Domarboken, 20 Kapitlet

Domarboken, 20 Kapitlet

                    Utrotningskriget mot Benjamin.

  1.  Då drogo alla Israels barn ut, och menigheten församlade sig
      såsom en man, från Dan ända till Beer-Seba, så ock från Gileads
      land, inför HERREN i Mispa.
      >Dom. 11,11.
  2.  Och de förnämsta i hela folket alla Israels stammar, trädde fram
      i Guds folks församling: fyra hundra tusen svärdbeväpnade mån
      till fots.
  3.  Men Benjamins barn fingo höra att de övriga israeliterna hade
      dragit upp till Mispa.

      Och Israels barn sade: »Omtalen huru denna ogärning har
      tillgått.»
  4.  Då tog den levitiske mannen, den mördade kvinnans man, till orda
      och sade: »Jag och min bihustru kommo till Gibea i Benjamin för
      att stanna där över natten.
      >Dom. 19,15 f.
  5.  Då blev jag överfallen av Gibeas borgare; de omringade huset om
      natten för att våldföra sig på mig.  Mig tänkte de dräpa, och
      min bihustru kränkte de, så att hon dog.
      >Dom. 19,22 f.
  6.  Då tog jag min bihustru och styckade henne och sände styckena
      omkring över Israels arvedels hela område, eftersom de hade
      gjort en sådan skändlighet och galenskap i Israel.
  7.  Se, nu ären I allasammans här, I Israels barn.  Läggen nu fram
      förslag och råd här på stället.»
  8.  Då stod allt folket upp såsom en man och sade: »Ingen av oss må
      gå hem till sin hydda, ingen må begiva sig hem till sitt hus.
  9.  Detta är vad vi nu vilja göra med Gibea: vi skola låta lotten gå
      över det.
 10.  På vart hundratal i alla Israels stammar må vi taga ut tio män,
      och på vart tusental hundra, och på vart tiotusental tusen, för
      att dessa må skaffa munförråd åt folket, så att folket, när det
      kommer till Geba i Benjamin, kan göra med staden såsom
      tillbörligt är för all den galenskap som den har gjort i
      Israel.»
 11.  Så församlade sig vid staden alla män i Israel, endräktigt såsom
      en man.

 12.  Och Israels stammar sände åstad män till alla Benjamins stammar
      och läto säga; »Vad är det för en ogärning som har blivit
      begången ibland eder!
 13.  Lämnen nu ut de onda män som bo i Gibea, så att vi få döda dem
      och skaffa bort ifrån Israel vad ont är.»  Men benjaminiterna
      ville icke lyssna till sina bröders, de övriga israeliternas,
      ord.
 14.  I stället församlade sig Benjamins barn från sina städer till
      Gibea, för att draga ut till strid mot de övriga israeliterna.
 15.  På den dagen mönstrades Benjamins barn, de utgjorde från dessa
      städer tjugusex tusen svärdbeväpnade män; vid denna mönstring
      medräknades icke de som bodde i Gibea, vilka utgjorde sju hundra
      utvalda män.
 16.  Bland allt detta folk funnos sju hundra utvalda män som voro
      vänsterhänta; alla dessa kunde med slungstenen träffa på håret,
      utan att fela.
 17.  Och när Israels män -- Benjamin frånräknad -- mönstrades,
      utgjorde de fyra hundra tusen svärdbeväpnade män; alla dessa
      voro krigsmän.
 18.  Dessa bröto nu upp och drogo åstad till Betel och frågade Gud.
      Israels barn sade: »Vem bland oss skall först draga ut i striden
      mot Benjamins barn?»  HERREN svarade: »Juda först.»
      >Dom. 1,1.

 19.  Då bröto Israels barn upp följande morgon och lägrade sig
      framför Gibea.
 20.  Därefter drogo Israels män ut till strid mot Benjamin; Israels
      män ställde upp sig till strid mot dem vid Gibea.
 21.  Men Benjamins barn drogo ut ur Gibea och nedgjorde på den dagen
      tjugutvå tusen man av Israel.
 22.  Folket, Israels män, tog dock åter mod till sig och ställde upp
      sig ännu en gång till strid på samma plats där de hade ställt
      upp sig första dagen.
 23.  Israels barn gingo nämligen upp och gräto inför HERRENS ansikte
      ända till aftonen; och de frågade HERREN: »Skall jag ännu en
      gång inlåta mig i strid med min broder Benjamins barn?»  Och
      HERREN svarade: »Dragen ut mot honom.»
      >Jos. 7,6.

