Andra Krönikeboken, 26 Kapitlet

Andra Krönikeboken, 26 Kapitlet

                  Ussia (Asarja) konung i Juda.  Hans
               krigshär och hans makt.  Hans förbrytelse
                    mot Herren och hans spetälska.

  1.  Och allt folket i Juda tog Ussia, som då var sexton år gammal,
      och gjorde honom till konung i hans fader Amasjas ställe.
      >Kon. 14,21 f.
  2.  Det var han som befäste Elot, och han lade det åter under Juda,
      sedan konungen hade gått till vila hos sina fäder.
  3.  Ussia var sexton år gammal, när han blev konung, och han
      regerade femtiotvå år i Jerusalem.  Hans moder hette Jekilja,
      från Jerusalem.
      >2 Kon. 15,2 f.
  4.  Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon, alldeles såsom hans
      fader Amasja hade gjort.
      >2 Krön. 25,2.
  5.  Och han sökte Gud, så länge Sakarja levde, han som aktade på
      Guds syner.  Och så länge han sökte HERREN, lät Gud det gå honom
      väl.
  6.  Han drog ut och stridde mot filistéerna och bröt ned Gats,
      Jabnes och Asdods murar; och han byggde städer på Asdods område
      och annorstädes i filistéernas land.
  7.  Och Gud hjälpte honom mot filistéerna och mot de araber som
      bodde i Gur-Baal och mot maoniterna.
  8.  Och ammoniterna måste giva skänker åt Ussia, och ryktet om honom
      sträckte sig ända till Egypten, ty han blev övermåttan mäktig.

  9.  Och Ussia byggde torn i Jerusalem över Hörnporten och över
      Dalporten och över Vinkeln och befäste dem.
 10.  Han byggde ock torn i öknen och högg ut många brunnar, ty han
      hade mycken boskap, både i låglandet och på slätten.  Jordbruks-
      och vingårdsarbetare hade han i bergsbygden och på de bördiga
      fälten, ty han var en vän av åkerbruk.
 11.  Och Ussia hade en krigshär som drog ut till strid i avdelade
      skaror, med en mansstyrka som hade blivit fastställd vid
      mönstring genom sekreteraren Jeguel och tillsyningsmannen
      Maaseja, under överinseende av Hananja, en av konungens
      hövitsmän.
 12.  Hela antalet av de tappra stridsmän som voro huvudmän för
      familjerna var två tusen sex hundra.
 13.  Under deras befäl stod en krigshär av tre hundra sju tusen fem
      hundra män, som stridde med kraft och mod och voro konungens
      hjälp mot fienden.
 14.  Och Ussia försåg hela denna här med sköldar, spjut, hjälmar,
      pansar och bågar, så ock med slungstenar.
 15.  Och han lät i Jerusalem göra krigsredskap, konstmässigt
      uttänkta, till att sätta upp på tornen och på murarnas hörn, för
      att med dem avskjuta pilar och stora stenar.  Och ryktet om honom
      gick ut vida omkring, ty underbart hjälptes han fram till makt.
 16.  Men när han nu var så mäktig, blev hans hjärta högmodigt, så att
      han gjorde vad fördärvligt var; han förbröt sig trolöst mot
      HERREN, sin Gud, i det att han gick in i HERRENS tempel för att
      antända rökelse på rökelsealtaret.
 17.  Då gick prästen Asarja ditin efter honom, åtföljd av åttio
      HERRENS präster, oförskräckta män.
      >1 Krön. 6,10.
 18.  Dessa trädde fram mot konung Ussia och sade till honom: »Det hör
      icke dig till, Ussia, att antända rökelse åt HERREN, utan det
      tillhör prästerna, Arons söner, som är helgade till att antända
      rökelse.  Gå ut ur helgedomen, ty du har begått en förbrytelse,
      och HERREN Gud skall icke låta detta lända dig till ära.»
      >2 Mos. 30,7 f. 4 Mos. 18,7 f.
 19.  Då for Ussia ut i vrede, där han stod med ett rökelsekar i sin
      hand för att antända rökelse.  Men just som han for ut mot
      prästerna, slog spetälska ut på hans panna, i prästernas
      närvaro, inne i HERRENS hus, bredvid rökelsealtaret.
 20.  Och när översteprästen Asarja och alla prästerna vände sig till
      honom och fingo se att han var spetälsk i pannan, drevo de honom
      strax ut därifrån.  Själv skyndade han också ut, eftersom HERREN
      så hemsökte honom.
 21.  Sedan var konung Ussia spetälsk för hela sitt liv och bodde i
      ett särskilt hus såsom spetälsk, ty han var utesluten från
      HERRENS hus.  Hans son Jotam förestod då konungens hus och dömde
      folket i landet.
      >2 Kon. 15,5 f.

 22.  Vad nu mer är att säga om Ussia, om hans första tid såväl som om
      hans sista, det har profeten Jesaja, Amos' son, tecknat upp.
 23.  Och Ussia gick till vila hos sina fäder, och man begrov honom
      hos hans fäder, ute på konungagravens mark, detta med tanke
      därpå att han hade varit spetälsk.  Och hans son Jotam blev
      konung efter honom.