torsdag 18 maj 2017

Andra Krönikeboken, 32 Kapitlet

Andra Krönikeboken, 32 Kapitlet

                Sanheribs tåg mot Juda.  Hans tjänares
                tal.  Sanheribs fall.  Hiskias sjukdom.
               Hans rikedom och sändebuden från Babel.
                             Hiskias död.

  1.  Sedan han hade utfört detta och bevisat sådan trohet, kom
      Sanherib, konungen i Assyrien, och drog in i Juda och belägrade
      dess befästa städer och tänkte erövra dem åt sig.
      >2 Kon. 18,13 f. Jes. 36,1 f. Syr. 48,17 f.
  2.  Då nu Hiskia såg att Sanherib kom, i avsikt att belägra
      Jerusalem,
  3.  rådförde han sig med sina förnämsta män och sina hjältar om att
      täppa för vattnet i de källor som lågo utom staden; och de
      hjälpte honom härmed.
  4.  Mycket folk församlades och täppte till alla källorna och dämde
      för bäcken som flöt mitt igenom trakten, ty de sade: »När de
      assyriska konungarna komma, böra de icke finna vatten i sådan
      myckenhet.»
  5.  Och han tog mod till sig och byggde upp muren överallt där den
      var nedbruten, och byggde tornen högre, och förde upp en annan
      mur därutanför, och befäste Millo i Davids stad, och lät göra
      skjutvapen i myckenhet, så ock sköldar.
      >2 Krön. 25,23.
  6.  Och han tillsatte krigshövitsmän över folket och församlade dem
      till sig på den öppna platsen vid stadsporten, och talade
      uppmuntrande till dem och sade:
  7.  »Varen frimodiga och oförfärade, frukten icke och varen icke
      förskräckta för konungen i Assyrien och för hela den hop han har
      med sig; ty med oss är en som är större än den som är med honom.
      >2 Kon. 6,16. 1 Joh. 4,4.
  8.  Med honom är en arm av kött, men med oss är HERREN, vår Gud, och
      han skall hjälpa oss och föra våra krig.  Och folket tryggade sig
      vid Hiskias, Juda konungs, ord.
      >Jer. 17,5, 7.

  9.  Därefter sände Sanherib, konungen i Assyrien -- som nu med hela
      sin härsmakt låg framför Lakis -- sina tjänare till Jerusalem,
      till Hiskia, Juda konung, och till alla dem av Juda, som voro i
      Jerusalem, och lät säga:
 10.  »Så säger Sanherib, konungen i Assyrien: Varpå förtrösten I,
      eftersom I stannen kvar i det belägrade Jerusalem?
 11.  Se, Hiskia uppeggar eder, så att I kommen att dö genom hunger
      och törst; han säger: 'HERREN, vår Gud, skall rädda oss ur den
      assyriske konungens hand.'
 12.  Har icke denne samme Hiskia avskaffat hans offerhöjder och
      altaren och sagt till Juda och Jerusalem: 'Inför ett enda altare
      skolen I tillbedja, och på detta skolen I tända offereld'?
      >2 Krön. 31,1.
 13.  Veten I icke vad jag och mina fäder hava gjort med andra länders
      alla folk?  Hava väl de gudar som dyrkas av folken i dessa andra
      länder någonsin förmått rädda sina länder ur min hand?
 14.  Ja, vilket bland alla dessa folk som mina fäder hava givit till
      spillo har väl haft någon gud som har förmått rädda sitt folk ur
      min hand eftersom I menen att eder Gud förmår rädda eder ur min
      hand!»
 15.  Nej, låten nu icke Hiskia så bedraga och uppegga eder, och tron
      honom icke; ty ingen gud hos något folk eller i något rike har
      förmått rädda sitt folk ur min hand eller ur mina fäders
      hand.  Huru mycket mindre skall då eder Gud kunna rädda eder ur
      min hand!»
 16.  Och hans tjänare talade ännu mer mot HERREN Gud och mot hans
      tjänare Hiskia.
 17.  Han hade ock skrivit ett brev vari han smädade HERREN, Israels
      Gud, och talade mot honom så: »Lika litet som de gudar som
      dyrkas av folken i de andra länderna hava kunnat rädda sina folk
      ur min hand, lika litet skall Hiskias Gud kunna rädda sitt folk
      ur min hand.»
 18.  Och till Jerusalems folk, dem som stodo på muren, ropade de med
      hög röst på judiska för att göra dem modlösa och förskräckta, så
      att man sedan skulle kunna intaga staden.
 19.  Och de talade om Jerusalems Gud på samma sätt som om de
      främmande folkens gudar, vilka äro verk av människohänder.

 20.  Men vid allt detta bådo konung Hiskia och profeten Jesaja, Amos'
      son, och ropade till himmelen.
      >2 Kon. 19,14 f.
 21.  Då sände HERREN en ängel, som förgjorde alla de tappra
      stridsmännen och furstarna och hövitsmännen i den assyriske
      konungens läger, så att han med skam måste draga tillbaka till
      sitt land.  Och när han en gång gick in i sin guds hus, blev han
      där nedhuggen med svärd av sina egna söner.
      >2 Kon. 19,35 f. Jes. 37,36 f.
 22.  Så frälste HERREN Hiskia och Jerusalems invånare ur Sanheribs,
      den assyriske konungens, hand och ur alla andras hand; och han
      beskyddade dem på alla sidor.
 23.  Och många förde skänker till HERREN i Jerusalem och dyrbara
      gåvor till Hiskia, Juda konung; och han blev härefter högt aktad
      av alla folk.

 24.  Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk.  Då bad han till HERREN, och
      han svarade honom och gav honom ett undertecken.
      >2 Kon. 20,1 f. Jes. 38,1 f.
 25.  Dock återgäldade Hiskia icke det goda som hade blivit honom
      bevisat, utan hans hjärta blev högmodigt; därför kom förtörnelse
      över honom och över Juda och Jerusalem.
 26.  Men då Hiskia ödmjukade sig, mitt i sitt hjärtas högmod, och
      Jerusalems invånare med honom, drabbade HERRENS förtörnelse dem
      icke, så länge Hiskia levde.

 27.  Och Hiskias rikedom och härlighet var mycket stor; han hade
      byggt sig skattkamrar för silver och guld och ädla stenar, och
      för välluktande kryddor, och för sköldar och för allahanda
      dyrbara håvor av andra slag,
 28.  så ock förrådshus för vad som kom in av säd, vin och olja,
      ävensom stall för allt slags boskap; och hjordar hade han
      skaffat för sina fållor.
 29.  Och han hade byggt sig städer och förvärvat sig stor rikedom på
      får och fäkreatur; ty Gud hade givit honom mycket stora
      ägodelar.
 30.  Det var ock Hiskia som täppte till Gihonsvattnets övre källa och
      ledde vattnet nedåt, väster om Davids stad.  Och Hiskia var
      lyckosam i allt vad han företog sig.
 31.  Jämväl när från Babels furstar de sändebud kommo, som voro
      skickade till honom för att fråga efter det under som hade skett
      i landet, övergav Gud honom allenast för att pröva honom, på det
      att han skulle förnimma allt vad som var i hans hjärta.
      >5 Mos. 8,2. 2 Kon. 20,12 f. Jes. 39,1 f.

 32.  Vad nu mer är att säga om Hiskia och om hans fromma gärningar,
      det finnes upptecknat i »Profeten Jesajas, Amos' sons, syner», i
      boken om Judas och Israels konungar.
      >2 Kon. 20,20 f.
 33.  Och Hiskia gick till vila hos sina fäder, och han begrov honom
      på den plats där man går upp till Davids hus' gravar; och hela
      Juda och Jerusalems invånare bevisade honom ära vid hans
      död.  Och hans son Manasse blev konung efter honom.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar