Första Samuelsboken, 24 Kapitlet

Första Samuelsboken, 24 Kapitlet

                      David och Saul i grottan.

  1.  Men David drog upp därifrån och uppehöll sig sedan på En-Gedis
      bergfästen.
  2.  Och när Saul kom tillbaka från tåget mot filistéerna, omtalade
      man för honom att David var i En-Gedis öken.
      >1 Sam. 23,27 f.
  3.  Då tog Saul tre tusen män, utvalda ur hela Israel, och drog
      åstad för att söka efter David och hans män på
      Stenbocksklipporna.
      >1 Sam. 26,2.
  4.  Och när han kom till boskapsgårdarna vid vägen, fanns där en
      grotta; då gick han ditin för något avsides bestyr.  Men David
      och hans män sutto längst inne i grottan.
      >Dom. 3,24.
  5.  Då sade Davids män till honom: »Se, detta är den dag om vilken
      HERREN har sagt till dig: Jag vill nu giva din fiende i din
      hand, så att du får göra med honom vad du finner för gott.»  Då
      stod David upp och skar oförmärkt av en flik på Sauls mantel.
      >1 Sam. 26,8.
  6.  Men därefter slog Davids samvete honom, därför att han hade
      skurit av fliken på Sauls mantel.
  7.  Och han sade till sina män: »HERREN låte det vara fjärran ifrån
      mig att jag skulle göra detta mot min herre, mot HERRENS smorde,
      att jag skulle uträcka min hand mot honom; han är ju HERRENS
      Smorde.»
      >2 Sam. 1,14 f.
  8.  Och David höll sina män tillbaka med stränga ord och tillstadde
      dem icke att överfalla Saul.  Men när Saul hade stått upp och
      gått ut ur grottan och fortsatt sin färd,
  9.  då stod ock David upp och gick ut ur grottan och ropade efter
      Saul: »Min herre konung!»  När då Saul såg sig tillbaka, böjde
      David sig ned, med ansiktet mot jorden, och bugade sig.
 10.  Och David sade till Saul: »Varför hör du på sådana människors
      ord, som säga att David söker din ofärd?
 11.  Du har ju i dag med egna ögon sett hurusom jag skonade dig, när
      HERREN i dag hade givit dig i min hand i grottan Och man
      uppmanade mig att dräpa dig; jag tänkte: 'Jag vill icke uträcka
      min hand mot min herre; han är ju HERRENS Smorde.
 12.  Se själv, min fader, ja, se här fliken av din mantel i min
      hand.  Ty därav att jag skar av fliken på din mantel, men icke
      dräpte dig, må du märka och se att jag icke har velat göra något
      ont eller begå någon förbrytelse, och att jag icke har försyndat
      mig mot dig, fastän du traktar efter att taga mitt liv.
 13.  HERREN skall döma mellan mig och dig, och HERREN skall hämnas
      mig på dig, men min hand skall icke röra dig.
      >3 Mos. 19,18. Rom. 12,19. 1 Petr. 2,23.
 14.  Det är såsom det gamla ordspråket säger: 'Från de ogudaktiga
      kommer vad ogudaktigt är'; därför skall hand icke röra dig.»
 15.  Efter vem har Israels konung dragit ut?  Efter vem är det du
      jagar?  Efter en död hund, efter en enda liten loppa!
      >1 Sam. 26,20.
 16.  Så vare då HERREN domare och döme mellan mig och dig; må han se
      härtill och utföra min sak, ja, må han döma mig fri ifrån din
      hand.»
      >Ps. 43,1

 17.  När David hade talat dessa ord till Saul, sade Saul: »Det är ju
      din röst, min son David.»  Och Saul brast ut i gråt.
      >1 Sam. 26,17.
 18.  Och han sade till David: »Du är rättfärdigare än jag, ty du har
      bevisat mig gott, under det jag har bevisat dig ont.
 19.  Du har i dag låtit mig se din godhet mot mig, därigenom att du
      icke har dräpt mig, fastän HERREN hade överlämnat mig i din
      hand.
      >1 Sam. 26,21.
 20.  Ty när någon träffar på sin fiende, plägar han då låta honom gå
      sin väg i ro?  HERREN vedergälle dig med sitt goda för vad du
      denna dag har gjort mig.
 21.  Och nu vet jag väl att du skall bliva konung, och att Israels
      konungadöme skall förbliva i din hand.
      >1 Sam. 23,17.
 22.  Men lova mig nu med ed vid HERREN att du icke utrotar mina
      avkomlingar efter mig och icke utplånar mitt namn ur min faders
      hus.»
 23.  Då svor David Saul denna ed.  Därefter drog Saul hem; men David
      och hans män drogo upp till borgen.