torsdag 18 maj 2017

Andra Krönikeboken, 12 Kapitlet

Andra Krönikeboken, 12 Kapitlet

               Sisaks anfall på Juda.  Semajas profetia.
                  Jerusalems plundring genom Sisak.
                            Rehabeams död.

  1.  När Rehabeams konungamakt nu hade blivit befäst och han hade
      blivit mäktig, övergav han HERRENS lag, han jämte hela Israel.
  2.  Men i konung Rehabeams femte regeringsår drog Sisak, konungen i
      Egypten, upp mot Jerusalem, därför att de hade varit otrogna mot
      HERREN;
      >1 Kon. 14,25.
  3.  han kom med ett tusen två hundra vagnar och sextio tusen
      ryttare, och ingen kunde räkna det folk som följde honom från
      Egypten: libyer, suckéer och etiopier.
  4.  Och han intog de fasta städerna i Juda och kom ända till
      Jerusalem.
      >2 Krön. 11,5 f.

  5.  Och profeten Semaja hade kommit till Rehabeam och till Juda
      furstar, som hade församlat sig i Jerusalem av fruktan för
      Sisak; och han sade till dem: »Så säger HERREN: I haven
      övergivit mig, därför har ock jag övergivit eder och givit eder
      i Sisaks hand.»
  6.  Då ödmjukade sig Israels furstar och konungen själv och sade:
      »HERREN är rättfärdig.»
  7.  När nu HERREN såg att de ödmjukade sig, kom HERRENS ord till
      Semaja; han sade: »Eftersom de hava ödmjukat sig, vill jag icke
      fördärva dem; jag skall låta dem med knapp nöd komma undan, och
      min vrede skall icke bliva utgjuten över Jerusalem genom Sisaks
      hand.
  8.  Dock skola de nödgas bliva honom underdåniga, för att de må lära
      sig förstå vilken skillnad det är mellan att tjäna mig och att
      tjäna främmande konungadömen.»

  9.  Så drog nu Sisak, konungen i Egypten, upp mot Jerusalem.  Och han
      tog skatterna i HERRENS hus och skatterna i konungshuset;
      alltsammans tog han.  Han tog ock de gyllene sköldar som Salomo
      hade låtit göra.
      >1 Kon. 10,16. 14,26 f. 2 Krön. 9,15 f.
 10.  I deras ställe lät konung Rehabeam göra sköldar av koppar, och
      dessa lämnade han i förvar åt hövitsmännen för drabanterna som
      höllo vakt vid ingången till konungshuset.
 11.  Och så ofta konungen gick till HERRENS hus, gingo ock
      drabanterna och buro dem; sedan förde de dem tillbaka till
      drabantsalen.

 12.  Därför att nu Rehabeam ödmjukade sig, vände sig HERRENS vrede
      ifrån honom, så att han icke alldeles fördärvade honom.  Också
      fanns ännu något gott i Juda.
 13.  Alltså befäste konung Rehabeam sitt välde i Jerusalem och
      fortsatte att regera.  Rehabeam var nämligen fyrtioett år gammal,
      när han blev konung, och han regerade sjutton år i Jerusalem,
      den stad som HERREN hade utvalt ur alla Israel stammar, till att
      där fästa sitt namn.  Hans moder hette Naama, ammonitiskan.
      >2 Mos. 20,24. 1 Kon. 14,21 f. 2 Krön. 6,6.
 14.  Och han gjorde vad ont var, ty han vände icke sitt hjärta till
      att söka HERREN.

 15.  Men vad som är att säga om Rehabeam, om hans första tid såväl
      som om hans sista, det finnes upptecknat i profeten Semajas och
      siaren Iddos krönikor, enligt släktregistrens sätt.  Och Rehabeam
      och Jerobeam lågo i krig med varandra, så länge de levde.
      >1 Kon. 14,29 f. 15,6.
 16.  Men Rehabeam gick till vila hos sina fäder och blev begraven i
      Davids stad.  Och hans son Abia blev konung efter honom.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar