torsdag 18 maj 2017

Andra Krönikeboken, 35 Kapitlet

Andra Krönikeboken, 35 Kapitlet

               Josias påskhögtid.  Hans död vid Megiddo.

  1.  Därefter höll Josia HERRENS påskhögtid i Jerusalem; man slaktade
      påskalammet på fjortonde dagen i första månaden.
      >2 Mos. 12,6. 2 Kon. 23,21 f. 2 Krön. 30,1.
  2.  Och han fastställde prästernas åligganden och styrkte dem till
      tjänstgöringen i HERRENS hus.
  3.  Och han sade till leviterna som undervisade hela Israel, och som
      voro helgade åt HERREN: »Sätten den heliga arken i det hus som
      Salomo, Davids son, Israels konung, har byggt.  Den skall icke
      mer vara en börda på edra axlar.  Tjänen nu HERREN, eder Gud, och
      hans folk Israel.
      >4 Mos. 7,9.
  4.  Gören eder redo efter edra familjer, i edra avdelningar, enligt
      vad David, Israels konung, har föreskrivit, och enligt hans son
      Salomos föreskrifter,
  5.  och inställen eder i helgedomen, ordnade efter edra bröders, det
      meniga folkets, familjeskiften, så att en avdelning av en
      levitisk familj kommer på vart skifte.
  6.  Och slakten påskalammet och helgen eder och reden till det för
      edra bröder, så att I gören efter HERRENS ord genom Mose.»

  7.  Och Josia gav åt det meniga folket såsom offergärd småboskap,
      dels lamm och dels killingar, till ett antal av trettio tusen,
      alltsammans till påskoffer, åt alla som voro där tillstädes, så
      ock tre tusen fäkreatur, detta allt av konungens enskilda
      egendom.
      >2 Krön. 30,24.
  8.  Och hans förnämsta män gåvo efter sin fria vilja offergåvor åt
      folket, åt prästerna och leviterna.  Hilkia, Sakarja och Jehiel,
      furstarna i Guds hus, gåvo åt prästerna två tusen sex hundra
      lamm och killingar till påskoffer, så ock tre hundra fäkreatur.
  9.  Men Konanja och hans bröder, Semaja och Netanel, jämte Hasabja,
      Jegiel och Josabad, de översta bland leviterna, gåvo åt
      leviterna såsom offergärd fem tusen lamm och killingar till
      påskoffer, så ock fem hundra fäkreatur.

 10.  Så blev det då ordnat för gudstjänsten; och prästerna inställde
      sig till tjänstgöring på sina platser och likaledes leviterna,
      efter sina avdelningar, såsom konungen hade bjudit.
 11.  Därefter slaktade de påskalammet, och prästerna stänkte med
      blodet som de togo emot av leviterna; och dessa drogo av huden.
 12.  Och de avskilde brännoffersstyckena och delade ut dem åt det
      meniga folket, efter deras familjeskiften, för att de skulle
      offra dem åt HERREN, såsom det var föreskrivet i Moses bok.  På
      samma sätt gjorde de ock med fäkreaturen.
      >3 Mos. 3,14 f.
 13.  Och de stekte påskalammet på eld, på föreskrivet sätt; men
      tackoffersköttet kokade de i grytor, pannor och kittlar och
      delade ut det med hast åt allt det meniga folket.
      >2 Mos. 12,8 f.
 14.  Sedan redde de till åt sig själva och åt prästerna; ty
      prästerna, Arons söner, voro upptagna ända till natten med att
      offra brännoffret och fettstyckena; därför måste leviterna reda
      till både åt sig och åt prästerna, Arons söner.
 15.  Och sångarna, Asafs barn, stodo på sin plats, såsom David och
      Asaf och Heman och konungens siare Jedutun hade bjudit, och
      dörrvaktarna stodo var och en vid sin port; de behövde icke gå
      ifrån sin tjänstgöring, ty deras bröder, de andra leviterna,
      redde till åt dem.
      >1 Krön. 25,1 f.

 16.  Så blev allt ordnat för HERRENS tjänst på den dagen, i det att
      man höll påskhögtid och offrade brännoffer på HERRENS altare,
      såsom konung Josia hade bjudit.
 17.  De israeliter som voro där tillstädes höllo nu påskhögtid och
      firade det osyrade brödets högtid i sju dagar.
 18.  En påskhögtid lik denna hade icke blivit hållen i Israel sedan
      profeten Samuels tid; ty ingen av Israels konungar hade hållit
      en sådan påskhögtid som den vilken nu hölls av Josia jämte
      prästerna och leviterna och hela Juda och dem av Israel, som
      voro där tillstädes, jämväl Jerusalems invånare.
 19.  I Josias adertonde regeringsår hölls denna påskhögtid.

 20.  Efter allt detta, sedan Josia hade försatt templet i gott stånd,
      drog Neko, konungen i Egypten, upp för att strida vid Karkemis,
      som ligger vid Frat; och Josia drog ut mot honom.
      >2 Kon. 23,29 f.
 21.  Då skickade denne sändebud till honom och lät säga: »Vad har du
      med mig att göra, du Juda konung?  Det är icke mot dig jag nu
      kommer, utan mot min arvfiende, och Gud har befallt mig att
      skynda.  Hör upp att trotsa Gud, som är med mig, och tag dig
      till vara, så att han icke fördärvar dig.»
 22.  Men i stället för att vända om och lämna honom i fred förklädde
      Josia sig och gick att strida mot honom, utan att höra på Nekos
      ord, som dock kommo från Guds mun.  Och det kom till strid på
      Megiddos slätt.
 23.  Men skyttarnas skott träffade konung Josia; och konungen sade
      till sina tjänare: »Bären mig undan, ty jag är svårt sårad.»
 24.  Då buro hans tjänare honom från stridsvagnen och satte honom i
      hans andra vagn och förde honom till Jerusalem; och han gav upp
      andan och blev begraven där hans fäder voro begravna.  Och hela
      Juda och Jerusalem sörjde Josia.
      >Sak. 12,11.
 25.  Och Jeremia sjöng en klagosång över Josia.  Och alla sångare och
      sångerskor talade sedan i sina klagosånger om Josia, såsom man
      gör ännu i dag; och dessa sånger blevo allmänt gängse i
      Israel.  De finnas upptecknade bland »Klagosångerna».

 26.  Vad nu mer är att säga om Josia och om de fromma gärningar han
      gjorde, efter vad föreskrivet var i HERRENS lag,
 27.  och om annat som han företog sig under sin första tid såväl som
      under sin sista, det finnes upptecknat i boken om Israels och
      Juda konungar

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar