Första Samuelsboken, 23 Kapitlet

Första Samuelsboken, 23 Kapitlet

                Kegilas räddning genom David.  Jonatan
               hos David.  Sifiternas förräderi.  David
                            i öknen Maon.

  1.  Och man berättade för David: »Filistéerna hålla nu på att
      belägra Kegila, och de plundra logarna.»
  2.  Då frågade David HERREN: »Skall jag draga åstad och slå dessa
      filistéer?»  HERREN svarade David: »Drag åstad och slå
      filistéerna och fräls Kegila.»
      >1 Sam. 30,7 f. 2 Sam. 5,19.
  3.  Men Davids män sade till honom: »Vi leva ju i fruktan redan här
      i Juda.  Och nu skulla vi därtill draga åstad till Kegila, mot
      filistéernas här!»
  4.  Då frågade David HERREN ännu en gång, och HERREN svarade honom
      och sade: »Stå upp och drag ned till Kegila; ty jag vill giva
      filistéerna i din hand.»
  5.  Då drog David med sina män till Kegila och stridde mot
      filistéerna och förde bort deras boskap och tillfogade dem ett
      stort nederlag.  Så frälste David invånarna i Kegila.

  6.  När Ebjatar, Ahimeleks son, flydde till David i Kegila, förde
      han efoden med sig ditned.
      >1 Sam. 21,9. 22,20.

  7.  Och det blev berättat för Saul att David hade dragit in i
      Kegila.  Då sade Saul: »Gud har förkastat honom och givit honom i
      min hand, ty han har själv stängt in sig genom att gå in i en
      stad med portar och bommar.»
  8.  Därefter bådade Saul upp allt folket till strid, för att draga
      ned till Kegila och där innesluta David och hans man.
  9.  Men när David fick veta att Saul stämplade ont mot honom, sade
      han till prästen Ebjatar: »Bär hit efoden.»
      >1 Sam. 30,7.
 10.  Och David sade: »HERRE, Israels Gud, din tjänare har hört att
      Saul har i sinnet att komma mot Kegila och fördärva staden för
      min skull.
 11.  Skola Kegilas borgare då utlämna mig åt honom?  Skall Saul komma
      hitned, såsom din tjänare har hört?  HERRE, Israels Gud,
      förkunna det för din tjänare.»  HERREN svarade: »Han skall komma
      hitned.»
 12.  David frågade ytterligare: »Skola Kegilas borgare då utlämna mig
      och mina man åt Saul?»  HERREN svarade: »De skola utlämna eder.»
 13.  Då bröt David upp med sitt folk, som utgjorde vid pass sex
      hundra man, och de drogo ut från Kegila och vandrade vart de
      kunde.  När det då blev berättat för Saul att David hade flytt
      undan från Kegila avstod han från att draga ut.

 14.  Så uppehöll sig nu David i öknen på bergfästena; han uppehöll
      sig bland bergen i öknen Sif.  Och Saul sökte alltjämt efter
      honom, men Gud gav honom icke i hans hand.
 15.  Och medan David var i Hores i öknen Sif, förnam han att Saul
      hade dragit ut för att söka döda honom.
 16.  Men Jonatan, Sauls son, stod upp och gick till David i Hores och
      styrkte hans mod i Gud.
 17.  Han sade till honom: »Frukta icke; ty min fader Sauls hand skall
      icke träffa dig, utan du skall bliva konung över Israel, och jag
      skall då hava andra platsen, näst efter dig.  Detta vet ock min
      fader Saul.»
      >1 Sam. 15,28. 20,31. 24,21.
 18.  Sedan slöto de båda ett förbund inför HERREN.  Och David stannade
      kvar i Hores, men Jonatan gick hem igen.
      >1 Sam. 18,3 f. 20,16.

 19.  Men några sifiter drogo upp till Saul i Gibea och sade: »David
      håller sig nu gömd hos oss på bergfästena i Hores, på
      Hakilahöjden, som ligger söder om ödemarken.
      >1 Sam. 26,1. Ps. 54,1 f.
 20.  Så drag nu ditned, o konung, så snart det lyster dig att göra
      det.  Vår sak bliver det då att utlämna honom åt konungen.»
 21.  Då sade Saul: »Varen välsignade av HERREN, därför att I haven
      velat spara mig bekymmer.
 22.  Men gån nu och skaffen eder ytterligare visshet, och tagen reda
      på och sen efter, på vilket ställe han nu vistas, och vem som
      har sett honom där; ty man har sagt mig att han är mycket
      listig.
 23.  Och sen efter och tagen reda på alla gömställen där han kan
      gömma sig; och kommen så igen till mig, när I haven fått
      visshet, så vill jag sedan gå med eder.  Ty finnes han i landet,
      skall jag veta att söka upp honom, om jag än måste söka bland
      alla Juda ätter.»
 24.  Då stodo de upp och gingo till Sif före Saul.  Men David och hans
      män voro i öknen Maon, på hedmarken, söder om ödemarken.

 25.  När nu Saul drog åstad med sina män för att söka efter David, om
      talade man det för denne, och han drog då ned till klippan och
      stannade så i öknen Maon.  När Saul hörde detta, satte han efter
      David in i öknen Maon.
 26.  Och Saul gick på ena sidan om berget, och David med sina män på
      andra sidan.  Men just som David var stadd på flykt för att komma
      undan Saul, under det att Saul och hans män sökte kringränna
      David och hans män för att taga dem till fånga
 27.  kom en budbärare till Saul och sade: »Skynda dig och kom, ty
      filistéerna hava fallit in i landet.»
 28.  Då upphörde Saul att förfölja David och drog mot
      filistéerna.  Därav fick det stället namnet Sela-Hammalekot[1].

[1]  Betydelsen oviss; möjligen skiljeklippan.