 24.  När så Israels barn dagen därefter ryckte fram mot Benjamins
      barn,
 25.  drog ock Benjamin på andra dagen ut från Gibea mot Israels barn
      och nedgjorde av dem ytterligare aderton tusen man, allasammans
      svärdbeväpnade män.
 26.  Då drogo alla Israels barn upp, allt folket, och kommo till
      Betel och gräto och stannade där inför HERRENS ansikte och
      fastade på den dagen ända till aftonen; och de offrade
      brännoffer och tackoffer inför HERRENS ansikte.
      >Dom. 21,2.
 27.  Och Israels barn frågade HERREN (ty Guds förbundsark stod på den
      tiden där,
 28.  och Pinehas, son till Eleasar, Arons son, gjorde tjänst inför
      den på den tiden); de sade: »Skall jag ännu en gång draga ut
      till strid mot min broder Benjamins barn, eller skall jag avstå
      därifrån?»  HERREN svarade: »Dragen upp; ty i morgon skall jag
      giva honom i din hand.»
      >Jos. 22,13, 30. 24,33.

 29.  Då lade Israel manskap i bakhåll mot Gibea, runt omkring det.
      >Jos. 8,12 f.
 30.  Och därefter drogo Israels barn upp mot Benjamins barn, på
      tredje dagen, och ställde upp sig i slagordning mot Gibea
      likasom de förra gångerna.
 31.  Och Benjamins barn drogo ut mot folket och blevo lockade långt
      bort ifrån staden; och likasom det hade skett de förra gångerna,
      fingo de i början slå ihjäl några av folket på vägarna (både på
      den som går upp till Betel och på den som går till Gibea över
      fältet), kanhända ett trettiotal av Israels män.
 32.  Då tänkte Benjamins barn: »De äro slagna av oss, nu likasom
      förut.»  Men Israels barn hade träffat det avtalet: »Vi vilja fly
      och så locka dem långt bort ifrån staden, ut på vägarna.
 33.  Och alla Israels män hade brutit upp från platsen där de voro,
      och hade ställt upp sig i slagordning vid Baal-Tamar, under det
      att de israeliter som lågo i bakhåll bröto fram ifrån sin plats
      vid Maare-Geba.
 34.  Så kommo då tio tusen man, utvalda ur hela Israel, fram gent
      emot Gibea, och striden blev hård, utan att någon visste att
      olyckan var dem så nära.
 35.  Och HERREN lät Benjamin bliva slagen av Israel, och Israels barn
      nedgjorde av Benjamin på den dagen tjugufem tusen ett hundra
      man, allasammans svärdbeväpnade män.

 36.  Nu sågo Benjamins barn att de voro slagna.  Israels män gåvo
      nämligen plats åt Benjamin, ty de förlitade sig på bakhållet som
      de hade lagt mot Gibea.
      >Jos. 8,18 f.
 37.  Då skyndade sig de som lågo i bakhåll att falla in i Gibea; de
      som lågo i bakhåll drogo åstad och slogo alla invånarna i staden
      med svärdsegg.
 38.  Men de övriga israeliterna hade träffat det avtalet med dem som
      lågo i bakhåll, att dessa skulle låta en tjock rök såsom tecken
      stiga upp från staden.
 39.  Israels män vände alltså ryggen i striden.  Men sedan Benjamin i
      början hade fått slå ihjäl några av Israels man, kanhända ett
      trettiotal, och därvid hade tänkt: »Förvisso äro de slagna av
      oss, nu likasom i den förra striden»,
 40.  då kommo de att vända sig om, vid det att rökpelaren, det
      avtalade tecknet, begynte stiga upp från staden.  Och de fingo nu
      se hela staden förvandlad i lågor som slogo upp mot himmelen.
 41.  När då Israels män åter vände om, blevo Benjamins män
      förskräckta, ty nu sågo de att olyckan var dem nära.
 42.  Och de vände om för Israels män, bort åt öknen till, men
      fienderna hunno upp dem; och de som bodde i städerna där
      nedgjorde dem som hade kommit mitt emellan.
 43.  De omringade benjaminiterna, de satte efter dem och trampade ned
      dem på deras viloplats, ända fram emot Gibea, österut.
 44.  Så föllo av Benjamin aderton tusen man, allasammans tappert
      folk.
 45.  Då vände de övriga sig mot öknen och flydde dit, till Rimmons
      klippa; men de andra gjorde en efterskörd bland dem på vägarna,
      fem tusen man, och satte så efter dem ända till Gideom och slogo
      av dem två tusen man.
 46.  Alltså utgjorde de som på den dagen föllo av Benjamin
      tillsammans tjugufem tusen svärdbeväpnade män; alla dessa voro
      tappert folk.
 47.  Men av dem som vände sig mot öknen och flydde dit, till Rimmons
      klippa, hunno sex hundra man ditfram; dessa stannade på Rimmons
      klippa i fyra månader.
 48.  Emellertid vände Israels män tillbaka till Benjamins barn och
      slogo dem med svärdsegg, både dem av stadens befolkning, som
      ännu voro oskadda, och jämväl boskapen, korteligen, allt vad de
      träffade på; därtill satte de eld på alla städer som de träffade
      på.