Andra Krönikeboken, 30 Kapitlet

Andra Krönikeboken, 30 Kapitlet

                         Hiskias påskhögtid.

  1.  Därefter sände Hiskia ut bud till hela Israel och Juda och skrev
      också brev till Efraim och Manasse, att de skulle komma till
      HERRENS hus i Jerusalem för att hålla HERRENS, Israels Guds,
      påskhögtid.
      >2 Kon. 23,21. 2 Krön. 35,1.
  2.  Och konungen och hans förnämsta män och hela församlingen i
      Jerusalem enade sig om att hålla påskhögtiden i andra månaden;
      >2 Mos. 12,2 f. 4 Mos. 9,10 f.
  3.  ty de kunde icke hålla den nu genast, eftersom prästerna ännu
      icke hade helgat sig i tillräckligt antal och folket icke hade
      hunnit församla sig till Jerusalem.
      >2 Krön. 29,34.
  4.  Därför syntes det konungen och hela församlingen rätt att göra
      så.
  5.  Och de beslöto att låta utropa i hela Israel, från Beer-Seba
      ända till Dan, att man skulle komma och hålla HERRENS, Israels
      Guds, påskhögtid i Jerusalem; ty man hade icke eljest hållit den
      samfällt, såsom föreskrivet var.

  6.  Så begåvo sig då ilbuden åstad med breven från konungen och hans
      förnämsta män och drogo genom hela Israel och Juda, enligt
      konungens befallning, och sade: »I Israels barn, vänden om till
      HERREN, Abrahams, Isaks och Israels Gud, på det att han må vända
      om till den kvarleva av eder, som har räddats undan de assyriska
      konungarnas hand.
      >2 Krön. 28,20 f. Mal. 3,7.
  7.  Och varen icke såsom edra fäder och bröder, som voro otrogna mot
      HERREN, sina fäders Gud, så att han prisgav dem åt förödelse,
      såsom I själva haven sett.
      >2 Krön. 29,8 f.
  8.  Varen alltså nu icke hårdnackade såsom edra fäder, utan
      underkasten eder HERREN och kommen till hans helgedom, den som
      han har helgat för evig tid, och tjänen HERREN, eder Gud, på det
      att hans vredes glöd må vända sig ifrån eder.
  9.  Ty om I vänden om till HERREN, skola edra bröder och edra barn
      finna barmhärtighet inför dem som hålla dem fångna, så att de få
      vända tillbaka till detta land; ty HERREN, eder Gud, är nådig
      och barmhärtig, och han skall icke vända sitt ansikte ifrån
      eder, om I vänden om till honom.»
      >2 Mos. 34,7.
 10.  Och ilbuden foro ifrån stad till stad i Efraims och Manasse land
      och ända till Sebulon; men man gjorde spe av dem och bespottade
      dem.
 11.  Dock funnos några i Aser, Manasse och Sebulon, som ödmjukade sig
      och kommo till Jerusalem.
 12.  Också i Juda verkade Guds hand, så att han gav dem ett
      endräktigt hjärta till att göra efter vad konungen och de
      överste hade bjudit i kraft av HERRENS ord.

 13.  Och mycket folk kom tillhopa i Jerusalem för att hålla det
      osyrade brödets högtid i andra månaden, en mycket stor
      församling.
 14.  Och de stodo upp och skaffade bort de altaren som funnos i
      Jerusalem; också alla offereldsaltarna skaffade de bort och
      kastade dem i Kidrons dal.
 15.  Och de slaktade påskalammet på fjortonde dagen i andra månaden;
      prästerna och leviterna, som nu kände blygsel och därför hade
      helgat sig, förde därvid fram brännoffer till HERRENS hus.
      >2 Krön. 29,34.
 16.  Och de inställde sig till tjänstgöring på sina platser, såsom
      det var föreskrivet för dem, efter gudsmannen Moses lag; och
      prästerna stänkte med blodet, sedan de hade tagit emot det av
      leviterna.
 17.  Ty många funnos i församlingen, som icke hade helgat sig; därför
      måste leviterna slakta påskalammen för alla som icke voro rena,
      och så helga dem åt HERREN.
 18.  Det var nämligen en myckenhet av folket, många från Efraim och
      Manasse, Isaskar och Sebulon, som icke hade renat sig, utan åto
      påskalammet på annat sätt än föreskrivet var.  Men Hiskia hade
      bett för dem och sagt: »HERREN, den gode, förlåte var och en
      >3 Mos. 7,21. 4 Mos. 9,6 f.
 19.  som har vänt sitt hjärta till att söka Gud, HERREN, sina fäders
      Gud, om han än icke är ren efter helgedomens ordning.»
 20.  Och HERREN hörde Hiskia och skonade folket.

 21.  Så höllo Israels barn, de som då voro tillstädes i Jerusalem,
      det osyrade brödets högtid i sju dagar med stor glädje; och
      leviterna och prästerna lovade HERREN var dag med kraftiga
      instrumenter, HERREN till ära.
 22.  Och Hiskia talade vänligt till alla de leviter som voro väl
      förfarna i HERRENS tjänst.  Och de åto av högtidsoffren under de
      sju dagarna, i det att de offrade tackoffer och prisade HERREN,
      sina faders Gud.
 23.  Och hela församlingen enade sig om att hålla högtid under ännu
      sju dagar; och så höll man högtid med glädje också under de sju
      dagarna.
 24.  Ty Hiskia, Juda konung, hade såsom offergärd givit åt
      församlingen ett tusen tjurar och av småboskapen sju tusen djur,
      och de överste hade såsom offergärd givit åt församlingen ett
      tusen tjurar och av småboskapen tio tusen djur.  Och ett stort
      antal präster helgade sig.
      >2 Krön. 35,7 f.
 25.  Och hela Juda församling gladde sig med prästerna och leviterna,
      så ock hela församlingen av dem som hade kommit från Israel,
      ävensom de främlingar som hade kommit från Israels land, eller
      som bodde i Juda.
 26.  Och i Jerusalem var stor glädje; ty alltsedan Salomos, Davids
      sons, Israels konungs, tid hade icke något sådant som detta
      skett i Jerusalem.
 27.  Och de levitiska prästerna stodo upp och välsignade folket, och
      deras röst blev hörd, och deras bön kom till himmelen, hans
      heliga boning.
      >4 Mos. 6,23 f.