerit, som österifrån rinner ut i Jordan.
  4.  Din dryck skall du få ur bäcken, och korparna har jag bjudit att
      där
        förse dig med föda.»
  5.  Då gick han bort och gjorde såsom HERREN hade befallt; han gick
      bort och uppehöll sig vid bäcken Kerit, som österifrån rinner ut
      i Jordan.
  6.  Och korparna förde till honom bröd och kött om morgonen, och
      bröd och kött om aftonen, och sin dryck fick han ur bäcken.

  7.  Men efter någon tid torkade bäcken ut, därför att det icke
      regnade i landet.
  8.  Då kom HERRENS ord till honom; han sade:
  9.  »Stå upp och gå till Sarefat, som hör till Sidon, och uppehåll
      dig där.  Se, jag har där bjudit en änka att förse dig med
      föda.»
      >Luk. 4,25 f.
 10.  Han stod upp och gick till Sarefat.  Och när han kom till
      stadsporten, fick han där se en änka som samlade ved.  Då ropade
      han till henne och sade: »Hämta litet vatten åt mig i kärlet, så
      att jag får dricka.»
 11.  När hon nu gick för att hämta det, ropade han efter henne och
      sade: »Tag ock med dig ett stycke bröd åt mig.»
 12.  Men hon svarade: »Så sant HERREN, din Gud, lever, jag äger icke
      en kaka bröd, utan allenast en hand full mjöl i krukan och litet
      olja i kruset.  Och se, här har jag samlat ihop ett par
      vedpinnar, och jag går nu hem och tillreder det åt mig och min
      son, för att vi må äta det och sedan dö.»
      >2 Kon. 4,2 f.
 13.  Då sade Elia till henne: »Frukta icke; gå och gör såsom du har
      sagt.  Men red först till en liten kaka därav åt mig, och bär ut
      den till mig; red sedan till åt dig och din son.
 14.  Ty så säger HERREN, Israels Gud: Mjölet i krukan skall icke taga
      slut, och oljan i kruset skall icke tryta, intill den dag då
      HERREN låter det regna på jorden.»
 15.  Då gick hon åstad och gjorde såsom Elia hade sagt.  Och hon hade
      sedan att äta, hon själv och han och hennes husfolk, en lång
      tid.
      >Matt. 10,40 f.
 16.  Mjölet i krukan tog icke slut, och oljan i kruset tröt icke, i
      enlighet med det ord som HERREN hade talat genom Elia.

 17.  Men härefter hände sig, att kvinnans, hans värdinnas, son blev
      sjuk; hans sjukdom blev mycket svår, så att han till slut icke
      mer andades.
 18.  Då sade hon till Elia: »Vad har du med mig att göra, du gudsman?
      Du har kommit till mig, för att min missgärning skulle bliva
      ihågkommen, så att min son måste dö.»
      >Luk, 5,8.
 19.  Men han sade till henne: »Giv mig din son.»  Och han tog honom ur
      hennes famn och bar honom upp i salen där han bodde och lade
      honom på sin säng.
 20.  Och han ropade till HERREN och sade: »HERRE, min Gud, har du väl
      kunnat göra så illa mot denna änka, vilkens gäst jag är, att du
      har dödat hennes son?»
 21.  Därefter sträckte han sig ut över gossen tre gånger och ropade
      till HERREN och sade: »HERRE, min Gud, låt denna gosses själ
      komma tillbaka in i honom.»
      >2 Kon. 4,34 f. Apg. 20,10.
 22.  Och HERREN hörde Elias röst, och gossens själ kom tillbaka in i
      honom, och han fick liv igen.
 23.  Och Elia tog gossen och bar honom från salen ned i huset och gav
      honom åt hans moder.  Och Elia sade: »Se, din son lever.»
      >Luk. 7,15.
 24.  Då sade kvinnan till Elia: »Nu vet jag att du är en gudsman, och
      att HERRENS ord i din mun är sanning.»

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar