Andra Konungaboken, 8 Kapitlet

Andra Konungaboken, 8 Kapitlet

                 Sunemitiskan och de sju hungeråren.
                  Elisa och Hasael.  Joram och Ahasja
                   konungar i Juda.  Krig med Edom.

  1.  Och Elisa talade till den kvinna vilkens son han hade gjort
      levande, han sade: »Stå upp och drag bort med ditt husfolk och
      vistas var du kan, ty HERREN har bjudit hungersnöden komma, och
      den har redan kommit in i landet och skall räcka i sju år.»
      >Rut 1,1. 2 Kon 4,33 f.
  2.  Då stod kvinnan upp och gjorde såsom gudsmannen sade; hon drog
      bort med sitt husfolk och vistades i filistéernas land i sju år.
  3.  Men när de sju åren voro förlidna, kom kvinnan tillbaka ifrån
      filistéernas land; och hon gick åstad för att anropa konungen om
      att återfå sitt hus och sin åker.
  4.  Och konungen höll då på att tala med Gehasi, gudsmannens
      tjänare, och sade: »Förtälj för mig alla de stora ting som Elisa
      har gjort.»
  5.  Och just som han förtäljde för konungen huru han hade gjort en
      död levande, då kom den kvinna vilkens son han hade gjort
      levande och anropade konungen om att återfå sitt hus och sin
      åker.  Då sade Gehasi: »Min herre konung, detta är kvinnan, och
      detta är hennes son, den som Elisa har gjort levande.»
  6.  Då frågade konungen kvinnan, och hon förtäljde allt för
      honom.  Sedan lät konungen henne få en hovman med sig och sade:
      »Skaffa tillbaka allt vad som tillhör henne, och därtill all
      avkastning av åkern, från den dag då hon lämnade landet ända
      till nu.»
  7.  Och Elisa kom till Damaskus, under det att Ben-Hadad, konungen i
      Aram, låg sjuk.  När man nu berättade för denne att gudsmannen
      hade kommit dit,
  8.  sade konungen till Hasael: »Tag skänker med dig och gå
      gudsmannen till mötes, och fråga HERREN genom honom om jag skall
      tillfriskna från denna sjukdom.
      >1 Kon. 14,2 f. 2 Kon. 1,2.
  9.  Så gick då Hasael honom till mötes och tog med sig skänker, allt
      det bästa som fanns i Damaskus, så mycket som fyrtio kameler
      kunde bära.  Och han kom och trädde fram för honom och sade: »Din
      son Ben-Hadad, konungen i Aram, har sänt mig till dig och låter
      fråga: 'Skall jag tillfriskna från denna sjukdom?'»
 10.  Elisa svarade honom: »Gå och säg till honom: 'Du skall
      tillfriskna.'  Men HERREN har uppenbarat för mig att han likväl
      skall dö.»
 11.  Och gudsmannen stirrade framför sig och betraktade honom länge
      och väl; därefter begynte han gråta.
 12.  Då sade Hasael: »Varför gråter min herre?»  Han svarade: »Därför
      att jag vet huru mycket ont du skall göra Israels barn: du skall
      sätta eld på deras fästen, deras unga män skall du dräpa med
      svärd, deras späda barn skall du krossa, och deras havande
      kvinnor skall du upprista.»
      >2 Kon. 10,32 f. 12,17 f. 13,7.
 13.  Hasael sade: »Vad är väl din tjänare, den hunden, eftersom han
      skulle kunna göra så stora ting?»  Elisa svarade: »HERREN har
      uppenbarat för mig att du skall bliva konung över Aram.»
      >1 Sam. 24,15. 2 Sam. 9,8. 1 Kon. 19,15 f.
 14.  Och han gick ifrån Elisa och kom till sin herre.  Då frågade
      denne honom: »Vad sade Elisa till dig?»  Han svarade: »Han sade
      till mig att du skall tillfriskna.»
 15.  Men dagen därefter tog han täcket och doppade det i vatten och
      bredde ut det över hans ansikte; detta blev hans död.  Och Hasael
      blev konung efter honom.

 16.  I Jorams, Ahabs sons, Israels konungs, femte regeringsår, medan
      Josafat var konung i Juda, blev Joram, Josafats son, konung i
      Juda.
      >2 Krön. 21,1 f.
 17.  Han var trettiotvå år gammal, när han blev konung, och han
      regerade åtta år i Jerusalem.
 18.  Men han vandrade på Israels konungars väg, såsom Ahabs hus hade
      gjort, ty en dotter till Ahab var hans hustru; han gjorde vad
      ont var i HERRENS ögon.
 19.  Dock ville HERREN icke fördärva Juda, för sin tjänare Davids
      skull, enligt sitt löfte till honom, att han skulle låta honom
      och hans söner hava en lampa för alltid.
      >2 Sam. 7,13, 16. 1 Kon. 11,36. 15,4. Ps 132,17. Ord.s 13,9.

 20.  I hans tid avföll Edom från Juda välde och satte en egen konung
      över sig.
      >2 Sam. 8,14. 1 Kon. 22,48. 2 Kon. 3,9. 1 Krön. 18,12 f.
 21.  Då drog Joram över till Sair med alla sina stridsvagnar.  Och om
      natten gjorde han ett anfall på edoméerna, som hade omringat
      honom, och slog dem och hövitsmannen över deras vagnar, men
      folket flydde till sina hyddor.
 22.  Så avföll Edom från Juda välde, och det har varit skilt därifrån
      ända till denna dag.  Vid just samma tid avföll ock Libna.
      >1 Mos. 27,40. Jos. 21,13.

 23.  Vad nu mer är att säga om Joram och om allt vad han gjorde, det
      finnes upptecknat i Juda konungars krönika.
 24.  Och Joram gick till vila hos sina fäder och blev begraven hos
      sina fäder i Davids stad.  Och hans son Ahasja blev konung efter
      honom.
      >2 Krön. 22,1 f.

 25.  I Jorams, Ahabs sons, Israels konungs, tolfte regeringsår blev
      Ahasja, Jorams son, konung i Juda.
      >2 Kon 9,29.
 26.  Tjugutvå år gammal var Ahasja, när han blev konung, och han
      regerade ett år i Jerusalem.  Hans moder hette Atalja, dotter
      till Omri, Israels konung.
      >1 Kon. 16,29. 2 Krön. 21,8.
 27.  Han vandrade på Ahabs hus' väg och gjorde vad ont var i HERRENS
      ögon likasom Ahabs hus; han var ju nära besläktad med Ahabs hus.
 28.  Och han drog åstad med Joram, Ahabs son, och stridde mot Hasael,
      konungen i Aram, vid Ramot Gilead.  Men Joram blev sårad av
      araméerna.
 29.  Då vände konung Joram tillbaka, för att i Jisreel låta hela sig
      från de sår som araméerna hade tillfogat honom vid Rama, i
      striden mot Hasael, konungen i Aram.  Och Ahasja, Jorams son,
      Juda konung, for ned för att besöka Joram, Ahabs son, i Jisreel,
      eftersom denne låg sjuk.
      >2 Kon. 9,15 f.