torsdag 18 maj 2017

Andra Krönikeboken, 6 Kapitlet

Andra Krönikeboken, 6 Kapitlet

                   Salomos tal och bön vid templets
                              invigning.

  1.  Då sade Salomo: »HERREN har sagt att han vill bo i töcknet.
      >1 Kon. 8,12 f.
  2.  Men jag har byggt ett hus till boning åt dig och berett en plats
      där du må förbliva till evig tid.»
  3.  Sedan vände konungen sig om och välsignade Israels hela
      församling, under det att Israels hela församling förblev
      stående.
  4.  Han sade: »Lovad vare HERREN, Israels Gud, som med sina händer
      har fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, i det
      han sade:
  5.  'Från den dag då jag förde mitt folk ut ur Egyptens land har jag
      icke i någon av Israels stammar utvalt en stad, till att i den
      bygga ett hus där mitt namn skulle vara, ej heller har jag
      utvalt någon man till att vara en furste över mitt folk Israel;
      >2 Sam. 7,6
  6.  men Jerusalem har jag nu utvalt, för att mitt namn skall vara
      där, och David har jag utvalt till att råda över mitt folk
      Israel.'
  7.  Och min fader David hade väl i sinnet att bygga ett hus åt
      HERRENS, Israels Guds, namn;
      >1 Krön. 28,2 f.
  8.  men HERREN sade till min fader David: 'Då du nu har i sinnet att
      bygga ett hus åt mitt namn, så gör du visserligen väl däri att
      du har detta i sinnet;
  9.  dock skall icke du få bygga detta hus, utan din son, den som har
      utgått från din länd, han skall bygga huset åt mitt namn.'
      >2 Sam. 7,12 f.
 10.  Och HERREN har uppfyllt det löfte han gav; ty jag har kommit upp
      i min fader Davids ställe och sitter nu på Israels tron, såsom
      HERREN lovade, och jag har byggt huset åt HERRENS, Israels Guds,
      namn.
 11.  Och där har jag satt arken, i vilken förvaras det förbund som
      HERREN slöt med Israels barn.»

 12.  Därefter trädde han fram för HERRENS altare inför Israels hela
      församling och uträckte sina händer.
 13.  Ty Salomo hade gjort en talarstol av koppar, fem alnar lång, fem
      alnar bred och tre alnar hög, och ställt den mitt på den yttre
      förgården, på den stod han nu.  Och han föll ned på sina knän
      inför Israels hela församling, och uträckte sina händer mot
      himmelen
 14.  och sade: »HERRE, Israels Gud, ingen gud är dig lik, i himmelen
      eller på jorden, du som håller förbund och bevarar nåd mot dina
      tjänare, när de vandra inför dig av allt sitt hjärta,
      >2 Mos. 15,11. 5 Mos. 4,39. 7,9.
 15.  du som har hållit vad du lovade din tjänare David, min fader; ty
      vad du med din mun lovade, det fullbordade du med din hand, så
      som nu har skett.
      >1 Krön. 22,9.
 16.  Så håll nu ock, HERRE, Israels Gud, vad du lovade din tjänare
      David, min fader, i det att du sade: 'Aldrig skall den tid
      komma, då på Israels tron icke inför mig sitter en avkomling av
      dig, om allenast dina barn hava akt på sin väg, så att de vandra
      efter min lag, såsom du har vandrat inför mig.'
      >2 Sam. 7,16. 1 Kon. 2,4. Ps. 132,11 f.
 17.  Så låt nu, HERRE, Israels Gud, det ord som du har talat till din
      tjänare David bliva sant.

 18.  Men kan då Gud verkligen bo på jorden bland människorna?
      Himlarna och himlarnas himmel rymma dig ju icke; huru mycket
      mindre då detta hus som jag har byggt!
      >2 Krön. 2,6. Job 11,7 f. Jes. 66,1. Apg. 7,48 f. 17,24.
 19.  Men vänd dig ändå till din tjänares bön och åkallan, HERRE, min
      Gud, så att du hör på det rop och den bön som din tjänare
      uppsänder till dig
 20.  och låter dina ögon dag och natt vara öppna och vända mot detta
      hus -- den plats varom du har sagt att du där vill fästa ditt
      namn -- så att du ock hör den bön som din tjänare beder, vänd
      mot denna plats.
      >2 Mos 20,24.
 21.  Ja, hör på de böner som din tjänare och ditt folk Israel
      uppsända, vända mot denna plats.  Må du höra dem från himmelen,
      där du bor; och när du hör, så må du förlåta.

 22.  Om någon försyndar sig mot sin nästa och man ålägger honom en ed
      och låter honom svärja, och han så kommer och svär inför ditt
      altare i detta hus,
 23.  må du då höra det från himmelen och utföra ditt verk och skaffa
      dina tjänare rätt, i det att du vedergäller den skyldige och
      låter hans gärningar komma över hans huvud, men skaffar rätt åt
      den som har rätt och låter honom få efter hans rättfärdighet.

 24.  Och om ditt folk Israel bliver slaget av en fiende, därför att
      de hava syndat mot dig, men de omvända sig och prisa ditt namn
      och bedja och åkalla inför ditt ansikte i detta hus
 25.  må du då höra det från himmelen och förlåta ditt folk Israels
      synd och låta dem komma tillbaka till det land som du har givit
      åt dem och deras fäder.

 26.  Om himmelen bliver tillsluten, så att regn icke faller, därför
      att de hava syndat mot dig, men de då bedja, vända mot denna
      plats, och prisa ditt namn och omvända sig från sin synd, när du
      bönhör dem,
 27.  må du då höra det i himmelen och förlåta dina tjänares och ditt
      folk Israels synd, i det att du lär dem den goda väg som de
      skola vandra; och må du låta det regna över ditt land, det som
      du har givit åt ditt folk till arvedel.

 28.  Om hungersnöd uppstår i landet, om pest uppstår, om sot och
      rost, om gräshoppor och gräsmaskar komma, om fienderna tränga
      folket i det land där deras städer stå, eller om någon annan
      plåga och sjukdom kommer, vilken det vara må,
      >2 Krön. 20,9.
 29.  och om då någon bön och åkallan höjes från någon människa,
      vilken det vara må, eller ock från hela ditt folk Israel, när de
      var för sig känna den plåga och smärta som har drabbat dem, och
      de så uträcka sina händer mot detta hus,
 30.  må du då höra det från himmelen, där du bor, och förlåta och
      giva var och en efter alla hans gärningar, eftersom du känner
      hans hjärta -- ty du allena känner människornas hjärtan --
      >1 Sam. 16,7. 1 Krön. 28,9. Ps. 7,10.  Jer. 11,20. 17,10. 20,12.
 31.  på det att de alltid må frukta dig och vandra på dina vägar, så
      länge de leva i det land som du har givit åt våra fäder.

 32.  Också om en främling, en som icke är av ditt folk Israel, kommer
      ifrån fjärran land, för ditt stora namns och din starka hands
      och din uträckta arms skull, om någon sådan kommer och beder,
      vänd mot detta hus,
      >Jes. 56,6 f.
 33.  må du då från himmelen, där du bor, höra det och göra allt varom
      främlingen ropar till dig, på det att alla jordens folk må känna
      ditt namn och frukta dig, likasom ditt folk Israel gör, och
      förnimma att detta hus som jag har byggt är uppkallat efter ditt
      namn.

 34.  Om ditt folk drager ut till strid mot sina fiender, på den väg
      du sänder dem, och de då bedja till dig, vända i riktning mot
      denna stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt
      åt ditt namn,
 35.  må du då från himmelen höra deras bön och åkallan och skaffa dem
      rätt.

 36.  Om de synda mot dig -- eftersom ingen människa finnes, som icke
      syndar -- och du bliver vred på dem och giver dem i fiendens
      våld, så att man tager dem till fånga och för dem bort till
      något annat land, fjärran eller nära,
      >Ords. 20,9. Pred. 7,21. Rom. 3,23.  1 Joh. 1,8. Jak. 3,2.
 37.  men de då besinna sig i det land där de äro i fångenskap, och
      omvända sig och åkalla dig i fångenskapens land och säga: 'Vi
      hava syndat, vi hava gjort illa och varit ogudaktiga',
 38.  om de så omvända sig till dig av allt sitt hjärta och av all sin
      själ, i fångenskapens land, dit man har fört dem i fångenskap,
      och bedja, vända i riktning mot sitt land, det som du har givit
      åt deras fäder, och mot den stad som du har utvalt, och mot det
      hus som jag har byggt åt ditt namn,
 39.  må du då från himmelen, där du bor, höra deras bön och åkallan
      och skaffa dem rätt och förlåta ditt folk vad de hava syndat mot
      dig.

 40.  Ja, min Gud, låt nu dina ögon vara öppna och dina öron akta på
      vad som bedes på denna plats.
 41.  Ja:

        Stå upp, HERRE Gud, och kom till din vilostad,
        du och din makts ark.
        Dina präster, HERRE Gud, vare klädda i frälsning,
        och dina fromma glädje sig över ditt goda.
      >4 Mos. 10,35. Ps. 132,8 f. 16.
 42.    HERRE Gud, visa icke tillbaka din smorde;
        tänk på den nåd du har lovat din tjänare David.
      >2 Sam. 7,13 f.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar